Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Intervju med Lene Kaaberböl

Lene Kaaberbøl har skrivit serien om Skämmerskans dotter och serien om Katriona som börjar med Silverhästen men också hästböcker för bokklubben Pollux och 5 böcker om tjejerna i W.I.T.C.H.

 

Skämmerskans dotter är första delen i en serie. Det ska bli 4 böcker men den fjärde är inte färdigskriven än. Än så länge är bara den första delen översatt till svenska. Del 2 Skämmartecknet kommer i slutet av juni på Rabens förlag.

Katarina: Dina är bara 11 år. Är hon inte lite för ung för att klara av så svåra uppgifter?
Lene: Hon mognar mycket i första boken. Men hon har ju också haft ett annorlunda liv. Hon har det svårare än de flesta barn. Hon är mogen på det sätt att hon kan klara mycket själv. Omogen på det sätt att hon har det svårt med kompisar. Det där med att vara vän med andra barn och klara det och vara sams trots att man ibland bråkar. Allt det där som man lär sig när man har kamrater, när vi går i skolan. Det har hon aldrig lärt sig.

I gengäld har hon ju blivit tungen att klara sig själv. Och hon får klara sig ännu mer själv eftersom det inte finns någon som kan klara av den uppgift hon får. Hon säger ju på flera ställen att det vore härligt om det kom en vuxen och ordnade upp allt. T ex mamma. Men mamma kommer inte och Dina måste klara det själv.

Katarina: När hon träffar Nikodemus tycker hon om honom genast och gör det som är bäst för honom. Det är ju inte alltid lätt att göra rätt saker?
Lene: Hon ser ju honom i ögonen och lär sig hur han ser ut invändigt. Det gör ju att hon förstår honom. Hon vet mer om honom än en vanlig människa.

Det hon ska lära sig i första boken är att den gåva, som hennes mor kallar det, och som hon tycker är en förbannelse, inte bara är en förbannelse utan det ligger också en styrka i det. Det är den hon är, hon är skämmerskans dotter. Hon kan inte klara sig om hon missbrukar sin gåva som hon gör i början av boken eller förneka den. Eller försöker slippa undan.

Hennes förhållande till Niko hade varit helt annorlunda om hon inte varit skämmerskans dotter. Då hade hon säkert trott på att han är det förfärliga monster som de säger att han är och varit rädd för honom.

Katarina: Vem är hennes far?
Lene: Läs bok 3! (Lene visar omslaget på den danska utgåvan av bok 3 "Slangens gave"). Egentligen skulle det bara blivit 3 böcker om Dina men så dök hennes far upp och då fick han nästan en hel bok för sig själv. Men sedan ska det vara slut.

Katarina: Han är lik Dina. Hon är ju mörkhårig till skillnad från mamman och syskonen som är rödhåriga.
Lene: Han är Dinas far men inte far till Melli och Davin.

Katarina: När jag läste boken så funderade jag på namnet Dina och tänkte på dinosaurier och så kom Drakan och så hade han drakar. Hade du nån speciell idé med namnet?
Lene: Dino och dinosaurier har jag inte alls tänkt på . Egentligen hette hon Gina men så blev vi rädda för att det skulle bli för svårt att uttala. Gina är ett italienskt namn. Men Dina var mera rätt i munnen och kan sägas på många språk. Så skulle det också passa ihop med Davin. Det skulle vara enkelt och det skulle vara lite italienskt. Tonerre är italienska. Man ska höra på namnet att det är en familj som kommer långväga ifrån - för det gör de ju. Furstefamiljen har germanska namn - Ravens. Högländarna har lite keltiska namn. Medan Drakan och hans mor Lizea har namn som gör att man tänker på ödlor. Lizea=licerd=ödla. Så har jag tänkt kring namnen.

Katarina: Har du ritat kartorna i boken själv?
Lene: Ja det har jag faktiskt. Det är första gången som jag ritat på min egen dator. Jag gör det också mycket för min egen del för att kunna räkna ut hur lång en ridtur tar t ex.

Katarina: Men du kan ju mycket om hästar?
Lene: Ja jag är ju gammal hästtjej. De första böckerna jag skrev var hästböcker. Då var jag 15 år. Böckerna om Tina kommer fortfarande ut (i bokklubben Pollux) och läses fortfarande. Nån sa till mig att hästarna i mina böcker alltid är personligheter och det är nog rätt. Jag känner så många hästar att det aldrig kan bli bara transportmedel. För mig blir det en person men med päls. Alla hästar har en personlighet och ett namn.

