Benny (Bennys hemliga rapporter) skapar en Frihetszon - fri från vuxna och deras krav. I del tre är friheten hotad! Läs intervjun med författaren Per Lange och hans figur Benny  »

 
Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Intervju med Ritta Jacobsson
 

Ritta Jacobsson älskar att skriva. 41 böcker har det blivit hittills, den ena ruggigare än den andra. Medan andra författare skräms med spöken och drakar, är det otäcka i Rittas böcker sådant som finns på riktigt – gäng, pedofiler, mobbare, kriminella. I senaste boken, Han kallar sig Esmeralda, kommer huvudpersonen Selena i kontakt med en ”schysst tjej” på nätet…
Förutom att skriva är Ritta ofta ute i skolorna och pratar om sina böcker. Det tycker hon är superkul:
- Det är så roligt, och jag kan prata hur länge som helst. Då är det ju toppen att vara i en klass, de kan ju inte göra annat än att sitta där!
Ritta skrattar, vilket hon gör ofta. Det är lite svårt att förstå att en människa som verkar så genuint glad och snäll helst skriver om gruvliga brott.

Varför blev du författare?
– Det bara bubblar av historier i huvudet på mig! Jag har alltid älskat att skriva, och hade inte en tanke på att jag någonsin skulle kunna lära mig skriva på mitt nya språk, svenska!

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
– O ja. När jag kom till Sverige städade jag på hotell. Sedan pluggade jag på universitetet, och sedan arbetade jag i många år som chef för krav- och inkassoavdelningen på två olika bostadsföretag. Då fick jag se mycket – tufft men inspirerande.

Berätta om en person i dina böcker.
– Afrodite. Henne gillar jag. Hon är en sådan som har bestämt sig för att hjälpa människor – hon har kanske den där superkraften som jag skulle vilja ha?
– Afrodite ger sig aldrig. Hon vill göra det som är rätt, även om det kostar.
– Det blev sex böcker om Afrodite, men sedan fick det räcka. Usch så mycket hon har fått vara med om! Men jag har varit noga i böckerna att låta henne vara mänsklig, och visa på efterspelen som blir efter ett brott. Hon går hos psykolog, drömmer mardrömmar, ska vittna i en rättegång och så vidare. Men nu får hon vara ifred och växa upp!

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
– Jag läser tidningen! Det som händer på riktigt är det som inspirerar mig.
Kanske är det därför mina böcker är så skrämmande. Visst händer det mycket läskigt i Harry Potter också, men där känner man ju att det är fantasi. Här vet man att det har hänt och kan hända på riktigt
– Vissa scener försöker jag att inte vara så tydlig med, med våld och sex. Man kan läsa lite mellan raderna – ju äldre man blir, desto mer begriper man. Men jag är inte ute efter att chocka, jag vill inte vara för tydlig.

Har du nån särskild inspirationskälla?
– Det är verkligheten. De flesta brott som jag skriver om har hänt i verkligheten, men jag spinner så klart vidare på det. Som i Afrodite och hämnden, då var det en kille som blivit misshandlad av ett tjejgäng. Han tyckte det var fruktansvärt pinsamt och ville inte anmäla.
– Till Jonsson & Jonzon-böckerna fick jag idén när min väninna skildes – jag började fundera på hur en sådan tillvaro skulle vara, om jag skulle vara 13 år och mina föräldrar skulle skilja sig.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Jag läser väldigt mycket, vill hålla mig ā jour med vad mina kollegor skriver om. Det är ju katastrof om jag skriver om ett tema – och så kommer en annan bok med precis samma. Så där försöker jag ha koll.

