"Allt går att laga med silvertejp". Det är skolvaktmästare Tores motto. Tillsammans med barnen Klara och Otto löser han kluriga mysterier. Läs intervjun med författarna Christina och Micke  »

 

 
Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

En glad Mikael Engström som precis fått pris. Foto Barnens bibliotek

 

 

Intervju med Mikael Engström

Har du alltid läst böcker?

Nej, jag har varit en dålig läsare. Jag tror jag var 15 år när jag läste min första bok, Fem löser en gåta eller nåt sånt där. Jag var väldigt dålig i svenska. Min lärare i grundskolan gillade mig inte. Hon fick ge mig tvåa för att jag hade full närvaro, annars hade det väl blivit streck om hon fått bestämma.

Det finns flera författare och poeter som har haft svårt med svenska i skolan. Kan det vara så att man får ett annat förhållningssätt till språket när man har fått kämpa med det?

Ja?jag vet inte om jag är dyslektiker, men jag tappar väldigt mycket bokstäver när jag skriver. Det kan ju också bero på att det går fort, men jag har alltid haft väldiga problem med att läsa och skriva och så där, när jag var mindre. Nu har jag nog tränat bort det.

Hade du bestämt dig redan från början att bli författare?

Jag är bilmekaniker från början. Eftersom jag var så dålig i svenska och blev mobbad av en lärare valde jag fordonslinjen, för bilar har jag alltid tyckt varit kul. Men inte andras! Jag stannade en vecka på Saab, sen gick jag hem. Jobbade på ett förråd ett tag och höll på med min kamera och plåtade väldigt mycket.

Därefter blev det 2 år i fotoskola och jobb som kopist inom reklam och foto. Efter det började jag frilansa med att skriva och plåta.

Det var när jag fick barn som jag började skriva om mig och min morfar. Jag har hjälpt honom tälja trähästar och så där. Och det blev en historia på 13 sidor som jag skickade till ett förlag. Så fick jag tillbaka det med ett brev. Och det vet man ju, att får man tillbaka ett handskrivet brev så är det någonting. De skrev att jag skulle utveckla det, att det kunde bli en kapitelbok. Då gick jag igång och stoppade inte förrän det var klart.

(De 13 sidorna växte till böckerna om Kaspar och hans morfar. Berättelserna låg till grund för adventskalendern i SVT 2001.)

Skriver du varje dag?

När jag kommer igång med skrivandet är jag disciplinerad. När jag hade som bäst fart med Dogge var det 3 timmar, och så lunch och så 3 timmar till. Då kunde det bli mellan 3-8 sidor per dag. Men då hade jag fått upp farten. Nu sitter jag med en ny bok och jag har väl kommit en tio sidor fram och har en massa pärmar med lappar i, men det är jättetrögt. Det kan ta flera månader innan jag får upp farten. Sen går det undan.

Är det en stor del av dig själv i Dogge?

Jo, det började med att jag ville skriva en bok om den gatan där jag växte upp, och om människorna och hur vi hade det på 70-talet.

Även om fantasyböcker tar en till en värld långt borta tror jag ändå att det finns saker man känner igen. Förtryck och orättvisor, känslor och seger över den som har förtryckts.

Det är ju samma saker som händer på gatan; i Dogge är pojkarna förtryckta, men man vet ju att de kommer att få sin rättvisa ändå.

Det mesta i boken är sant, men inte i den ordningen och inte just den personen. Man får anpassa sig efter vart boken tar vägen, kan inte stoppa in nåt bara för att det var så på riktigt. Man har absolut ingen skyldighet att vara verkligheten trogen när man skriver en roman.

Var har du din arbetsplats?

Jag har en plats där jag kan skriva och det är "mitt sunkiga kontor". Det ligger precis vid tunnelbanan, linje 18 i Farsta. Det är tvärs över parkeringen hemma. Och det var väldigt viktigt att skaffa ett eget ställe där man kan lämna skrivbordet precis som det är. Så kan det vara uppehåll en vecka eller två. När man kommer dit igen är allt precis som man lämnade det. Det hade det inte varit hemma kan jag säga.

Innan, när jag satt hemma och skrev fick jag dåligt samvete och började städa istället. Det var bra för familjefriden men inte för skrivandet!

Foto på Mikael Engströms skrivbok

Annars ? när han inte är på sitt sunkiga kontor - skriver jag här. Mikael och fiskar ur ryggsäcken upp en liten anteckningsbok med svarta, mjuka pärmar.

Det gäller att alltid ha anteckningsboken med sig för lösningar kommer när man minst anar det.

Och när allting finns är det bara att börja fläta samman det?

