Adam Blade - finns inte!

Det här är ingen vanlig författarintervju. Författaren Adam Blade, som skrivit de galet populära (och helt galet många) Beast Quest-böckerna – han finns nämligen inte!

Text och foto: Noomi Hebert, juni 2018.

 

Men… vem skriver böckerna då? Jo, det gör ett helt gäng författare, som jobbar tillsammans i London. Barnens bibliotek tog skuttet över Nordsjön för att träffa inte mindre än tre Adam Blade: Conrad Mason, James Noble och William (Will) Severs. De pratade om hur Beast Quest började, om varför böckerna blivit så populära, i fall det är jobbigt att det finns så många Adam – och så klart om alla underbara, fruktansvärda, livsfarliga bestar!

Beast Quest består av flera olika bokserier, och den allra första kom ut 2007. Alla böcker är fristående, och hittills har det blivit över 100 böcker.

Ett gäng redaktörer hittar på historierna, och lämnar sedan iväg väldigt detaljerade synopsis (en sammanfattning av storyn) till de som skriver, men man kan vara både redaktör och författare. På så sätt blir Adam Blade väldigt produktiv!

Hur känns det att vara så många Adam? Blir det inte förvirrande?

– Nej, jag tycker nog att Adam har en egen, väl definierad röst, säger Conrad. James är nog den viktigaste delen i admiferingen av böckerna.

– Ja, i vart fall var jag med från början, säger James. Jag är nog fortfarande den enda som läst varenda del! Redaktörer som börjar senare litar på – eller hoppas på – att jag kommer ihåg saker. Men efter 14 del-serier måste jag medge att det blir svårare och svårare…

– Nejdå, James är pålitlig, säger Conrad.

– Ja, han skulle lätt vinna vartenda Beast Quest-quiz i världen, säger Will.

– Och så är han mästare i mixed martial arts, vilket är jättebra för Adam Blade! säger Conrad. Man märker i scener där dom slåss om det är James som skrivit, för då är varje liten rörelse beskriven väldigt exakt.

Hur började hela grejen med Beast Quest?

– Vi, alltså företaget vi jobbar på, Working Partners, skrev en serie som hette Rainbow Magic, berättar James. Den gick bra, så förlaget undrade om man kunde göra samma sak, men med killar som målgrupp. Så vi spånade och kom fram till att vi ville ha ganska korta historier som är lätta att läsa, och som uppmuntrar till att läsa många. I början fanns det samlarkort i böckerna just för att uppmuntra alla samlare.

När man satt och spånade började plötsligt orden ”beast” (monster, best) och ”quest” (uppdrag, utmaning) flyga runt i rummet – och så satte någon ihop dem. Beast Quest.

– Ja, det är ett sådant där ögonblick man minns – när man hör det så förstår man vad hela serien handlar om. Man ska ut i världen, möta monstren, vinna fajten…

– En Beast Quest-bok är ganska avancerad när det gällde intrig och action, men inte så svår att läsa, säger Conrad. Böckerna är lite som Tom, huvudpersonen – rättframma, ärliga, inget tjafs, ingen ironi. Det är en svår men rolig balans att få ihop, att de ska vara lite trxiga på ett sätt men väldigt lätta på ett annat.

Alla tre tror att det är just den balansen som gjort att böckerna är så populära. Barn blir stolta över att ha läst en eller flera böcker. Ett typiskt fanmejl är från en förälder som skriver att vår son gillade inte att läsa, men så hittade han Beast Quest så nu har han läst flera stycken och älskar att läsa.

Böckerna har lånats ut väldigt mycket på biblioteken också, i både Storbritannien och Sverige, och läsarna kan vara från sju och upp till tolv. Dessutom är det många tjejer som gillar serien, och Elenna, Toms kompis som oftast är med på hans äventyr, har fått lite mer utrymme.

 

Vad säger barnen när de får reda på att Adam Blade inte finns?

– De verkar mest tycka att det är spännande… och lite konstigt, så klart, säger Will. Det är inte så många som verkar bli besvikna i alla fall.

– Vi har aldrig pratat så mycket om det, säger James, men jag har aldrig träffat någon som reagerar negativt. Jag tror att unga läsare som gillar Beast Quest också gillar tanken på ett team, att man gör saker tillsammans.

Tidigt i Adam Blades karriär spånade gänget om att skapa en Adam, alltså en låtsasperson, med bild och ett fejkat liv. Men det blev inget.

– Nä, vi pratade mest lite om hur han skulle kunna vara, säger James. Var han född på ett medeltida slott? Var han någon slags mästare i fäktning? Men vi kom inte så långt. Och även om det är namnet Adam Blade vi vill lyfta fram, så vill vi ju inte gå så långt som att ljuga.

– Och även om vi ville det skulle vi aldrig nånsin kunna enas om hur Adam ser ut!

 

Vad har ni för favoritbestar?

