Intervju med Christina Wahldén

Du skriver ofta om svåra ämnen. Hur kommer det sig?

Jag arbetade som journalist på tidningen Svenska Dagbladet i 25 år och under tio av dem var jag kriminalreporter. Då läste jag jättemycket förhör där det framkommer att saker ofta är mer komplicerade än vad som skildras i en tidning. Det är ju sällan det är en vanlig familj som är dysfunktionell. Om det handlar om grovt våld så är ju något som är väldigt fel.

Under min tid som kriminalreporter skrev jag mycket om sexualbrott och om hedersrelaterade brott, alltså våld mot kvinnor och barn.  Delar av de problemen har jag använt i mina böcker.

I boken ”Kort kjol” var det tre väldigt grova gruppvåldtäkter i Södertälje som låg till grund, även om min bok inte skildrar sanningen utan bygger på flera historier. När jag skrev boken var det också ganska medvetet för att ge de drabbade en röst. Jag har träffat så många unga människor som har drabbats av brott att jag tycker det är intressantare att skriva om än om gärningspersonen.

I boken ”Fallen flicka” bygger det på de flickor som oförklarligt ramlade ut från balkonger under åren 2007-2008. Tyvärr har det nyligen dykt upp nya fall där anhöriga är misstänkta.

Vad får du för reaktioner på dina böcker?
Många tycker att de är jobbiga att läsa men att de kan läsa färdigt boken på grund av det etiska dilemmat vad de skulle gjort själv om deras kompis blev drabbad.

Sedan är det inte ovanligt att unga berättar för mig att de har en kompis som varit med om det här. Ibland förstår jag att det är dem själv det handlar om. Som ung tror man ofta att man är ensam om att vara drabbad. Så är det ju inte. Och det går att få hjälp, men då måste man våga berätta. Kanske för en lärare eller en kurator man har förtroende för.

Jag känner väldigt tydligt att mina böcker fungerar som en bra utgångspunkt att våga prata. Det är lättare att prata om en bok än om egna erfarenheter och jag tycker det är så de ska användas.

Du har ju också skrivit andra böcker än om våld. Vilka föredrar du?
Jag kanske är journalistskadad och jag tycker det är intressantare med de mer allvarliga ämnena. Det gäller ju att välja ämnen jag känner att jag orkar hålla på att skriva om och som jag inte blir uttråkad av själv. Det tar ju ändå ett år att göra en bok

Men i min senaste bok ”En varm vinter” är det egentligen inget våld, de är bara arga på varandra. Det var väldigt roligt att skriva den just för att de var lite mer ”normala” och trevligare. En mellanbok.

Berätta om en person i dina böcker.
En person som jag verkligen gillar är den aboriginska tjejen Dawn som finns med som en bifigur i ”En varm vinter”. Jag har varit en hel del i Australien och det är tyvärr så att det är enorma sociala skillnader och ofta är tjejerna väldigt utsatta och precis som Dawn saknar tänder för att de fått stryk.

Varför blev du författare?
Jag skrev små berättelser redan när jag var barn och har alltid drömt om att skriva böcker. Att bli journalist var en slags genväg till att få skriva.

Vad är det roligaste med att skriva?
Det är det där med att komma på. Som nyhetsreporter är jag hårt drillad i att det som står i tidningen ska vara sant, men i böcker kan jag bara hitta på.

Vad är det svåraste med att skriva?
Det är att göra berättelsen rättvisa.

I mitt fall är det ofta ämnet som kommer först, till exempel hedersmord, och då funderar jag på vilka personer jag behöver för att berätta så effektivt som möjligt. Sedan handlar det också om teknik, om berättelsen ska vara i jagform eller dåtid till exempel. Och de här valen innan är rätt avgörande, för det går bara att bearbeta i efterhand till viss gräns.

Vad gör du när du kör fast?
Det händer inte jätteofta men då tar jag en paus och gör något annat en stund.

Har du något råd till den som vill bli författare?
Skriv mycket! Skriv varje dag och skriv i olika former. Skriv dagbok eller poesi. Eller skriv brev, du behöver inte skicka iväg dem. Och skriv om saker du kan något om eller om en plats du är bekant med, för då är det ofta saker du tycker om att berätta om.

Vad gör du när du inte skriver?
Jag har inte så mycket ledig tid, mitt yngsta barn är bara tre år. Så jag är med familjen och om jag hinner går jag gärna på teater. Det är inte mer rafflande än så!

Publicerad 2013-09-03
Boktipsen uppdaterad 2017-12-06