"Jag skrattar varenda dag när jag går till jobbet," berättar Johannes, som just nu skriver på serien Monster Monster.
 » Läs intervjun med Johannes Pinter

 
Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Foto på Kalle Güettler när han arbetar

 

Kalle Güettler berättar om sig själv

Kalle Güettler heter jag.

- Vaddå, undrar du kanske. Konstigt namn, är det tyskt?

När jag var barn

Det berättas att min farfars farfar kom till Norge från Tyskland i mitten av 1800-talet. Fast han hette inte Güettler utan Buchholtz. Det var hans kamrat som hette Güettler. Eftersom Güettler var barnlös så fick han adoptera en av Buchholtz söner, och denne pojke var min farfars far.

Min farfar hette också Karl Güettler och kallades Kalle G. Han utbildade sig till arkitekt i Oslo och flyttade sedan till Stockholm, där han bl.a ritade Högloftet på Skansen. Han gifte sig med den unga Aina Maartman, vars pappa också var norrman. Hennes syster Elsa gifte sig med Natanael Beskow och började skriva och rita barnböcker. Jag har fortfarande kvar en bilderbok där det står: "Till lilla Kalle från tant Elsa". Att Elsa Beskow var farmors syster gjorde att jag växte upp med känslan att barnböcker var viktiga och spännande saker, och att de som skriver dem är viktiga och spännande personer. Men jag var så liten när Elsa dog att jag inte minns henne som människa även om jag har ett par slitna böcker kvar där hon har skrivit ”Till lilla Kalle från Tant Elsa”. Allt jag vet bygger på vad andra berättat och skrivit.

På mammas sida fanns en rad tidningsmän från Östergötland och hennes morfar Erik Wallin gav 1897-1894 ut barntidningen Linnea som var full av sagor och annat att läsa för barn. Mammas faster var trotjänarinna och väninna till Jenny Nyström som är känd som den som skapade bilden av den svenska tomten. Jenny Nyström illustrerade också många av berättelserna och dikterna i Linnea. När mamma var i tjugoårsåldern flyttade hon till Stockholm för att arbeta och så småningom börja studera. På den tiden var "Tant Jenny" gammal och sjuk och hade ingen som kunde ta hand om sig sedan mammas faster hade dött. Mamma blev inneboende och skötte om Jenny Nyström hennes sista tid i livet. Jag tror det påverkade mamma eftersom hon kom att bli mycket konstnärligt intresserad.

Ibland tänker jag att allt det här som hände långt innan jag föddes kanske ändå har påverkat mig så att jag har blivit så glad i att berätta historier för barn. Och kanske även mina barn. En dotter, Mia Maria Güettler, är barnboksillustratör och har även skrivit en egen bilderbok. En annan dotter, Malin Güettler, är skådespelare och har spelat mycket barn- och ungdomsteater. En tredje dotter, Sara Güettler, är kurator på Stockholms största ungdomsmottagning vid Gullmarsplan och jobbar direkt med att stödja grupper och enskilda ungdomar med deras relationer och identitet.

Det konstnärliga och intellektuella låg som en tyst förväntan i luften i mitt ständigt ostädade pojkrum. Men inte gjorde det att jag mognade fortare. Länge läste jag enbart spännande pojkböcker och Fantomen. Steget till vuxenlitteraturen tog jag i trettonårsåldern en kväll på folkbiblioteket när jag lånade min första Sherlock Holmes. För övrigt drog jag plånbok, sköt på allt utom levande varelser med slangbella, pilbåge och gevär, spelade fotboll, seglade, sprang terräng och åkte löparskidor.

Mitt äldsta skrivminne är att jag skulle författa ett brev till mamma som låg på sjukhus. Jag var nyss fyllda sju och längtade fruktansvärt efter henne, men kunde varken läsa eller skriva. Emellertid mindes jag hur det såg ut på svarta tavlan i femårsklassen i London 1954 när min fröken formade riktiga ord med kritan. Jag blev fruktansvärt imponerad över de vackra staplarna som spred sig över tavlan som en lång våg - även om jag förhöll mig mycket skeptisk till lärarinnans påstående att de där böljande krumelurerna, hur stiliga de än var, faktiskt var riktiga ord som gick att läsa. Nu skrev jag med yviga streck en, som jag tyckte, nästan lika snygg text på ett papper som pappa fick översätta till mamma med sina inte alls lika stiliga men mer praktiska bokstäver.

