Daniel: "Jag är barnsligt förtjust i alver"

När började du intressera dig för väsen?

- Mitt intresse för väsen, och fantasy överlag, började med att jag såg den tecknade versionen av J.R.R. Tolkiens "Häxan och lejonet". Det är ett äventyr i landet Narnia. Jag var väl kanske 9 år då. Kort därefter läste jag "Bilbo - en hobbits äventyr", och efter det var jag fast.

Hur fick du idén till böckerna om Hjälparbyrån?

- Jag visste att jag ville skriva om väsen och magi, men hade inget bra uppslag. En kväll, när jag och min familj åkte bil till några vänner, fick jag syn på en gammal husvagn på en tomt. Jag kände direkt att en husvagn vore ett perfekt högkvarter, och så föddes idén till tvillingarna Nova och Simon och deras hjälparbyrå.

Hur är det att skriva om väsen?

- Det är roligt för att jag gillar magi och mystik. Jag är också ganska fri i hur jag beskriver dem. Ett troll kan till exempel se ut som en människa, men också vara tre meter lång med hiskeliga huggtänder och ett tråkigt humör. Jag gillar att ge väsen mänskliga känslor, som utanförskap och längtan till exempel.

Vilket väsen skulle du helst vilja träffa?

- Jag är barnsligt förtjust i alver. De hade jag gärna träffat. 

Och vilket väsen undviker du helst?

- Jag håller mig undan drakar, illvättar och onda feer. Även näcken kan vara väldigt farlig. Risken är stor att man förtrollas av musiken från hans fiol, och följer honom ner i vattnet. För att undvika det ska man stoppa mossa i öronen. Då hörs inte musiken lika bra.

Om du skulle vara ett väsen, vad skulle du vara då?

- En alv!