Katarina: Omslagen är väldigt olika i Sverige och Danmark
Lene: Det svenska omslaget är väldigt snyggt och vänder sig kanske till lite äldre barn. Den danska är mer vanligt fantasyomslag.

Katarina: Hur kom du på Skämmerskans förmåga?
Lene: Om du hade känt min mor skulle du inte fråga det. Hon är en sådan som kan spänna ögonen i en. Jag har tagit nåt som alla känner till. Det där med att se andra människor i ögonen. Som författare förstorar man det bara. Vad händer då? Det är en form för magi som är verklighetsnära. Vi känner till det redan. När man hittat på det kan man inte förstå att ingen hittat på det förut. Vi har så många uttryck för det här. Om jag för så kan jag aldrig se honom i ögonen igen? Att se sig själv i ögonen?

Katarina: Så undrar jag om drakarna och magin?
Lene: Jag har gjort mycket research om drakar. De kan omöjligt flyga. Har du tänkt på att jag skriver om att Dina ser drakens gula ögon och att när draken blinkar kommer ögonlocket underifrån? Sådana ögonlock har ormar!

Katarina: Har du haft kontakt med den svenska översättaren?
Lene:: Faktiskt inte så mycket. Det är Karin Nyman som översatt och hon är mycket duktig. I en bra översättning ska man inte märka att det är en översättning.

 

W.I.T.C.H är en serie på fem böcker. En om varje tjej i W.I.T.C.H - Will, Irma, Taranee, Cornelia och Hay Lin. Böckerna ges ut av Egmont Richters. (fast de har ingen information om böckerna på sina sidor)

Katarina: Hur jobbar du med W.I.T.C.H?
Lene: Det är en tecknad serietidning från början och så blev jag tillfrågad om jag hade lust att skriva en bok om varje tjej som är huvudperson i serien. I Sverige utkom alla 5 i höstas. Jag har fått lov hitta på ett helt universum speciellt för varje bok. Samtidigt måste jag passa mig för att hitta på nåt som inte finns i serietidningen. Det kan var knepigt, för ibland får man en så god idé men det funkar inte med serien.

Katarina: Är den tecknade serien spridd över hela världen?
Lene: Ja nästan. Jag vet att den finns i Brasilien. Ursprungligen är den italienska.

Katarina: Jag tycker den ser japansk ut? Lite manga?
Lene: Ja, det är lite mangastil på den men den är italiensk. Teckningarna i böckerna är inte illustrationer till historierna i boken utan de kommer från serietidningarna.

Katarina: Vem har du tänkt ska läsa böckerna?
Lene: 10-14-åriga tjejer men jag vet att många yngre tjejer också läser den. Men det är ju inget lätt språk. Betydligt svårare än i Skämmerskans dotter.

Katarina: Bilderna och idén är ganske lik Sailor Moon? Känner du till den?
Lene: Nej, den kanske går i Danmark men jag har inte sett den. Men bilderna i W.I.T.C.H är mera livfulla än klassisk japanska manga.

Katarina: Är böckerna skrivna på danska?
Lene: Nej de är skrivna på engelska. De 3 första har jag översatt själv till danska. Och de 2 sista måste jag samarbeta med en översatta eftersom det var ont om tid. Det var inte lätt för översättaren! Att översätta till författarens eget modersmål.
Anledningen till att jag skrev på engelska var för att det skulle gå fortare eftersom böckerna skulle översättas till flera språk. Om jag först skulle skriva den på danska och sedan översätta den till engelska skulle det ta minst 3 månader till. Skämmerskans dotter översatte jag faktiskt själv till engelska och då fick jag den ganska snabbt såld till en engelsk förläggare. Och jag har faktiskt blivit nominerad till det engelska priset The Marsh Award. Ett översättarpris.
För WITCH-böckerna fick jag The Disney Award for best novel.

 

Foto på Lene Kaaberböl

Läs mer om Lene på Rabén & Sjögrens hemsida.

 

Lene

 

Kaaberbøl

Några av Lenes böcker

Eldprovet

Vildhäxa del 2

Vidrians blod

Vildhäxa del 1

 

 

 

 

 

 

 

Silverhästen

Katriona del 3

 

 

 

 

 

 

 

Hermelinen

Katriona del 2

 

 

 

 

 

 

 

Isfågeln

 

 

 

 

 

 

 


 

-1