Jag kunde alltså varken läsa eller skriva när jag började skolan. Det krävdes mycket arbete för att lista ut hemligheten. Men en dag halkade bokstäverna på plats och jag läste plötsligt: "O, mor, orm!" (Det var förresten Elsa Beskow som hade skrivit den skolboken.) Att kunna tyda orden på papperet var omvälvande. Nu blev det ett nöje att läsa, och i nioårsåldern blev jag en inbiten bokslukare. Fröken Lovén i Boden uppmuntrade oss att ta med kapitelböcker till ett klassrumsbibliotek. Jag lärde känna Femgänget, Tvillingdeckarna, Hjortfot, Hököga, Hemliga Klubben, Sigge Flod och många andra hjältar. De blev mina bästa vänner i några år, och de inspirerade mig att fantisera om äventyr på kvällarna innan jag somnade. I skolan skrev jag oändliga barndeckare med mig själv som hjälte. De slutade alltid med att jag fick en stor belöning och blev värdlsberömd.

I 11-13-årsåldern författade, redigerade och tryckte jag den i grannskapet ökända samhällskritiska tidskriften Skvallerposten. Till min hjälp hade jag pappas gamla reseskrivmaskin av märket Remington från 1920-talet, duplikatorsprit som gjorde mig yr i huvudet, badsvamp, gummikavel, glasskiva och spritstenciler. Jag kallade mig redaktör Fotsvett. Övriga skribenter var redaktörerna Stupfull, Stendum och Lort. Till våra fasta prenumeranter hörde Dagens Nyheters dåvarande utrikesredaktör, Ulf Brandell, som bodde i huset intill. Han sa att han tyckte tidningen var "välskriven". Men det var nog mest för att han var gift med min faster.

I tonåren

När jag gick i realskolan (så hette högstadiet på den tiden) skrev jag oftast crazy-uppsatser. Läraren brukade läsa upp dem och alla skrattade, mest jag själv. Jag bröt ihop på bänken i skrattkramp varje gång de andra drog på munnen. Det var mycket pinsamt. Jag ville därför helst inte vara där när mina uppsatser blev upplästa. Så jag blev ofta sjuk och nerbäddad i sängen med en god bok när jag trodde att uppsatserna skulle lämnas igen.

Jag var inte sällan sjuk ändå, så sjuk som man kan bli när man hjälper tempen på traven under varmvattenskranen. Det var en härlig flykt undan pressen i skolan att ligga hemma och läsa i en hel vecka eller två. Men en gång hamnade jag på Kronprinsessan Lovisas Barnsjukhus. Prinsessan såg jag inte till, men undersökt blev jag med besked. Sprutor och prover så det visslade om det. Ingen hittade dock något fel på mig, och när doktorn till råga på allt berömde mig för min låga vilopuls och undrade om jag var elitidrottare, blev jag mäkta stolt och sjukdomen blåste bort på ett nafts. Sedan dess har jag varit osedvanligt frisk. Tränar gör jag fortfarande, det är en del av mitt jag.

Min första text som publicerades handlade för övrigt om att jag skulle simma över Atlanten med 42 graders feber. Det var en berättelse i min vanliga tokroliga genre som jag sände in till en uppsatstävling i Stockholmstidningen 1962. Jag fick hedersomnämnande och tio kronor i honorar. Ingen av mina skolkamrater hade emellertid läst om mig i tidningen, eftersom de bodde i Djursholm och deras föräldrar betraktade "Stocken" som en kommunisttidning som ingen fick ta i ens med handskar.

I tonåren drack jag te av märket Earl Grey och Lapsang Souchong hela nätterna tillsammans med några gymnasiepolare. Vi lyssnade på Beatles, Simon and Garfunkel, Bach, Joan Baez, och Bob Dylan, rökte majspipa och skrev dikter som till min besvikelse refuserades av Bonniers såsom "intressanta men något för ungdomliga". Glädjande nog lyckades ingen av mina kamrater heller bli utgiven.

- och sedan blev jag vuxen (i alla fall lite) - och sedan blev jag pappa

Efter studenten övergav jag en möjlig karriär som klassisk gitarrist och stack ut att lifta hit och dit i världen medan jag drömde om rättvisa, fred och Den Stora Kärleken. Jag kastade mig in i 68-rörelsen, men fann strax Den Stora Kärleken, gifte mig och blev pappa till tre härliga tjejer. Det dröjde många år innan jag fick tid att odla mina personliga intressen igen.

