Intervju med Ingela Korsell
Varför blev du författare?
För att det är så roligt att fantisera ihop historier och karaktärer. Jag skriver främst för att roa mig själv, men också för att försöka smitta andra med min egen läs- och skrivlust.
Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
Doktorand i pedagogik med inriktning mot läs- och skriv-undervisning, grundskollärare åk 1-7, utredare på Specialpedagogiska institutet, läroboksförfattare.
Berätta om en person i dina böcker.
Estrid Mimer är 60 år gammal och väktare av det hemliga biblioteket under kyrkkullen i Mariefred. Hon kom till Mariefred som fosterbarn när hon var 7 år tillsammans med sin storebror Magnar. Innan dess bodde de på barnhem, eftersom båda deras biologiska föräldrar hade dött. Alrik och Viggo tycker att hon är ganska hård och sträng, men så småningom får de se andra sidor av henne. Hon är en mästare på att slåss med sin stav. Och finns inte den i närheten går det bra med krattor och pinnar. Dessutom kan hon lägga orakelkort för att se in i framtiden, men det ger henne en grym huvudvärk. Hon och Magnar bor i ett hus på Klostergatan intill kyrkan. De arbetar båda som trädgårdsmästare på Gripsholms slott.
Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Jag inspireras av allt jag ser, hör och läser om. Det kan vara sånt jag själv varit med om och upplevt, eller sån jag får berättat för mig.
Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
Pratar och tänker tillsammans med någon annan (t.ex. Åsa när det gäller PAX-böckerna), läser böcker, tidningar, ser på film… gör något helt annat en stund, t.ex tar en promenad eller går och fikar med en kompis.
Vad är det roligaste med att skriva böcker?
Att få hitta på, använda sin fantasi, att få bygga och lära känna karaktärerna. Dessutom får man lära sig en massa nytt, eftersom man måste göra efterforskningar om saker som ska vara med i böckerna, t.ex. nordiska väsen, Mariefreds historia, fosterhemsplaceringar, skolgårdslekar.
Har du några råd till den som vill bli författare?
Läsa mycket. Skriva mycket. Titta på film. Resa. Umgås med människor.
Vad måste man tänka på när man skriver för radion?
Det första jag och Åsa skrev tillsammans var barnradioföljetongen ”Spöket som försvann” för SR. Det var då vi upptäckte hur bra vi funkade ihop och hur kul vi tyckte det var. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4457&grupp=19046