– Hmmm… jag gillar Xerkan the Shape Stealer, säger Conrad. Han kan anta formen av vad som helst. Över huvud taget jag gillar kluriga bestar som använder list och trix, det är cool.

– Min favorit är nog Koba Ghoul of the Shadows, säger James. Han finns i bok 78, och kan också ändra form för att förvirra Tom.

– En favorit är Tempra the Timestealer, säger Will. Hon kan skicka tillbaka folk i tiden, och hon skickar tillbaka (skurken) Malvel i tiden. Så plötsligt är Tom en vanlig kille hemma på gården, och inget av äventyren har hänt… så då måste Tom ändra på saker och ting så att det blir normalt igen. Och så gillar jag stora monster också, ju större desto bättre! Sen finns det ju goda bestar också, och det är alltid kul när Tom får samarbeta med dem.

 

Teamwork!

Tidigare har Conrad och James skrivit egna böcker, och alla tre skriver även på andra bokserier än Beast Quest. Att verkligen jobba tillsammans i team är något som är väldigt vanligt i tv-branschen, påpekar Will, där en tv-serie som går år efter år ofta har en huvudredaktör och sedan olika avsnittsförfattare.

Att jobba i team tycker alla tre är bra. När de träffas för att spåna fram en historia är det alltid högt i tak, alla idéer ska fram. Sedan enas man om detaljerna, och gör ett detaljerat synopsis som någon sedan skriver boken efter.

– Det bästa med att jobba tillsammans är att jag slipper sitta vid min dator och försöka komma på vad som ska hända härnäst, säger Conrad. Om jag skriver som Adam Blade har jag redan en linje att hålla mig till, allt finns där, och det är skönt att bara låta orden strömma ut, att känna hur det flyter på.

– Det bästa med att brainstorma är att man får bekräftelse snabbt, säger James. Säg att du har en idé som du verkligen gillar och berättar om den, och de andra tänder på alla cylindrar, då vet du att det är på rätt väg. Då tar du med dig en massa energi, och får självförtroende. Sån bekräftelse får man aldrig när man sitter själv.

– Ja, och så slipper du lägga en massa krut på en idé som inte håller, säger Will.

 

Vad gör ni när ni inte jobbar?

– Jag har två egna bestar att ta hand om – min lilla dotter och min hund, säger Conrad. Så det blir mycket promenader. Dottern gillar det bättre än hunden – han är lat. Men mest försöker jag nog hitta tid för att göra något annat än att hindra min dotter från att göra livsfarliga saker.

– Jag gör bara de där vanliga sakerna, säger Will. Jag gillar att cykla och springa, läsa och laga mat, kolla på sport och fotboll.

– Försöker träna, säger James. Förr körde jag mycket mot en kompis, då den ena har skydd och den andra slår. Men han flyttade. Att slå på en boxboll är inte riktigt samma sak. Så nu för tiden håller jag på med mixed martial arts mer i teorin än i praktiken.

– Men du var väl den yngsta någonsin som fått svart bälte i karate? frågar Conrad. När du var sju eller åtta?

– Mjä, jag var nio, säger James. Det fanns en väldigt skämmig bild och intervju med mig på förstasidan i vår lokalblaska…min familj plågar mig fortfarande med den när de får chansen.

 

Läser ni mycket? Läste ni mycket när ni var små?

– Ja, absolut, jämt! säger alla med en mun.

– Man blir nog inte författare om man inte varit en riktig boknörd som liten, tror James.

Alla tre älskar skräck, fantasy, humor, sci-fi… ja, de älskar böcker, helst enkelt. Författarnamn och boktitlar viner genom luften (några av dem finns bland Adams favoriter här intill).

– Jag köade i flera timmar för den senaste Harry Potter, minns Will. Och jag gillade sådana där böcker när man själv väljer väg genom äventyret genom att välja vilken sida man ska gå till – dom böckerna har helt klart gett inspiration till Beast Quest.

 

Till sist – hur många fler Beast Quest-böcker kommer ni att skriva?

– Ingen vet! säger James. Jag tror vi har kontrakt på åtta böcker till, men det kan alltid ändras. Det kontraktet har förnyats flera gånger, men någon gång ska väl vara den sista.

– Vi har trott att det varit sista boken fler gånger, säger Conrad. Men det är det aldrig.

– Förlaget har sagt ”nu räcker det” vid några tillfälle, säger James. Första gången vi fick veta att det var slut var serie fyra, det var därför Toms pappa fick komma tillbaka. Efter serie sex visste vi inte hur det skulle bli, så serie sju börjar lite skumt i en parallell värld. Sen fick vi veta att serie tio helt säkert var den sista, så då dog Toms pappa och så dödade vi värsta skurken också. Men det var nog lite dumt…

– Så nu tänker vi att det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter, säger Will.

– Ja, och barnen fortsätter att läsa, säger James.

– Det är ju superbra! säger Will. Fortsätt att läsa alla ni där ute, så fortsätter vi att skriva!