Intervju med Maud Mangold
Varför blev du författare?
– Jag har alltid varit en bokslukare själv. Jag har alltid skrivit på olika sätt. Det började när jag var i 25-års åldern och skrev ett manus till en bok som jag aldrig skickade in. Sedan blev det barn och karriär och jag gjorde aldrig allvar av skrivandet förrän i 40-års åldern.
Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
– Jag har doktorerat i psykologi. Sedan översätter jag böcker. Jag gör också dockor, som på något vis även tillhör mina böcker och mina historier. Jag tecknar och målar. Jag reser ganska mycket och påtar i min trädgård.
Berätta om en person i dina böcker:
– I boken Augustinatt heter huvudpersonen Nora. Hon är i en sommarstuga tillsammans med sin storebror och hittar ett litet barn under ett äppleträd i trädgården som visar sig vara en trollunge. Det finns en parallellhistoria som handlar om hennes egen uppväxt. I samma veva som hon hittar trollungen, hittar hon också fotografier i den gamla sommarstugan. På en av bilderna är det en kvinna som håller ett barn och hon inser att bebisen är hon själv. Det hör till saken att det är varmebölja och fruktansvärt varmt och Nora har svårt att tänka klart. Hon börjar fundera på om hon kanske är ett hittebarn själv. Varför har de inte berättat? Vem är min mamma egentligen? Den historien är ganska stark.
Du skriver mycket om troll och magiska världar. Hur kommer det sig?
– Dels har jag alltid gillat den här typen av böcker själv. Jag tycker om att tänja på gränserna. Världen är inte bara svart eller vit. Det finns så mycket under ytan hela tiden. Sedan har jag alltid varit intresserad av barns lek och fantasi. Den här frågan: Tänk om det finns något där? Jag har fått med mig mycket från min egen barndom också. Min mamma berättade sagor från hennes barndom. Det var sagor om skogens väsen och min första bok jag skrev handlade just om det. Tänk om det trots allt finns troll i skogen fortfarande. I den boken lekte jag med frågan: Var är de nu?
Har du något särskilt läsminne?
– När jag växte upp fanns det inte så mycket tonårsböcker. Man övergick ganska snabbt till att läsa vuxenlitteratur. Jag läste böckerna om Tom Sawyer. Det är en otrolig berättarglädje i de böckerna. Det var en favorit.
Hur kommer du på vad du ska skriva om?
– Jag tänker mycket i bilder eller scener. Ofta börjar det med att jag har en scen där man kan träda in. Lite som en teater. Det är väldigt olika från bok till bok. Mycket handlar om att bestämma mig för att nu har jag en skrivperiod. Om jag har gjort det och avsatt kanske tre veckor i almanackan, då brukar det hända saker. Jag kan gå i cirklar i två eller tre dagar, sedan sätter det igång. Det är ofta saker som rör sig i min värld just då. Augustinatt började med att det var en konkret historia i min närhet. Grannens katt försvann och var borta i två veckor. Det visade sig att den hade varit inlåst. Den klarade sig fint, men var lite tilltufsad. Det blev en ingång till den boken.
Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
– Då tänker jag att det behöver ligga till sig lite och då gör jag något helt annat. Jag har ofta olika böcker på gång i olika skeden och då kanske jag har någon annan bok som jag kan jobba med istället. Så försöker jag glömma bort det. Men det inte alltid det blir något heller. Ibland kan jag ha skrivit åtta kapitel och sedan tvärdör det. Då är det bara att släppa det. Det får det inte gå för fort heller. Man får inte skriva när man är för trött. Det går inte att göra allt på en dag. Överhuvudtaget är det viktigt med pauser.
Vad är det roligaste med att skriva böcker?
– Det är det här fantastiska när det lossnar och man träder in i en annan värld och den expanderar. Det blir lite av en verklighetsflykt. Men också att lära känna karaktärerna som växer fram. Det är många som brukar säga så, men det är som att de får ett eget liv. Jag kan ibland bli lite irriterad på mina karaktärer. Jag skriver in något i berättelsen som sedan får följder längre fram. Då kan jag tänka att det var inte mitt fel, utan karaktären och fråga: Varför var du tvungen att hitta på just det där? Nu blir jag tvungen att skriva om det i nästa kapitel.
Vad är det svåraste med att skriva böcker?
– Det beror lite på vilken typ av bok det är. Det kan vara svårt att få ihop historien om det är väldigt mycket som är påhittat. Det händer massa saker och det kan ibland vara svårt att knyta ihop säcken. När det gäller bilderböcker är det nog språket. Där kan jag väga varje ord och byta småord och kommatecken och läsa högt hundra gånger. Ibland kan jag behöva ta bort text för att bilden berättar något istället. Det kan bli många turer.
Har du några råd till den som vill bli författare?
– Ta dig själv på allvar och bestäm dig för att nu ska det bli något och jobba mot det målet. Det går inte att göra något med vänsterhanden och tro att det ska bli något. Satsa och var beredd på att det kan ta lång tid.