Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Mats

Söderlund

KampenGRATTIS NI VANN "KAMPEN"!

Albert Holst, Jenna Hellström och Christine Nilsson.

Boken kommer med posten.

Intervju med Mats Söderlund
 

"Miljöfrågor har engagerat mig hela livet. Det gör också att jag känner hopp nu."

 


Varför blev du författare?
När jag gick i skolan hade jag väldigt svårt för att lära mig läsa och skriva i början. Jag fick både gå hos speciallärare, skrivfröken och talpedagog. Jag bodde långt ute på landet och var ganska mycket ensam. Det fanns varken bio eller netflix eller internet. Inte ens mobiler eller datorer. Så att läsa var ett underbart sätt att uppleva äventyr.

Mina svårigheter att läsa och skriva gjorde samtidigt att jag blev extra intresserad av hur ord fungerar, vad de betyder, hur de låter. Jag började med att skriva poesi när jag gick i gymnasiet. Det blev ett viktigt sätt för mig att uttrycka mina tankar och känslor. Så småningom gick jag olika skrivarkurser och när jag var 26 år gammal publicerade jag min första diktsamling.

Hur startade ditt engagemang i miljöfrågor?
Jag har alltid varit mycket i naturen. Jag blev engagerad första gången på 70-talet när miljögifter höll på att utrota alla rovfåglar. Tack och lov förstod alla hur allvarligt det var och gifterna förbjöds. Sedan var det farliga utsläpp som innehöll svavel. Då blev många sjöar i Sverige ”svartlistade”, ibland dog all fisk, ibland blev den bara oätlig. Men även den gången vaknade människor i hela världen och man lyckades stoppa de farliga nedfallen.

I gymnasiet gick jag på naturvetenskapliga programmet och läste miljövårdsteknik. Miljöfrågor har engagerat mig hela livet. Det gör också att jag känner hopp nu. Jag vet att vi är väldigt många som engagerar oss, det finns mycket kunskap och vi har lyckats stoppa allvarliga miljöhot förut. Men jag vet också att det kommer att kräva mycket arbete och att så många som möjligt engagerar sig.

Ättlingarna del 1 HitetBerätta om en person i din serie Ättlingarna. Nån du gillar eller nån du ogillar.
Älskar alla karaktärerna i mina böcker. Till och med de onda. Jenny är huvudpersonen i första boken och Chas är en av hennes kompisar. I början tyckte jag bara att Chas var jobbig och dryg och bortskämd. Men ju mer jag lärde känna henne förstod jag att hon egentligen kände sig rätt ensam och bara ville bli omtyckt, när hon får chansen visar hon också att hon har andra sidor.

Jag tror att de flesta människor har olika personer i sig och att vem de visar upp både beror på vad andra människor säger och gör, och vad de själva förmår. Ibland måste man också testa olika sätt att vara för att hitta ett sätt som man trivs med och som fungerar. Det är inte alltid så lätt, kan ta lång tid. Både Chas och Jenny brottas med det.

Det är många personer i Ättlingarna – hur håller du ordning på dem och hur tänker du när du ger dem namn?
Jag har levt med berättelsen så länge att alla personer är levande för mig. Jag har skrivit ner vilka de är och vad de gör, var de kommer ifrån och så vidare, men det är mest för att andra som också jobbat med böckerna, ska kunna hålla lite bättre ordning.

Alla personer i böckerna har olika bakgrund. Några är jättegamla, de har vuxit upp i olika delar av världen eller gör något väldigt speciellt. Jag har försökt tänka på var de fått sina namn, när och av vem. ”Augpaligtok” är till exempel ett grönländskt namn som betyder ”den röda”.

Men syskonen Jenny, David och Wilma är födda och uppvuxna i Skelleftehamn i en inte alltför avlägsen framtid. Så jag funderade på vad deras föräldrar skulle vilja döpa dem till och tänkte att de inte ville ge dem för konstiga namn, de ville att deras barn skulle passa in så mycket som möjligt. ”Jenny” kan både betyda viljestark/modig och ljus, helig och mjuk.