– Jag är ute och promenerar mycket, försöker styrketräna så att axlarna och nacke ska palla med några år till framför dator. Sedan älskar jag att se på film, både hemma och ute på stan, och så umgås jag med min familj och mina vänner. Oj! Det där sista borde jag ju sagt först! Det är ju det viktigaste.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
– Jag brukar inte göra det, faktiskt. När jag börjar skriva har jag en synops, en ganska detaljerad plan kan man säga, vad som ska hända i boken. Går det trögt med något kapitel kan jag hoppa till nästa.
– Sedan är ju vissa saker tuffare än andra att skriva. Då får jag spara det till någon dag då jag känner att ”nu orkar jag med det”. Som att skriva om vissa passager i Eviga glömskans allé… det handlar ju om min mamma, min smarta underbara mamma som alltid har ställt upp, som blev dement. Det gör ont. Eller hur man känner när man inser att man måste avliva sin hund… det kan jag inte bara skriva hur som helst, det måste jag samla kraft inför. Samma sak med Fanny i Han kallar sig Esmeralda – att gå in i Fannys tankar, när hon är ensam där i källaren, det var tufft.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
– När huvudpersonerna börjar leva sitt eget liv. Ibland börjar de göra saker som jag inte vill att de ska göra. Som Leo i En farlig vän, när han snor något hade jag tänkt mig att han skulle få dåligt samvete, men inte. Leo får en kick, han blir lite hög av det. Så det är det roligaste, när de börjar bete sig. Det är när jag är där som det blir rusigt roligt att skriva.

Vad är det svåraste med att skriva böcker?
– Slutfasen, när jag läser igenom – då tycker jag allt är jättedåligt, och vet att folk kommer att skratta åt det jag gjort. Det är hemskt!

Har du några råd till den som vill bli författare?
– Läs mycket! Det gjorde jag. Och läs och titta efter knepen – hur gestaltas olika saker?
– Fundera över dina favoritböcker, sådana du kan läsa om och om igen – varför är de så bra? Vad är det du tycker om? Hur gör författaren för att vara så fängslande?
– Och öva på att skriva. Skriv för skojs skull, försök fånga olika situationer. Om du ser en solnedgång – beskriv den, hur ser det ut, vad får den dig att tänka på. Använd alla sinnen – hur det låter, ser ut, känns…

Du var nominerad för Spårhunden i år igen, för En farlig vän, men du vann inte… men du har vunnit två gånger!
– Ja, det är mäktigt. Första gången var helt otroligt, jag bara grät och tackade alla som på Oscarsgalan och bar mig åt. Bilderna från prisutdelningen gick inte att använda.
– Jag började gråta redan när jag var nominerad, jag tyckte det var en sådan jätteära. Men jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle vinna.
– Men jag grät lika mycket andra gången. Eviga glömskans allé ligger mig så varmt om hjärtat. Jag tycker att det är min bästa bok, jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna skriva något så bra. Jag trodde det var omöjligt att vinna två gånger, men om det var med någon bok jag skulle göra det med är det den här.

En farlig vän var den första lättlästa boken som varit nominerad någonsin. Är det roligt att skriva lättläst?
– Ja, roligt men ruskigt svårt. Men jag jobbar med väldigt duktiga redaktörer. Jag gick en kurs i att skriva lättläst för flera år sedan, och nu har jag skrivit några sådana böcker.
– Lättläst funkar ju för många, för de som är nya i Sverige, och de som tycker det är jobbigt att läsa i största allmänhet. 

 

Ritta

 

Jacobsson

Några av Rittas böcker

Omslag till Afrodite och döden Afrodite och sveket Bokomslag till Afrodite och hämnden Max ute i kylan

Kortfakta

Namn: Ritta Jacobsson.

Född: I Tammerfors i Finland.

Bor: I Tumba utanför Stockholm.

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker?
”Jag träffade Linus för första gången några dagar före skolstart. Gräset var fortfarande fuktigt av dagg när jag kutade ut i nattlinne på kippande tofflor och gastade ”Voff, Voff, Voff ”. Vilket i sig kan te sig rätt märkligt om man inte har sett min hund smita ut strax innan, och om man dessutom inte vet att hunden i fråga heter Voff. (Mamma igen! Jag tycker att Pricken hade varit ett mer lämpligt namn för en dalmatiner.)