Men inget varar för evigt. En dag på nyåret 1986 fick jag se en liten annons om en ungdomsbokstävling med temat "Spännande realism i vår tid". Jag lydde en oväntad impuls, tog ledigt utan lön från min tjänst som mellanstadielärare och skrev under tre veckor ungdomsromanen Drömmen, vilken efter fyra års slitsamma omarbetningar och oändliga refuseringar äntligen blev utgiven på Ordfront 1990. Den handlar om Yussuf och Fimpen, som rymmer och tar sig ner till Eritrea i Afrika, där Yusuf föddes en gång och där det pågått ett krig sedan 25 år. Yussuf vill försöka få reda på vem han egentligen är, och Fimpen längtar efter att få se ett riktigt krig på nära håll.

Så blev jag författare

Jag trodde i min enfald att det skulle bli lätt att fortsätta på författarbanan när jag väl hade debuterat. Men där bedrog jag mig! Jag får ofta stå med mössan i hand och försöka intressera förlagen för nya manuskript. Det händer fortfarande att jag blir refuserad. Vad jag har lärt mig av detta är att lyssna på kritik - men också att stå på mig om jag inte håller med om kritiken. Även om det skulle leda till att förlaget tackar nej till utgivning. (Det gör det ibland.)

Nu är jag en etablerad författare eftersom jag har givit ut 35 böcker och medverkat i flera antologier. Jag har gett ut 22 skönlitterära böcker (mest för barn och ungdomar), 11 skolböcker och 3 fackböcker. Fast en av de skönlitterära är samtidigt en fackbok och en annan är också lämplig att använda i skolans SO-undervisning … Mina gränser är ibland lite flytande.  När jag skriver en bok bryr jag mig ju inte om att tänka på vilken mall den ska passa in i och då kan den någon gång tala till både barn, ungdom och vuxen. Eller blanda fakta och berättelse, så som i Frivilliga, boken om andra världskriget.

Jag skriver bara det jag själv känner för i mina böcker, inte vad jag tror att bokexperterna gillar. Vad barn och ungdomar intresserar sig för spelar stor roll för mitt val av ämne och stil. Jag skriver för läsarna, inte för marknadsavdelningarna på förlagen. Och jag skriver för mig själv, för att få ur mig berättelser som pockar på. Det visar sig att jag ändå nästan alltid finner ett förlag som tycker att ett mitt manuskript passar just för dem, fast det inte passar lika bra för andra förlag. I min bokhylla har jag nu två tjocka pärmar med kontrakt och papper som jag har skrivit med 14-15 olika förlag.

De senaste åren har jag gett ut flera bilderböcker i samarbete med författare från andra nordiska länder. Det är Pia Halse, illustratör från Danmark med en tuff egen stil som hon har belönats med priser för. Det är Áslaug Jónsdottir, en av Islands bästa illustratörer och författare. Det är Rakel Helmsdal, barnboksförfattare och dockteaterdirektör på Färöarna. Vi har publicerat oss samtidigt på Island, Färöarna, i Sverige och i Danmark och våra böcker hade i december 2014 getts ut på 13 olika språk i Europa och Kina.

Bilderböcker är roliga men svåra att göra. Texten måste filas och putsas i oändlighet och när det inte ryms så många ord måste författaren lämna över mycket av berättandet till illustratören. Illustratören måste å sin sida se upp med att inte bara upprepa författarens story i bild utan låta illustrationerna berätta sin version. Inte ett slarvord får finnas med, varje liten bokstav måste vara noga motiverad. Rytmen, melodin, fraseringen, berättelsens struktur, bilderna, layouten - allt är bärande delar i ett multikonstverk. I vårt samarbete har vi haft väldigt roligt när vi suttit framför text och bild och spånat och givit och tagit. Det är något som "smakar mer" och vi fortsätter att göra böcker tillsammans.

Jag har också jobbat ihop med en illustratör i Lindesberg som heter Jeanette Rapp, och tillsammans har vi gjort en bilderbok som kom ut 2007 och som handlar om en halv (!) kyckling.

2013 gav jag ut en bildroman för vuxna och ungdomar tillsammans med tecknaren Viktor Engholm. Den heter Hämnd och är en realistisk men ruskig berättelse om en 18-årig kille som hämnas på sin mammas våldtäktsman. Fortsättningen kom 2014 och heter Efter hämnden. Böckerna är otäcka men det finns hopp. Man läser dem både med bilderna och texten. Texten är väldigt kort, bara några rader på varje uppslag, men det som inte berättas av ord berättas i bild. På så vis kan man läsa en hel, tjock bok utan att kunna så väldigt mycket svenska eller utan att kunna läsa så flytande för att man har lässvårigheter av något slag.