Hur kom du på att skriva om troll?
När jag var åtta år fick jag en bok som hette ”Trollgrytan”. Det var en samling med många trollsagor. Senare fortsatte jag att läsa både folksagor och fantasy. En av sagorna i ”Trollgrytan” handlade om en sorts troll som var annorlunda än andra, de var inte fula och skräckinjagande utan långa och vackra. Men de var farligare än alla andra.

Jag började fantisera om de här trollen och när mina barn var små hittade jag på egna sagor som jag berättade för dem. Jag har velat skriva den här berättelsen, om olus, väldigt länge. När jag äntligen kom på vad den skulle handla om var det som att hela berättelsen var färdig, jag behövde bara skriva ner det. Vilket i och för sig tog ganska lång tid.

Trollen kallas i Olus. Var kommer det namnet ifrån?
Det har jag hittat på. Jag ville att det skulle vara något helt nytt som inte gick att förväxla med eller associeras med något annat. I deras värld betyder det ”de levande”. Alla folkslag och grupper av människor har ord för sig själva som betyder ungefär det.

Mycket av handlingen äger rum på fjället och i skogen. Är du mycket ute och vandrar?
Jag älskar att vara i naturen och har fjällvandrat väldigt mycket. Särskilt när jag var ung. Ibland kunde jag vara ute flera veckor i sträck i fjällen. Då lär man sig också att lyssna på alla ljud, känna lukter, följa vädret på ett sätt som inte är möjligt annars.

Ju mer man lär sig om växter, djur och fåglar desto närmare kommer man dem. När man kan känna igen spår eller läten blir skogen levande på ett helt annat sätt. Då kan det till och med hända att man uppfattar saker i naturen som andra, ens kompisar, inte hör eller ser. Jag tror att alla kan lära sig det, att det är vad vi egentligen är gjorda för. Så det som kan verka mystiskt och övernaturligt är ibland det självklara och naturliga. Det är bara vi som inte förstår det.

Huvudpersonen heter Jenny. Hennes mor, Gaupa Eriksson, jobbar inom FN. Behövde du ta reda på saker om FN för att kunna skriva om hennes arbete?
Jag har jobbat inom något som heter UNESCO. Det är en del av FN som har hand om kultur, forskning, utbildning, världsarv och biosfärområden. Jag lärde mig jättemycket där om hur olika förhandlingar går till och hur man skriver internationella överenskommelser. Det hade jag stor nytta av. Några av scenerna i Ättlingarna är nästan direkta kopior på saker jag varit med om på UNESCOs högkvarter i Paris.

Men förstås läste jag mycket om hur FN jobbar med vattenfrågor och internationella konflikter. I mina böcker har FN förändrats och världens folk väljer Generalsekreterare i fria val, precis som när vi röstar på vem som ska sitta i EU-parlamentet. I verkligheten finns det en stor rörelse av parlamentariker, riksdagskvinnor och riksdagsmän i världen, som jobbar för att det ska blir så.

En av de viktigaste frågorna för Gaupa är fördelningen av vatten i världen. Varför valde du just vatten?
Klimatförändringarna kommer att märkas först när det gäller vatten. I en del länder kommer det att bli alldeles för mycket, havsnivån stiger, regnen blir kraftigare och översvämningar vanligare. I andra länder blir det mindre vatten och torka. Det här har redan börjat hända och man kan till och med se det i Sverige.

Enligt FN kommer nästan halva världen befolkning att ha brist på vatten inom trettio år. Det är väldigt viktigt att vi blir medvetna om det och jobbar för att förhindra det och se till så att alla får tillgång till vatten. Som tur är är det många som gör just det, men samtidigt finns det också de som vill tjäna pengar på vattenbristen. Precis som i mina böcker.

