"Jag kan bli lite irriterad på mina karaktärer"
Maud Mangold har skrivit böcker i många år som är omtyckta av fantasyfantaster. Själv gillar Maud att leka med fantasin och fundera på väsen och magiska världar och lära känna sina karaktärer.
Text: Barnens bibliotek, uppdaterad april 2021.
Du skriver mycket om troll och magiska världar. Varför?
- Jag har alltid gillat den typen av böcker själv. Jag tycker om att tänja på gränserna. Världen är inte bara svart eller vit. Det finns så mycket under ytan hela tiden.
- Jag har alltid varit intresserad av barns lek och fantasi. Min mamma berättade sagor från hennes barndom. Det var sagor om skogens väsen. Min första bok jag skrev handlade just om det. Tänk om det trots allt finns troll i skogen fortfarande?
Hur kommer du på vad du ska skriva om?
- Det är ofta saker som rör sig i min värld just då. Augustinatt började med att det var en konkret historia i min närhet. Grannens katt försvann och var borta i två veckor. Det visade sig att den hade varit inlåst. Den klarade sig fint, men var lite tilltufsad. Det blev en ingång till den boken.
Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
- Då tänker jag att det behöver ligga till sig lite och då gör jag något helt annat. Jag har ofta olika böcker på gång i olika skeden och då kanske jag har någon annan bok som jag kan jobba med istället. Det går inte att göra allt på en dag. Överhuvudtaget är det viktigt med pauser.
Varför blev du författare?
- Jag har alltid varit en bokslukare själv. Jag har alltid skrivit på olika sätt. Det började när jag var i 25-års åldern och skrev ett manus till en bok som jag aldrig skickade in. Sedan blev det barn och karriär och jag gjorde aldrig allvar av skrivandet förrän i 40-års åldern.
Vad är det roligaste med att skriva böcker?
- Det är fantastiskt när det lossnar och man träder in i en annan värld som expanderar. Det blir lite av en verklighetsflykt. Du lär känna karaktärerna som växer fram. Det är många författare som brukar säga så, men det är som att de får ett eget liv. Jag kan ibland bli lite irriterad på mina karaktärer. Jag skriver in något i berättelsen som sedan får följder längre fram. Då kan jag tänka att det var inte mitt fel, utan karaktären och fråga: Varför var du tvungen att hitta på just det där? Nu blir jag tvungen att skriva om det i nästa kapitel.