Johanna Olsson: "Väsen är varken goda eller onda"
Oavsett om du tror på väsen eller inte är det spännnade att tänka sig att magiska varelser finns bland oss. Johanna Olsson fick redan som liten höra berättelser av sin mormor.
Text: Barnens bibliotek, 1 september 2017. Uppdaterad juni 2022.
Din bok Glömskan fullkomligt kryllar av väsen. När började du intressera dig för väsen?
- Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Antagligen ända sedan första gången jag såg mormor kasta ut en balja vatten genom dörren samtidigt som hon bad någon eller några att akta på sig. Den naturliga följdfrågan blir ju "Vilka då?" och på den vägen är det nog.
Hur fick du idén till den boken?
- Jag har vuxit upp med berättelser om olika väsen och någonstans började jag fundera på hur det skulle se ut om de levde sida vid sida med oss, som vissa påstår att de alltid har gjort. Hur ett sådant universum skulle se ut i modern tid.
Hur är det att skriva om väsen?
- Det är spännande. Det finns så mycket outforskat runt dessa varelser. All kunskap vi har bygger ju på vad någon har hört från andra eller sett och sedan berättat vidare. Vissa säger att vittror är korta och små, andra säger att de är lika långa som oss. Det ger en väldig frihet till mig som skriver att forma min egen bild av dessa varelser.
- Sedan gillar jag att de allra flesta väsen varken är onda eller goda, utan kan vara både och, beroende på om de vill hjälpa eller stjälpa dig. De ger dem en udd som jag tycker om. Att skriva om väsen öppnar också upp för magi. Det magiska i vardagen har alltid fascinerat mig.
Vilket väsen skulle du helst vilja träffa? Och vilket undviker du helst?
- Jag skulle kunna tänka mig att träffa dem allihop, bara de är på gott humör och vänligt inställda. Men om de var på krigsstigen skulle jag inte vilja träffa någon av dem.
Om du skulle vara ett väsen, vad skulle du vara då?
- En vittra. De lever och dör som oss och trampar sina egna stigar.
Bokomslaget Glömskan av Johanna Olsson. Berghs förlag