Intervju

Varför blev du författare?
– Jag har alltid älskat böcker och tänkte redan som barn att det skulle vara roligt att skriva egna berättelser. När jag var 10 år försökte jag skriva en äventyrsberättelse efter att ha läst Greven av Monte Cristo, men insåg ganska snabbt att det inte var helt enkelt att få ihop en spännande historia. Så det tog många år innan min första bok kom ut.

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
– Jag har tidigare jobbat på bokförlag, som redaktör och med PR- och marknadsföring. Jag har även arbetat på olika ideella organisationer med barnrättsfrågor och mot rasism och diskriminering. Nu jobbar jag enbart med att skriva böcker och föreläser på skolor och bibliotek.

Du skriver mycket om ruiner och saker som hänt i det förflutna…

– Ja, det är spännande! När jag var liten låg det ruiner i skogen nära vårt hus, så jag var ofta där och lekte och grävde i marken. Det var så jag fick idén till min första bok, Stenhusets hemlighet. Precis som Ella i boken undrade jag hur det sett ut när ruinerna var riktiga hus. Jag ville också ha med ett spökhus och en parallell värld. När jag läste en artikel om klardrömmar tyckte jag att det skulle kunna vara en bra väg in i en alternativ värld.

– Mina böcker handlar ofta om att hantera det som är hotfullt eller skrämmande, gärna med ett stråk av någonting övernaturligt eller på temat utsatthet. Jag gillar berättelser som är gåtfulla och mystiska och med ledtrådar från det förflutna.

– En av mina senaste böcker, den arkeologiska deckaren Stenkistan, fick jag idén till när min syster studerade till att bli osteolog – en arkeolog som undersöker gamla skelett. Jag fick följa med henne till universitetet en kväll när alla andra hade gått hem och se skeletten som de grävt upp från en medeltida kyrkogård. Trots att ett skelett är flera hundra eller tusen år gammalt kan det ge många ledtrådar om hur personerna levt, men även hur de dött, vilket ju är en bra grund för en deckarhistoria!

Finns det någon bok du blivit inspirerad av?
– Det finns många! Exempelvis Maria Gripes böcker. När jag var barn älskade jag hennes Skugg-serie, och den absoluta favoriten var Agnes Cecilia, en sällsam historia.

Har du hämtat mer inspiration från ditt eget liv?
– Allt man är med om kan ju dyka upp i en bok, som någon detalj. Skrivinspiration kan komma från alla möjliga håll, nåt jag exempelvis hör på tunnelbanan, drömmer om på natten eller kanske läst i en tidningsartikel.

– Ibland kan man ju vända på det också. Till exempel älskar jag hästar och var ofta i stallet som barn. När jag märkte att Ella i Stenhusets hemlighet blev lite för lik mig själv, så skrev jag att hon inte gillade hästar.

– När jag var liten tränade jag gymnastik under något år, men slutade för att jag var så stel och klumpig och kunde knappt göra en kullerbytta. Så i min ungdomsroman Luftsprång var det roligt att få skriva om en person som är elitgymnast!

Vad gör du när du inte jobbar?
– Vandrar, reser, läser andras böcker… och så gillar jag att titta på filmer och tv-serier.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
– Ofta får jag en idé som jag sedan går och tänker på ett tag innan jag börjar skriva. Ibland gör jag ett synopsis men allt i berättelsen behöver inte vara tydligt från början, det är roligt att historien kan utvecklas på vägen.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
– Jag brukar inte bry mig så mycket om det utan då gör jag något annat istället. För mig är det viktigt att skrivandet ska kännas som något roligt och kravlöst.  

– Det finns ju också olika stadier när man skriver en bok. Om jag en dag känner att jag inte kommer längre med en scen kan jag istället gå tillbaka och redigera det jag skrivit tidigare.

– Det är viktigt att inte känna sig stressad eller få prestationsångest. Vissa av mina böcker går snabbt att skriva medan andra tar längre tid.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
– Att få arbeta med ord och vara en del av en historia som jag själv kan styra över som jag vill. Sedan är det också roligt att vara ute i skolorna och träffa läsarna. Barnen delar ofta med sig av sina egna funderingar om hur de har tolkat mina berättelser.

Vad är det svåraste med att skriva böcker?
– Att få ihop pusslet så att ledtrådar och gåtor knyts ihop på ett trovärdigt och bra sätt. Och se till så att alla fakta och detaljer stämmer.

Dina senaste böcker har varit lättlästa – hur kommer det sig?
– Lättläst handlar för mig om inkludering. Om att alla barn ska ha möjlighet att ta till sig litteratur och hitta böcker som passar dem, oavsett om man är nybörjarläsare, har svenska som andraspråk eller har dyslexi eller andra läsutmaningar.

– I en lättläst historia är det extra viktigt att handlingen griper tag direkt och att det är mycket driv genom hela boken.

– Illustrationerna är också ett bra stöd i läsningen, särskilt för de yngre barnen. I spanar-serien tillför Jonna Björnstjernas fina illustrationer väldigt mycket tycker jag.

Publicerad 20180201