Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Mats

Berggren

Intervju med Mats Berggren 

Varför blev du författare?
Jag var 25 år och jobbade på en bilfabrik. Jag tyckte inte det fanns några böcker som handlade  om den verkligheten så jag fick för mig att skriva en bok som handlade om hur det är att jobba på en bilfabrik och om de som arbetar där. Och när jag började skriva upptäckte jag att det var så fruktansvärt roligt så bara efter några månader kände jag att det här måste jag få hålla på med annars skulle jag bli galen.

Du beskrivs ofta som en politisk ungdomsförfattare med klassperspektiv. Är det viktigt för dig?
Ja, intresset för samhället är själva motorn för mig som människa och i mitt författarskap. Det finns nästan alltid ett politiskt perspektiv i det jag berättar. Vad är det för Sverige vi lever i, vad är bra, vad är dåligt och vad kan vi göra åt det. 

Vad hoppas du att läsaren ska upptäcka i dina romaner?
Jag vill sätta frågor på sin spets och få läsaren att fundera över dem.  Det handlar om ett problem, en konflikt eller ett vägval som jag kastar ljus över från så många håll som möjligt och som jag vill få läsaren att tänka vidare på själv. 

Var hämtar du inspiration till dina berättelser?
Dels är jag mycket ute i skolor och träffar ungdomar och får idéer när de berättar saker för mig, eller när jag läser något i en bok eller tidning. Det kan också vara saker jag burit med mig från min egen ungdom.

Vad är det för minnen du använder?
Det är mest känslominnen. I ”Språkresan” till exempel har jag inspirerats av den stad jag själv var på språkresa till som ung. Dels bygger den på saker jag var med om, men också miljön med fyren, tidvattnet och strandpromenaden. Men det centrala är att jag kommer ihåg hur det var och hur det kändes.

Hur väljer du miljö?
Det beror helt på vad det är för slags historia jag ska berätta. Till exempel ”Onsdag kväll strax före sju” är en förortsskildring i en fiktiv förort som ger mig frihet att stoppa in vad jag behöver. I böckerna innan är det ungdomar på Söder i Stockholms innerstad som är huvudpersoner.

En del av de pojkar du berättar om bär på en inneboende aggressivitet. Varför det?
Sådana pojkar finns ju. Men det beror på vad det handlar om. Huvudpersonen i ”Språkresan” till exempel blir ju tvungen att slåss och han får ju också en adrenalinkick av det. Det är en slags fascination av våldet som gör att han känner ett sug av att få uppleva det igen. Och man vet ju inte vad som händer sedan, när boken är slut. Här får läsaren fundera. Medan Daniel i  ”Onsdag kväll strax före sju” har problem med sin impulskontroll. Och det vet vi inte heller var det kommer ifrån eller var det tar vägen.

Däremot är det ju en väldigt stillsam pojke i ”Jag ljuger bara på fredagar”. Här ligger utmaningen att göra det spännande utan att ta till våld och kriminalitet. Att det blir spännande och en framåtrörelse av att han smiter hemifrån och stänger av mobilen.

Hur var du själv som ung?
Politisk radikal och väldigt lugn.

Berätta om en person i någon av dina böcker.
I ”Onsdag kväll strax före sju” är det några som jag känner extra starkt för. Dels är det Abdi som är hiphopare och kommer från Somalia. Han vill bryta med kriminaliteten och hålla på med musik där han också får en fascination för språket och börjar läsa böcker och skaffa sig kunskap.

Sedan är det Amina, en arabisk tjej och praktiserande muslim. Hon är duktig i skolan och vill plugga vidare men pappan tycker det är helt onödigt för hon ska ju ändå bara gifta sig och ta hand om familjen. Men genom den muslimska ungdomsföreningen lär hon sig vad islam är och använder detta för att övertyga sin pappa om att få börja på gymnasiet. Och så är det han som dör. Jag skrev första sidan i boken först och visste att han skulle dö. Hela boken bygger på det. Men medan jag skrev tyckte jag bättre och bättre om honom, han är rolig, han blir kär, han vill bryta med kriminaliteten. Så jag tyckte det var väldigt sorgligt när han skulle behöva dö. Men jag var tvungen.

Hur ser din skrivprocess ut?
I regel är det så att jag får en idé och blir väldigt entusiastisk och skriver tio sidor innan jag upptäcker att jag måste göra en massa research. Sedan skriver jag hela boken från början till slut, printar ut den och så skriver jag hela boken en gång till. Och det gör jag för att det inte räcker att jag läser den. Den måste liksom gå genom hjärnan ut i fingrarna en gång till. Sedan läser jag boken högt, gör eventuella ändringar och låter uthålliga kompisar läsa innan jag lämnar den till förlaget. Hela processen tar cirka ett och ett halvt år.

Vad är det roligaste med att skriva?
Att skapa något som inte fanns förut.

Vad är det svåraste med att skriva?
Att det är svårt att skriva bra. För mig är den största skräcken att jag inte ska komma på fler idéer. Jag vet hur jag skriver en bok, men tänk om jag inte har något att berätta! Jag är totalt skräckslagen för det!

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
Ofta handlar det om att jag inte är tillräckligt förberedd och har tänkt igenom och då har jag olika metoder. Jag kan gå tillbaka till min egen ungdom, hur jag kände och hur jag tänkte. Jag kan också göra fler intervjuer, besöka en plats eller läsa något. Med åren har jag också lärt mig att vänta, att det handlar om att tänka och känna mig igenom.

Har du något råd till den som vill bli författare?
Det viktigaste är att ha något att berätta. Har du det kan du lära dig sätt att berätta det på.

Kortfakta

Namn: Mats Berggren

Född: 1957

Bor: Södermalm i Stockholm

Hemsida: matsberggren.com

Mats favoriter

Favoritfärg: Har jag ingen

Favoritdjur: Fåglar. Jag är fågelskådare.

Favoritlag: GAIS och Hammarby

Favoritmat: Italiensk mat

Favoritgodis: Jag äter inte godis, mer än choklad ibland.

Favoritfilm: Studie i brott av Alfred Hitchcock och den svenska filmen Harry Munter av Kjell Grede.

Favoritresmål: Sydamerika

Favoritmusik: Musik där texten spelar roll. Jag är präglad av 1970-talets progg och lyssnar mycket på svensk hiphop och argentinsk tango.

Har du någon förebild: Nja, kanske snarare inspirationskällor. Sonya Hartnett tycker jag är jättebra och Peter Pohl. De har lärt mig att våga vara mörk.

Finns det något vi inte vet om Mats Berggren: Massor. Men det tänker jag inte tala om!

Sent uteSista berättelsen om ossDin syster måste döEn enda kvällRami och Jonatan

-1