Det visste inte Linus. Han stod på förstubron med huvudet på sned och betraktade mig med sina bruna ögon. Även om han blängde lite väl länge, var han så snygg att man bara kunde dö! Då tänkte jag att vår bekantskap hade kunnat få en bättre start. Men åtminstone hade han lagt märke till mig”

Ur Afrodite och döden

Har du någon favoritplats och varför tycker du om den?
– Paradiset! Det heter faktiskt så – Paradise – och ligger på Nya Zeeland.

Det här visste du inte om författaren:
När Ritta läste svenska i skolan när hon var liten tyckte hon svenska var ett fult och tråkigt språk. Hon hade inte ett dugg lust att lära sig svenska, och kunde aldrig drömma om att hon skulle kunna skriva på detta omöjliga språk.

Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?
ndash; Jag skulle vilja kunna hjälpa människor i nöd. Det spelar ingen roll hur jag skulle göra det!

 

Länktips:

Rittas webbsida www.ritta.se/

Och så har Afrodite en egen sida på Facebook – sök på ”Afrodite bok”.

 

Vad har du för…

Favoritfärg: Blå.

Favoritdjur: Hund.

Favoritlag: All Blacks – Nya Zealands rugbylag!

Älsklingsrätt: Gratinerad hummer.

Favoritgodis: Choklad.

Favoritfilm: Sagan om ringen, får jag nog säga. Första filmen, sedan blir det för rörigt.

Förebild: Min mamma – och alla författare jag redan nämnt.

Favoritresmål: Paradiset, förstås. Men på väg dit mellanlandade vi i Singapore, det tyckte jag väldigt mycket om. Och så älskar jag Frankrike, södra Frankrike hela kustvägen från Nice till Monaco, det är så mäktigt vackert. Och – jag skulle kunna rabbla hur många ställen som helst – Brygge i Belgien är en fantastisk stad, en riktig sagostad. 

Intervjun gjordes av medlemmar i Borås stadsbiblioteks bokklubb.

Serien Jonzon / Jonson som från början var 8 stycken har slagits samma till 4. Del 3 och 4 i nya varianten finns endast som e-böcker. På ditt bibliotek kan du hitta serien med de "gamla" omslagen också.

Bokomslag till Plastfamiljen

 

 

Har du något särskilt läsminne?
– Jag har två! När jag var runt 20 läste jag Sagan om ringen-trilogin. Min blivande man läste samtidigt, så vi var liksom i den världen hela sommaren, vi pratade om böckerna, vad som hände…

– Sedan finns det en annan bok som betytt mycket för mig, om en rödhårig tjej… men det är inte Pippi Långstrump. Boken heter Röda Zora, och författaren Kurt Held. Den handlar om en tjej som blir ledare för ett gäng bostadslösa barn och ungdomar, de bor i en slottsruin och stjäl mat. Den har betytt väldigt mycket. Den är ganska gammal, men kommer ut i nya upplagor. Både Tea och Afrodite kommer nog lite ifrån Zora.

Vad gillade du att läsa när du var liten/ung?
– Jag började läsa tidigt, och gick över till vuxenlitteratur rätt tidigt. Ditte människobarn av Martin Andersen Nexö tyckte jag mycket om. Jag plöjde mig igenom allt. Och det var strängt på biblioteket, egentligen fick man inte gå på vuxenavdelningen innan man var tolv. Men jag fick!

Vad gillar du att läsa nu?
– Deckare! Sharon Bolton är jättebra. Dem vågar jag inte läsa när det är mörkt!

Finns det några böcker du vill tipsa om?
– Förutom mina egna så gillar jag Engelfors-trilogin, framför allt Cirkeln. Och så gillar jag Ingelin Angerborn, just nu läser jag Sorgfjäril. Jag gillar hennes sätt att skriva, men jag tycker kanske inte att den är så läskig.

Har du någon favoritförfattare?
– Kerstin Ekman är i en klass för sig. Sedan gillar jag Åsa Larsson och Karin Fossum… de kan skriva och beskriva vardagen på ett helt fantastiskt sätt, man sugs in i berättelserna.

-1