"Jag och min syster brukade låna vår pappas dykargrejer och låtsas att vi var hajexperter". 
Läs intervjun med Fredrik Brounéus  »

 
Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Inger Lindahl. Foto: Katarina Dorbell

Född på Smögen som yngst av fyra syskon. Uppvuxen i Trollhättan, där jag gick ut gymnasiet 1972. Sen flyttade jag till Göteborg för att studera lite ditt och datt på universitetet. 1976 fick jag av en slump jobb som sfi-lärare för vuxna invandrare, ett yrke som jag trivdes väldigt bra med. Jag har fortsatt som sfi-lärare sedan dess, även om arbetsplatserna varierat. Just nu arbetar jag på KomVux i Angered.

 

Jag är (och har alltid varit) en ganska glömsk, ganska slarvig och ganska glad person som lever mycket i min egen värld. Jag utnyttjar transportsträckor och väntetider (gärna vid hållplatser) till drömmar, fantasier och reflektioner, oftast komiska sådana. Det är väl kanske ett sätt för mig att resa i tanken, att snabbt och billigt sticka iväg från en inrutade vardag med jobb, dagishämtning, matlagning och tvättstuga.

Det här med att skriva är dock ganska nytt. Jag gillar egentligen inte så mycket att skriva utan föredrar att lyssna till berättelser och/eller att berätta själv.

Idèn att skriva en barnbok, kom när jag fick min yngste son. Jag var då 42 år och insåg att han skulle bli mitt sista barn. Jag ville ha möjlighet att stanna hemma så länge som möjligt med honom och sökte desperat efter något att göra för att förlänga min ledighet. "Skriv en bok, sa min äldste son, så kan jag gå till biblioteket och säga: Jag vill låna en bok av min mamma." Och så blev det. Fast inte raka spåret. Det räcker ju inte med att vilja skriva en bok, man måste ha en berättelse som vill skriva sig också. Och det hade inte jag. På nätterna satt jag på skrivbordsstolen och klämde men inget kom. Istället fick jag lämna min lille på dagis och återgå till jobbet som lärare.

Först två år senare, när jag satt hos min grannen Ingrid och fikade, fick jag äntligen historien jag väntat på. Ingrid berättade om sin brorson, en märklig liten kille som gillade skalbaggar, bokstäver och tjusiga ord. Bokstäverna gillade han mest för formens skull, och den vackraste av alla var zäta. Jag kände direkt att detta var killen, jag ville berätta om. Eller om det var han själv som bestämde det. I alla fall blev det en bok som jag kallade Zigge med Zäta och kom ut på Rabèn och Sjögrens förlag. Mycket i boken har verklighetsbakgrund, såväl händelser som personer. Sen har jag förstås lagt till och dragit ifrån en del och format berättelsen på det sätt som jag själv velat.

Eva Lindström har illustrerat med mycket värme och humor.

Efter den oväntade lyckan att få ge ut en barnbok, fick jag lust att skriva mer. Jag hade en idè till en ungdomsbok som skulle heta Priset. I mitt huvud var hela boken färdig men det gick inte att skriva den! Varje gång jag försökte, fick jag störningar på linjen. Det var Zigge! Han var inte färdig än sa han och fortsatte berätta sina tankar, skräcker och upplevelser för mig. En rackare till att ta över hjärnan! Jag var tvungen att lägga Priset åt sidan och istället skriva en fortsättning på Zigge. Det blev Zigge nästan proffs. Zigge är här ett år äldre, en aning mognare och ganska mycket kärare. Han har faktiskt utvecklats en del, inte så mycket så att det stör, men tillräckligt mycket för att klara välja vänskapen framför formen.

Inger Lindahl

Omslag till PrisetInger har också skrivit ungdomsboken Priset som kom våren 2002 och bilderboken, Badrumselefanterna, gjord på ett kapitel från första Ziggebok. Eva Lindström illustrerar.

 

 

 

 

 

 

Inger

 

Lindahl

Ingers senaste böcker

Spinderella Tarantella
En cool och kaxig spindel är Spinderella. Hon älskar flugor men inte barn. För barnen drar henne i benen och sjunger så förfärligt, Imse vimse spindel. Spinderella gillar att skrämmas, särskilt tanter. Hon tänker gifta sig och kollar på nätet efter en man. En smaskens gubbe faktiskt.

Omslag till Sur-Kurt, SolskensNisse och Grodan Groda. Sara Gimbergsson ritade

SurKurt, Solskensnisse och grodan Groda
Nyfikna Grodan Groda, arbetssamma myran SurKurt och spralliga syrsan SolskensNisse råkar ut för många roliga äventyr i skogen. Alltihopa började den dag då den lilla grodan hoppade iväg från alla kusinerna i glasburken för att se sig om i världen. Du som kan läsa själv eller tycker om när någon läser för dig vill säkert följa de tre små djurkompisarna på färden.Sara Gimbergsson ritade bilderna.

Bokomslag Igor och jag

Igor och jag
Vera är sex år och då gråter man inte för småsaker. Men nog känns det lite ensamt nu när Vera och mamma har flyttat till Gårdsten, där Vera inte har någon att leka med. Mamma översätter böcker, hon är ryska och kallar Vera för Verusjka. En dag när Veras docka har flaxat ut genom fönstret springer hon på Igor. Det fantastiska med Igor är att han bara är Veras kompis. Han hjälper Vera slåss mot både lejon och vargar, för att inte tala om Ali!

-1