Intervju

Varför blev du författare?
För att jag älskar att skriva! Jag kan inte minnas att jag hade lust att bli författare när jag var liten, men tror nog det mest handlade om att jag inte tänkte på det som ett yrke. För jag gillade att skriva redan då, både i skolan och hemma. Jag har studerat och jobbat med språk och litteratur i över 20 år, och har försökt skriva för vuxna, men det var först när jag började att skriva humoristiskt för barn, som det lossnade. Då hittade jag min röst som författare. Nu kan jag inte tänka mig något jag heller vill göra!

Gör du gjort något annat än att skriva böcker?
Jag är så lyckligt lottad att jag kan vara författare på heltid. Det betyder inte att jag skriver hela tiden; jag avsätter också tid till skol- och biblioteksbesök, litteraturfestivaler och andra arrangemang där jag träffar mina läsare. Inemellan tar jag också frilansuppdrag som konsulent för andra författare. Det var mitt jobb innan jag själv blev författare.

Berätta om en person i dina böcker.
Anne Bea är 12 år och huvudpersonen i mina böcker. Det är hennes historia jag berättar, och den är inte särskilt rosenröd. Eftersom hon ser lite annorlunda ut, blir hon mobbad av tre av tjejerna i klassen – de så kallade superbitcharna – och det är ingen annan än Nils som ställer upp för henne, eftersom de då riskerar att bli mobbade själva. Jag har emellertid gett Anne Bea mycket humor och inre styrka, och hon är också omgiven av kloka vuxna som ser henne. Så sett är hon lyckligt lottad; det finns många barn som sliter, som inte har lika många resurser i och runt sej. Jag hoppas med böckerna  om Anne Bea att barn ska få större förståelse för hur det är att hållas utanför, och om de känner igen sej i henne: få mod till att ta upp kampen mot superbitcharna i sina liv, precis som Anne Bea till slut gör.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Mycket av handlingen blir till medan jag skriver. Jag har en idé innan jag sätter mej ner, jag vet huvuddragen i det som ska hända, och hur historien ska sluta. Men ofta tar den en en annan väg än den jag planerat, och då hänger jag med. Jag blir också väldig inspirerad av alla barn jag möter, både av hur de är och det de berättar för mej. Andra barnböcker inspirerar mej också, och folk jag känner eller har känt. Men den allra största inspirationskällan är Audhild, 12 år. Jag minns väldig mycket från när jag själv var barn, och har också flera dagböcker från den perioden. Jag blev lyckligtvis aldrig mobbad, som Anne Bea blir, men det är ändå mycket av mej i böckerna om henne. Känslor, tanker, små episoder, sådana saker. Jag skulle aldrig ha kunnat skriva dessa böcker utan att ha varit den jag var som 12-åring.

Vad gör du när du inte jobbar?
Jag läser mycket. Men för att jag själv skriver och jobber med andras böcker, kan jag få lite av en överdos av litteratur. Då kopplar jag av med film och tv-serier. Jag tycker också mycket om att vara tillsammans med vänner.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
Att få dikta ihop karaktärer och scener, och använda språket kreativt. Se att karaktärerna och historien får liv i scener och dialoger, det ger mej en stor kick. Jag jobbar mycket med språket och kompositionen, och försöker undvika klicheer och enkla berättarknep, som att blåsa upp en historia med bara yttre spänning. Jag gillar att använda humor när jag skriver, och ler och njuter när jag håller på. Samtidigt vill jag berätta en historia på det inre planet också, och ge läsaren något mer än ren underhållning. 

Publicerad: 2016-02-08
Uppdaterad: 2019-11-12