 

Kalle

 

Güettler

Kortfakta

Kalle Güettlers hemsida

Född 1949 på Södersjukhuset i Stockholm.

Har bott i Traneberg, London, Djursholm, Boden, Djursholm igen, Lappkärrsberget, Gamla Stan och Södermalm i Stockholm, Spånga, Orminge - och bor sedan 1996 i Häverö nära Hallstavik i Roslagen, i ett gammalt torp från 1800-talet som jag och min fru själva har renoverat och byggt ut tillsammans med en granne som är snickare. Vi är ofta uppe i vår gamla fäbodstuga från 1871 i vildmarken på fjället i Dalarna där vi får lugn och ro att skriva, väva och sticka. Och gå långa vandringar i skog och fjäll.

Familj: Fru och tre vuxna döttrar med män och egna barn. Tillsammans har min fru och jag en stor släkt i Sverige, Norge och Danmark.

Bästa intressen: att skriva berättelser förstås, terränglöpning, längdåkning på skidor, skytte (fast det hinner jag aldrig nuförtiden), fjällvandringar, att ströva i naturen, paddling, snickring, att leka med barnbarn, umgås med vänner, film, teater, böcker för alla åldrar och resor.

Värsta ointressen: att se på reklam, såpor, dokusåpor, pratshower och tävlingar på teve. Förresten är jag inte så intresserad av tevesporten heller. (Jag sportar hellre själv än sitter och degar medan andra svettas.) Jag kommer aldrig i livet att följa med på aktiemarknaden. Att skaffa statusprylar är pest .

Längtar efter: rättvisa, fred och respekt på jorden, slut på våld mot barn och kvinnor, lika rättigheter och möjligheter för alla. Någon gång skulle jag vilja bo ett helt år uppe i fjällstugan utan el och rinnande vatten, långt bort från vägar och bilar med tystnaden och de vilda djuren inpå knuten, och skriva böcker i lugn och ro ...

skrivet av Kalle oktober 2006, uppdaterat januari 2015

Bibliografi

Barn- och ungdom (textböcker)

 

Drömmen 1990
Uppfinnarklubben 1991
Här är vi! Vilka är ni? 1993
Vinden och solen och andra berättelser 1997
Uppfinnarklubben och kärleken 2000 (Internetpublicering)
Mary, min syster! 2002 (Del 1 i serie)
Bästa kompis 2003
Du är i mitt blod 2006 (Del 2 i serie)
Mannen från utlandet, 2007 (Del 3 i serie)
Hämnd  (grafisk roman, ill. Viktor Engholm) Argasso förlag 2013
Parkour (lättläst tonårsroman, utgivning aug-sep) Nypon förlag 2013
Efter hämnden (grafisk roman, ill. Viktor Engholm) Argasso förlag 2014

Bilderböcker

Tjurkalvens sång Danmark 2003, Sverige 2004
Nej! sa lilla monster Sverige, Danmark, Färöarna och Island 2004 (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal)
Stora monster gråter inte 2006 (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal)
Monster i mörkret 2007 (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal)
Medio den halva kycklingen 2007
Monsterpest 2008 (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal)
Monsterbesök 2009 (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal)
Monster i höjden 2010 (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal)
Jag vill ha baklava 2010
Jeg vil ha baklava! Dansk utgåva i större format (Turbine) 2012
Monsterbråk (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal) 2013
Monsterkatten (ill. Áslaug Jónsdottir, medförf. Rakel Helmsdal) 2014

Nominerad till Nordiska Rådets pris för barn- och ungdomslitteratur

 

Omslag till Monster i mörkret

... och om sina böcker

Det här handlar mina "vanliga" böcker om:

Om du är mellan 9 och 12 (plus minus ett par år) och gillar böcker av Ole Lund Kirkegaard, t.ex. Gummitarzan, då måste du läsa Uppfinnarklubben (Bonnier Läromedel 1991). Det är en galen bok om tre kompisar som gör förorten osäker för alla som inte plockar upp Fidos hundbajs, stora tuffingar, sura rektorer, dumma kommunalgubbar och vissa andra.