När jag går ifrån skrivbordet stannar allting. Och när jag inte är där så tänker jag att figurerna bara står där och väntar på att jag ska komma så vi kan fortsätta historien.

Jag sitter aldrig och tänker på hur jag ska skriva. Jag har mitt språk, när det gäller meningsbyggnad och dom typ av ord som jag använder. Korta meningar, få inskjutna bisatser.

Mycket dialog.

Och så är det det där som man brukar kalla gestaltning. Vill man förklara för läsaren att det är en dum människa då låter man honom göra något dumt. Istället för att berätta att rollfiguren är dum kan man låta honom stå och hoppa på en padda. Då vet man att det är paddplågaren och vet precis vad det är för typ av grabb.

Vad är det som driver dig att skriva?

Det kan nog vara att hamna i den här situationen som jag sitter nu - att åka iväg någonstans, läsa nåt jag har skrivit för någon annan och få höra att man gjort något bra.

Gör du mycket research? (undersökning, efterforskning)

I Dogge är det mycket fakta och då har jag gjort mycket research. Jag har läst igenom 5-10 årgångar av Illustrerad Vetenskap. Tagit ut poplärvetenskapliga saker, lite skumma, obskyra vetenskapsgrejor. Och allt jag skriver där är sant, till och med namnen på företag som sysslar med konstiga saker som att frysa in människor som man tror sen ska kunna väckas upp.

Plus att jag har varit hemma mycket i Solna och gått omkring på gatorna. 1986 var jag där och fotograferade 2-3 rullar svartvit film på min gata, vilket var väldig tur för nu är det helt ombyggt och nya vägar dragna.

Jag tog fram och tittade på fotografierna nu när jag skrev Dogge, om de var till någon hjälp det vet jag inte, mest känslomässigt kanske.

Fanns det ett revanschbehov som drev dig att skriva Dogge?

Ja, herregud. Det kan nog vara ganska stort. Jag har en brorsa som är fem år äldre och som jag alltid har tyckt varit världsbäst på allting och så försvann farsan iväg när jag var 9-10 år. Det är en mycket känslig ålder för ett barn. Man vill ju bli älskad och sedd, som Jonas Gardell säger.

Och så illa som det gick i skolan med så märkliga lärare. Jag ska göra en bok nån gång om lärare som mobbar.

Men sen finns också den enkla förklaringen att det är så jäkla roligt att berätta en historia och få det här maskineriet att funka. Varje berättelse är en egen värld. Att skriva böcker handlar mycket om problemlösning för att få det att verka trovärdigt. Men så är det ju när man skriver, att det roligaste är att göra bifigurerna för där kan man ta ut svängarna ordentligt. Bifigurerna är motorn i hela berättelsen, även i Dogge, det bara blir så.

Har du känt någon person som varit extra viktig för dig?

Ja, min storebror som är 5 år äldre har betytt jättemycket. Men sen var det en man på det förrådet där jag jobbade när jag var 19 år. Han hette Bergman men vi kallade honom för Skinnet. Han var 40 år och hade barn. Hans sätt att funka gjorde att jag tydde mig till honom och resonerade med honom om saker och ting. Han var väldigt klok och hade livserfarenhet. Vi var nog samma sorts människor.

Bergman hade egentligen haft en bra karriär men företaget hade gått åt helskotta och nu jobbade han på förrådet, han var ju betydligt överkvalificerad för det jobbet. Men han var oerhört klok och förklarade mycket för mig hur det förhåller sig här i världen.

Om du fick välja ett djur du skulle vilja vara, vilket skulle det bli?

Det har jag inte tänkt på tidigare men?det skulle nog bli ett kattdjur. För att jag kan känna mig lite skygg sådär, lite komma och gåkänsla inom mig. Jag har ett väldigt stort ensamhetsbehov och tycker inte om när andra ställer krav på mig.

Vad ska din nästa bok handla om?

Jag tänker ta upp skolan nästa gång jag skriver. Då ska jag sätta kniven i Hagalundsskolan.

Text: Christina Leijon

PS. Boken om Hagalundskolan kom 2003 och fick heta Satans tjuv

 

Mikael

 

Engström

 

Lista på Mikaels böcker

På Bokmässan 2008 fick Mikael Nils Holgersson-plaketten för sin bok IsdrakenNu har vi hört rykten (se GP) om att den ska bli film. Jippi!

Isdraken

Mikael fiskar gärna. På Sr´s hemsida kan du se bilder på när han fiskar och spelar in ett Sommar-pro

Några av Mikaels böcker

Nyaste böckerna är böckerna om Ika & Ibsen. Helena Willis har ritat bilderna.
Du bara MÅSTE läsa Ika & Ibsen! Dom är jätteroliga. Klicka på omslagen om du vill veta mer om böckerna.

 

-1