Hur kom det sig att du började skriva?
Då måste vi backa tillbaka till nån gång 1990 när mina egna barn var små och ville höra godnattsagor. Utifrån de sagostunderna kände jag att jag ville hitta på en egen saga och den de tyckte allra bäst om handlade om en bonde som hade 6 hönor. Varje kväll kom det en räv och höna efter höna försvann.
Barnen tyckte väldigt mycket om historien. Ibland blev den jättebra och ibland lite sämre. Men jag skrev ner de bästa bitarna och skickade iväg till ett förlag. Då fick jag ett svar som jag inte riktigt kunde begripa så samma dag skickade jag till ett annat förlag som blev stormförtjusta. Och så blev det boken  Tass tass tass Smyg smyg smyg som kom -95. Det var så det började.

Jag började faktiskt skriva när jag var 7 år men slutade efter några veckor eftersom jag var ensam kille och istället blev det fotboll och fäktning. (Thomas har blivit svenk ungdomsmästare i fäktning!).

Att skriva sagor var kul! Mitt första skrivminne är från lågstadiet, andra klass. Mellanstadiet handlade mest om välskrivning vilket aldrig varit min starka sida. På högstadiet upptäckte jag att jag kanske var lite duktig på att skriva, tack vare en svensklärare som gav oss väldigt roliga skrivuppgifter. Då började jag skriva hemma också. Skoltidning och lite noveller. Skoltidningen finns kvar på vinden.
 

Varifrån hämtar du inspiration?
Jag har jobbat 15 år som lärare på mellanstadiet. Jag tar väldigt mycket därifrån. Saker som jag har sett, hört och upplevt. Stämningar och intryck. Sedan blandar jag det med fantasi så ingenting av det jag skriver är sant men känslan ska vara att det skulle kunna vara sant.
 

De flesta av dina böcker är serier (alltså flera böcker om samma personer) är det svårare att skriva flera böcker om samma personer eller lättare?
Första ihop-boken gick ju så bra så förlaget bad mig skriva fler delar. Egentligen skulle det inte bli en serie utan jag ville bara berätta det som hände mellan en pojke och en flicka i min klass. Men så fort de bad mig fortsätta så kände jag att det fanns mycket att ösa ur. Jag började skriva på en sjätte också men då tackade illustratören nej - eftersom vi från början bestämt 5 och hon fått andra jobb.

Böckerna om Agnes började 1985 med att jag träffade en flicka i trean när jag jobbade som vikarie. Hon satt och såg väldigt glad ut. När jag frågade vad som hänt berättade hon att det var hennes födelsedag och att hon hade fått ett koppel. Om hon gick ut med detta koppel varje morgon, middag och kväll skulle hon få en hund. Det tyckte jag var kul så det hamnade i ett fack i bakhuvudet. Först tänkte jag att det skulle bli en bilderbok men det fick inte riktigt plats i en bilderbok. Men det kändes lagom med tre böcker om Agnes.

Trio i trubbel är illustrerade av Sofia Falkenhem. Hur går det samarbetet till?
Jag är väldigt bildintresserad och har mycket synpunkter och vill verkligen ha samarbete med illustratören. Vi diskuterade vem  som skulle göra bilderna i Trio i trubbel och så bestämdes det att Sofia skulle göra bilderna. Plötsligt var bilderna klara utan att vi pratat. Det gjorde ingenting egentligen men nu har vi träffats och utifrån det tycker jag att bilderna till den tredje boken blev ännu bättre.
 

Du har ju också gjort många bilderböcker - är det på samma sätt där?
Där är det ett evigt bollande fram och tillbaka.
 

Nu har dina Ihop-böcker samlats ihop och får nytt omslag. Tror du omslag har stor betydelse för om man väljer att läsa en bok?
Jag valde illustratören Maria Jönsson väldigt medvetet och jag tycker att så som hon ritar ser man ut i femman. Men det tyckte inte mina läsare. De tittar på omslaget och tänker att boken är för lågstadiebarn och lärare sätter böckerna i händerna på för unga läsare.
Så när vi gjort Trio i trubbel-serien ville vi ha lite tuffare bilder och det beror ju också på ämnet. Böckerna är specialskrivna för den som är 9-10 år. De är inte skrivna för den som är yngre eller äldre.
Till Agnesböckerna valde vi ett foto för att man skulle tydligt se hur gammal huvudpersonen är. Så omslagen är jätteviktiga och vi diskuterar mycket. Jag har också pratat med många klasser om hur jag ska tänka kring omslaget till boken som jag ska skriva i sommar.
 

Vem av dina bokfigurer är du mest lik?
Alla böckerna är rätt olika och de böckerna har jag skrivit för att jag är jag. Jag tänker som jag tänker och skriver som jag skriver men inte för att jag är någon särskild person.
 

Läskigt läge, Kuslig kväll, Ryslig resa.... och sen då?  Ska du går igenom hela alfabetet?
Titlarna är väldigt medvetet valda och jag har anstängt mig mycket för att hitta rätt titlar. Jag försöker ju välja självklara läskiga miljöer men jag hittade inget ord som passade med skola - så då blev det Skola i skräck (kanske titeln på del 4 som Thomas funderar på). Och så blir det Skuggor i skogen (del 5). Sexan blir nog Grävd grav.

Vad är du själv rädd för?
Jag kan känna av stämningar men jag blir inte rädd. Jag minns när vi var på klassresa i fyran. Det var väldigt spännande när vi var ute med ficklampa i skogen. Den scenen kommer att återfinnas i femte Trio i trubbel-boken.
 

Många av dina titlar bygger på två ord. Hur kommer det sig?
Titlarna dyker bara upp i skallen och jag tycker själv att det är en del av formgivningen. Sedan gäller det att vara konsekvent. 
 

Är senaste boken alltid bäst?
Nej, det är nog tillfälligheter som gör det. När det gäller Agnes var trean bäst och tredje läskiga boken tycker jag också om. Den har förresten en särskilt historia.
Jag var i Växjö och skulle övernatta. Jag checkade in på ett hotell (Teleborgs slott) kl 22 och receptionisten sa godnatt och gick hem. Jag var alldeles ensam på hotellet. Så somnade jag och vaknade kl 00.06 av att hela sängen skakade. Jag hade lunginflammation och jättehög feber. Då fick jag hela känslan för och inramningen till boken Ryslig resa.

(Ryslig resa kommer ut 15 mars 2011.)
 

Böckerna på Nypon förlag är för lite äldre - En blodig knoge. Berätta lite om den.
Jag fick en förfrågan av Natur & Kultur om jag kunde skriva ett läromedel för mellanstadiet. Då skrev jag boken som heter Vi i sexan - en liten novellsamling som handlar om alla som bor i hus nummer 6. När den boken inte var aktuell längre så tänkte jag att man kunde återanvända nåt ur den. Då fick jag kontakt med ett nytt förlag som valde en av novellerna. Så gjorde jag, tillsammans med en lättläst-redaktör, om den och då blev det en högstadiebok istället med ny titel -  En blodig knoge. Andra delen är färdigskriven och heter Pittbull.

Kan man skriva på beställning?
Jag frågade en klass - om ni fick önska vad tycker ni jag skulle skriva? Då ville de ha en hästbok. Det vill jag, svarade jag, men man måste vara tillräckligt insatt och det är jag inte.
Jag lyssnar ju på vad folk vill. Idag när jag träffade en av klasserna idag fick jag idé som kanske skulle kunna bli nåt. Vad är tills vidare hemligt. Jag har själv många uppslag som kommer före.

Intervjuade gjorde Katarina