Under höstterminen 1998 la jag ut ett nytt kapitel var eller varannan vecka i en fristående fortsättning av Uppfinnarklubben på Internet, Uppfinnarklubben och kärleken. Det var ett gäng 11-13-åriga grabbar i Guldhedskolan i Göteborg och deras lärare som hade beställt boken. De gav idéer till handlingen och kritiserade mina förslag. I ett par år kunde man läsa följetongen "Uppfinnarklubben och kärleken" på Guldhed-grabbarnas välgjorda hemsida. Nu är den tyvärr borttagen, men jag har naturligtvis manuskriptet kvar om något förlag skulle få lust att ge ut boken. Den lärare vars elever gillar Uppfinnarklubben kan kontakta mig så skickar jag en wordfil med manus för högläsning.

Vinden och solen och andra berättelser är en antologi med noveller, sagor, fabler, norgehistorier, vandringshistorier, dikter och utdrag ur bra barn- och ungdomsböcker. Där har jag själv skrivit några noveller för barn och ungdom.

För 10-14-åringar har jag skrivit Bästa kompis (Bonnier Carlsen 2003). Jojo måste flytta från Orminge utanför Stockholm där han har vuxit upp och känner sig trygg, till Hällebruk, ett litet brukssamhälle. För att bli accepterad och få nya vänner försöker han göra sig tuff trots att han är mjuk inuti. Boken är spännande. Både pojkar och flickor känner igen sig i Jojo och de andra barnen i Hällebruk. Till slut lär Jojo känna Hamid och då blir allt annorlunda.

 

Omslag till Mannen från utlandetFör Ungdomar finns Mary, min syster! (Hegas 2002). Det är en lättläst och spännande bok. Fjortonårige Janne får ett uppdrag som kräver list och mod. Den jämnåriga Marys liv läggs i hans händer. Men i farans stund kastas rollerna om. Plötsligt är också Janne på flykt. Nu behöver han Mary lika mycket som hon behöver honom.

Man kan fortsätta att läsa om Mary och Janne i Du är i mitt blod (Hegas 2006) och Mannen från utlandet (Hegas 2007). I de två senare böckerna är det Mary som berättar och handlingen utspelar sig i oljestaden Bentiu i Södra Sudan, en plats fylld av våld, död och övergrepp men där kärleken ändå lever.

För ungdomar har jag också skrivit om Yussuf och Fimpen, som rymmer och tar sig ner till Eritrea i Afrika, där Yusuf föddes en gång och där det pågår ett krig. (Det vill säga: kriget pågick när boken skrevs, men efter nästan trettio år segrade befrielserörelsen.) Yussuf vill försöka få reda på vem han egentligen är, och Fimpen längtar efter att få se ett riktigt krig på nära håll... Boken heter Drömmen (Ordfront, 1990).

För äldre ungdomar och vuxna har jag skrivit en sann historia om två ungdomar under andra världskriget. Han var svensk frivillig och hon norska. De möttes i Norges frihetskamp mot det nazistiska Tyskland. De valde att kämpa vidare trots nederlaget 1940 trots att tyskarna hade efterlyst honom död eller levande. De fick sitta i fängelse i Sverige för sitt arbete mot nazismen. Så småningom tog de sig över till England, för de kunde aldrig ge upp ... Boken heter Frivilliga - två unga människors kamp under andra världskriget. Det jag berättar hände i verkligheten. Den unge mannen, som hette Jan, var min farbror. Jag fick aldrig träffa honom eftersom han stupade i Normandie den 16 juli 1944, fem år innan jag föddes.

En sport som jag är väldigt intresserad av är parkour. Jag har därför skrivit en av vad jag vet hittills tre svenska romaner som handlar om parkour. Boken är väldigt lättläst och riktar sig till ungdomar. Den handlar om en kille i nian som blir ihop med en tjej som kör parkour och som tack vare detta lyckas fixa sin mobbare. Vad boken heter? Parkour! förstås;-)

 

 

 

Bildromanerna Hämnd och Efter hämnden har jag gjort tillsammans med mangatecknaren och illustratören Viktor Engholm. De ska läsas lika mycket i bild som i text. Bara texten ger inte hela berättelsen och det gör inte heller bara bilderna. En del saker får man veta i texten och andra saker i bilderna, och det gör böckerna tillgängliga även för ovana läsare och läsare som ännu inte lärt sig så mycket svenska.

