Varför har Kung Pow-Ola och Johan äppleförbud?

Läs intervjun »

 
Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Mårten Sandén -

intervju

 

Till Mårten Sandén-sidan

Intervju med Mårten Sandén

 

I Mårten Sandéns huvud finns det alltid musik. En melodislinga eller kanske en rytm.

- Det händer att jag sätter igång en berättelse. När jag skriver lyssnar jag ofta på musik. Nu håller jag på med en bok med mycket spänning. Den handlar om övernaturliga saker och om ont och gott. Då lyssnar jag på klassisk musik, ofta Gustav Mahler.

Medan Mårten gick i gymnasiet började han spela gitarr i ett punkband hemma i Lund.

- Jag hade tagit musiklektioner i den kommunala musikskolan i flera år när jag fick frågan om jag ville vara med i ett band. Men inte som gitarrist för det hade bandet redan en. Det de saknade var en sångare, så jag fick sjunga. Men jag tyckte inte om att stå på scenen, jag trivdes inte med att synas så mycket utan jag sökte mig till kulisserna. Jag upptäckte att det var roligare att skriva låttexter.

Ibland skrev Mårten musiken också, men han tyckte att texten var hans starkaste sida.

- Det handlar om att fånga en känsla. Att ha en titel att utgå från kan göra det lättare. Det är mycket pusslande, man har ett begränsat utrymme att jobba med och man måste ta sig igenom de problem som uppstår. När allt är klart får allt knåpande inte märkas, utan allt ska låta spontant.

Skrivit schlagerlåtar

Mårten utbildade sig till psykolog efter skolan, men det har han aldrig arbetat som. Istället blev han professionell låtskrivare. Darin, Alcazar och Charlotte Perelli är några av dem som sjungit Mårtens texter. Vissa år skrev han upp till femtio färdiga texter. Nu blir det kanske mellan fem och tio. Bokskrivandet upptar den mesta tiden.

Det tar tid att luras

Mårten säger att han blir mer och mer disciplinerad som författare.

- Jag försöker skriva varje dag, måndag till fredag. Inte på lördagar, men på söndagar. Om jag får ihop tre sidor på en dag blir jag jättenöjd.

Vissa dagar kan det rassla till, berättar han. Då kan det bli sju åtta sidor, men oftast växer berättelsen fram långsammare.

Han säger att när han skriver deckare går en tredjedel av tiden åt till att komma på slutet, och två tredjedelar går åt till att luras. Det vill säga att leda läsaren vilse, att få skurken att verka hederlig och att få andra personer att verka mystiska.

Genom hemliga dörrar

- Spänning kan man skapa genom att alltid säga mindre än man skulle kunna. Jag gillar också att skriva om hemliga dörrar och underjordiska passager.

Skrivandet fungerar som en nödutgång från verkligheten. Jag har aldrig tagit verkligheten på särskilt stort allvar. Genom fantasin finns det en väg ut.

Foto på Mårten Sandén taget av Mårtens fru

Många idéer samtidigt

Mårten funderar länge och planerar varje ny bok mycket noggrant.

- En författare är inte beroende av magi. Det är absolut inte så att det plötsligt levereras en färdig bok in i huvudet. Jag skriver ner idéerna efter hand. Jag jobbar i åratal med många idéer på samma gång. För att hålla reda på allt skriver jag ner olika detaljer på post-it-lappar som jag sätter upp på väggen ovanför skrivbordet i en rad.

Mårten tycker att det är skönt att skrivandet är så mycket hantverk.

- För mig är det bra att arbetet blir konkret för jag är så otroligt oorganiserad inuti.

Som ett korsord

Ofta håller han på med en bok i två år, ibland mer. Han gör mycket research.

- Arbetet består till stor del av pusslande. Att skriva en deckare är som att lösa korsord. OK, tänker man, om det nu är så, vad är det då som har hänt innan? Man nystar upp handlingen baklänges. Jag vet alltid slutet på historien, gåtans upplösning, när jag sätter igång att skriva. Det är inte början som kommer först.

Mårten utgår från ett antal nyckelscener som han knyter ihop så att det blir logiskt. När han har skrivit klart läser han hela boken högt.

- Då brukar jag upptäcka att en hel del kan strykas.

Petra Petrini är en god vän

Mårten säger att det är känslan i berättelsen som formar språket.

- Det sker helt omedvetet. Varje person talar på sitt eget sätt eftersom de är olika individer. Petra Petrini finns på riktigt. Hon är vuxen nu, en god vän till mig. Peter är en blandning av flera personer. Han är så som jag skulle vilja vara, tålmodig och snäll. Lucy kom till för att hon behövdes. Hon dök helt enkelt upp medan jag skrev den första Petrinideckaren Gömstället. Nu känner jag alla tre utan och innan och ibland blir jag nästan lite förvånad över att de inte finns i verkligheten.

Text: Helena Fernández

maj 2008

-1