Har du nån särskild inspirationskälla?
Världen är en enda stor inspirationskälla, allt möjligt inspirerar mig. Film, teve, naturen, andra människor, nyheter, böcker.

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
Jag har rest mycket och jobbat som allt möjligt. På fiskfabrik, i skogen, som diskare i till exempel Nya Zeeland, Alaska, Island. Sedan utbildade jag mig till socionom, eller socialarbetare, och jobbade bland annat som skolkurator. Jag har också jobbat som ordförande på Författarförbundet som är författarnas fackförening.

Vad gör du när du inte jobbar?
Helst av allt vandrar jag i fjällen, både vinter och sommar. Går gärna långa promenader, ofta i Skåne där jag också är mycket. Tycker om att gå på teater, läsa, lyssna på musik.

Har du några råd till den som vill bli författare?
Det viktigaste är nog att ha roligt. Skriv det du själv gillar. Skriv så mycket du har lust med. Strunta i vad andra tycker. Det är okej att skriva jättekonstigt, att stava fel, att strunta i hur en bok borde se ut eller berättelse borde vara uppbyggd. Allt sånt kan man fixa till efteråt om det behövs.

Troligen behöver du skriva mycket för att bli riktigt bra på det. Det är som med sport eller musik, du måste öva för att bli bra på det och ju mer du övar desto bättre blir du. Ge inte upp. Det kan kännas hopplöst ibland men sluta inte för det, fortsätt ändå, låt det ta tid, jobba med något annat om det behövs, men fortsätt skriva. En dag har du din egen bok på biblioteket.

Publicerat 20191014

Foto på Mats Söderlund. Foto Göran Segeholm

Aktuellt
 

När kommer din nästa bok ut och vad handlar den om?
Ättlingarna del 3: Flykten kommer i mars 2020Sista delen av Ättlingarna, Flykten, kommer ut den första mars 2020. Den serien handlar om tre syskon i Skelleftehamn som upptäcker att de tillhör ett folkslag som har hållit sig hemliga för människor i tusentals år och som har en del ovanliga förmågor. I den sista boken kämpar de för att rädda världen och för att överleva.

Vad gör du just nu?
Reser mycket och berättar om Ättlingarna och om klimathotet, både hur allvarligt det är och att vi faktiskt kan stoppa det om vi hjälps åt.

Kortfakta

Namn: Mats Söderlund

Född: 1965  

Bor: Värmdö

Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha? Att kunna flyga.

Är mest rädd för: Spöken

Gillar mest av allt: Skog och forsar.

En hemlighet du ändå vill dela med dig av: What?! Jag delar inte med mig av hemligheter!

 

Läs mer om Mats på Rabén & Sjögrens hemsida

Favoriter
 

Favoritfärg: Blå.

Älsklingsrätt: Brylépudding.

Favoritgodis: Färsk finsk lakrits.

Favoritfilm: Avatar

Har du någon idol: Nej.

Har du någon favoritplats och varför tycker du om den?
Jag älskar fjällen. Har många platser där som jag gärna återkommer till. Till exempel en stor sten som kallas Aktsekaljo, som ligger i Norrbotten. Det är en samisk kultplats. En gammal man jag träffade där en gång berättade att han dödat åtta björnar med spjut vid den stenen. Och att den sista var vit.

Jag har suttit många gånger på den och sett ut över fjällandskapet. Jag känner mig helt lugn där och ibland återvänder jag dit i tankarna bara för att få energi. Många tror att de vet vilken sten det är, men jag vet att det inte är den stenen. Den riktiga Aktsekaljo ligger någon helt annan stans.  

Serien Ättlingarna finns som bok, e-bok och ljudbok.

Ättlingarna del 1: HotetÄttlingarna del 2: KampenDel 3 - Flykten kommer i mars 2020

Mats har också skrivit för vuxna. Till exempel:

Skriva poesi

Till Tema Miljö & klimat

-1