"Jag och min syster brukade låna vår pappas dykargrejer och låtsas att vi var hajexperter". 
Läs intervjun med Fredrik Brounéus  »

 
Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 Foto på Sassa Buregren som Malin Arnesson tagit
Foto: Malin Arnesson

 

 

Sassa Buregren berättar om sig själv

Min barndom var gul, den färgen fick jag av mina föräldrar. Min bror fick blått, min syster rött. Så var det. Det är nog därför jag aldrig har tyckt om gult. Man vill ju välja själv.

Jag tyckte om grönt och orange (fast vi sa brandgult). Det var när jag började skolan ungefär och vi bodde i Skåne.
När jag gick på mellanstadiet fick jag feta, kladdiga härliga pastellkritor och de bästa färgerna var cerislila och blågrönt. De blev snabbt mycket mindre än alla andra kritor i asken. Skolan var inte så kul. Mer än på onsdageftermiddagarna som alltid var mörka och regniga och vi hade bild. Jag älskade att måla med tjocka täckande färger. Modern konst målade jag, det kallades så, bilder som bara var färger och inte föreställde nåt särskilt. 

På högstadiet hade jag gröna kläder på mig varannan dag och vinröda varannan. Från topp till tå. Jag ritade Che Guevara och snygga mönster.

Sen blev det lila och svart. Mystiskt och allvarligt. Jag gick på konstskola och lärde mig måla på allvar. Stilleben och nakna modeller så att man skulle lära sig hur människor var konstruerade. Hur benen och armarna satt ihop med kroppen och vad som hände när de rörde sig. Och så lärde jag mig dreja och göra krukor i lera. 

Jag fick tre barn. De åren älskade jag rött och orange och rosa. Härliga varma färger, på kläder, i köket och överallt. Jag målade av min tjocka mage och gjorde bilder på barnen och ett tag ritade jag bara stolar och skåp.

    När barnen växte upp en efter en och då blev det blått i mitt liv. Mörkblått, marinblått. Ordentligt och effektivt. Det var då jag började skriva mina böcker, faktaböcker om släktforskning och demokrati. Ibland med min dotter Jorinda i huvudrollen.
Nu några år senare är grönt min favoritfärg. Olivgrönt, gulgrönt, blågrönt. Jag bor i Bua i Halland vid den allra vackraste kusten med klippor och stränder och klart grönt vatten och lila ljung och blå musslor. De färgerna är de allra vackraste tycker jag. Och jag har gjort en bilderbok om en ö i havet.

Jag gillar jordfärger också: ockra, umbra, terra di siena, färger som jag målar med. Vackra namn på vackra lugna färger. Det har blivit bilderbok om en ockrafärgad björn som längtar efter sin umbrafärgade pappa.   
Och så har har jag faktiskt börjat tycka att gult kan vara ganska fint. Som solen, som citroner, som vårt gula hus?

    Sassa Buregren

 

Sassa

 

Buregren

Länktips

 

Sassas hemsida

Författarförmedlingen (info till vuxna)

DemokratihandbokenÄr alla människor lika mycket värda? Har barn någon talan? Skulle världen se bättre ut om barnen fick vara med och bestämma? Jorinda anser att hen hel del skulle bli bättre. Hon skriver en lista med saker hon vill ändra på, sen skriver hon upp var besluten fattas. De första punkterna tar hon upp i familjen och i skolan. Därefter går hon vidare och vänder sig till kommunen, riksdagen, EU och FN. Boken är både en inspirationsbok och handbok.

Sassa fick Carl von Linné-plaketten 2002 för Demokratihandboken.

TrutsommarMaud Mangold har skrivit texten och Sassa har ritat bilderna till denna bok.

Gubben Malte bor på en ö. Han väntar på sommaren och att Silvertärnan skall komma flygande från Afrika. En dag hittar han en resväska med en flicka i. Tillsammans tar de hand om en liten trutunge. En stillsam berättelse om att våga öppna sig när man kanske blivit tilltufsad av livet.

Lilla feministboken10-åriga Ebba retar sig på en tidningsbild på världens mäktigaste där alla är män. Hon bildar en klubb med några av sina kompisar, både killar och tjejer. Tillsammans börjar de ta reda på varför det är så här, om det alltid har varit så och om man kan göra något åt det. Här kan du lära dig lite mer om kvinnohistoria och fundera över din inställning till jämlikhet.

Pärlor till pappaSonja saknar sin pappa. Han är Borta. Sonja frågar sin mamma när pappa får komma hem, men hon får inget riktigt svar. Åh, vad Sonja längtar och undrar? Varför är han Borta? Är det något som Sonja har gjort? Hon måste fråga pappa! Hon måste gå dit Bort och fråga! En vemodig berättelse med vackra illustrationer, om hur det kan vara att vara ett litet barn med tunga tankar och en stor längtan efter en pappa som sitter i fängelse.

Maud Mangold har skrivit och Sassa har ritat.

-1