 

 

För dig som ska läsa för små barn, mellan två och nio eller så, har jag gjort bilderböcker:

Tjurkalvens sång har illustrerats av en färgstark och fräck dansk tjej, Pia Halse. Hon har tidigare fått pris för sin originella och nyskapande tolkning av HC Andersens "Tordyveln". Boken kom ut i Danmark 2003 (alma) och i Sverige 2004 (Kabusa). Den handlar om en tjurkalv som tror att den är en näktergal. De andra tjurkalvarna hånar honom och fnyser att han är skrattgalen, men han ger aldrig upp sin övertygelse och sin längtan.

 

 

Jag vill ha baklava! är den senaste boken som jag har gjort tillsammans med Pia Halse. Det handlar om ”jag” som får smaka på en sorts kaka som heter baklava och blir passionerat förälskad i denna söta bakelse. ”Jag” MÅSTE bara ha baklava igen, helst lära mig att baka den – men ingen har tid att visa ”mig” hur man gör. Det är en rätt tokig bok med vilda bilder och mycket att upptäcka i dem. Naturligtvis finns det också ett riktigt recept på baklava i slutet.

 

2015 kommer Pia och jag ut med en ny bilderbok: Banditen Bak och Krok O’Deal.

 

Omslag till Monster i mörkret

Nej! sa lilla monster kom ut på Bonnier Carlsen våren 2004 med illstrationer av Áslaug Jónsdottir och textsamarbete med Rakel Helmsdal. Samtidigt gavs den ut på Island, Färöarna och i Danmark. Den handlar om lilla monster som inte törs säga ifrån till Stora Monster, inte förrän han blir tillräckligt arg  och vad som händer när han till slut skriker NEJ!

I fortsättningen, Stora monster gråter inte, är rollerna ombytta. Stora Monster har ingen makt över lilla monster längre. I stället är det Stora Monster som känner sig förtryckt. Han är ju så klumpig och dålig på allt som lilla monster gör i ett nafs! Stora Monster blir allt ledsnare för var och en av sina klumpigheter han kommer att tänka på. Snart kan han inte låta bli att gråta.

I den tredje boken om monsterkompisarna, Monster i mörkret, är de ensamma hemma på kvällen när otäcka ljud sätter fantasin i gungning. Snart sprider sig skräcken och de gör en desperat framstöt för att jag bort odjuret utanför fönstret.

MonsterpestDen fjärde boken om Stora och lilla monster kom 2008 och heter Monsterpest . Den handlar om hur Stora Monster blir sjuk och gnällig och hur lilla monster sliter för att ta hand om honom - ända tills han ger upp och går hem, besviken, arg och utmattad. Han har också fått monsterpest! Monsterpest är med på affischen till Bokjuryn 2008.

I Monsterbesök hamnar Stora Monster utanför när lilla monster leker och har kul med Luddmonster. Det leder fram till ett stort bråk, men lyckligtvis slutar det med att de hittar ett sätt att leka tre. Och på kvällen går Stora Monster och lilla monster och fiskar tillsammans som de brukar.

I Monster i höjden blir lilla monster så avundsjuk på Stora Monster för att Stora Monster vågar klättra i träd och berg utan att bli det minsta rädd. Plötsligt börjar lilla monster fantisera och ljuga om vilka jättefarliga höjder han själv har klättrat i ... När han till slut måste avslöja sig blir Stora Monster inte arg. I stället lär han lilla monster att klättra i trädet.

I Monsterbråk blir lilla monster så arg på Stora Monster att han inte kan kontrollera sig. Han smäller knytnäven rakt i ögat på sin vän som springer hem gråtande och kvidande. Vad har han gjort? Tänk om Stora Monster är allvarligt skadad, kanske till och med död? Samvetet – och magen – värker på lilla monster hela natten igenom, ända tills Stora Monster dyker upp nästa dag … Monsterbråk nominerades till Nordiska rådets stora pris för barn- och ungdomslitteratur 2013 och valdes 2014 till högläsningsbok i alla Nordens länder vid Kura gryning 2014.

2015 kom den åttonde monsterboken ut. Den heter Monsterkatten och handlar förutom om lilla monsters jättesöta katt Rödis om Stora Monsters stora avundsjuka och om hur Rödis plötsligt är försvunnen …

I bilderboken Medio, den halva kycklingen får vi följa Medio som verkligen är en halv kyckling från kläckningen på bondgården till uppfyllandet av hans livsdröm: att bli en tevekändis. Boken, som är humoristiskt tecknad av Jeanette Rapp, är "rå men hjärtlig" ...

Mellan himmel och jord, geografi 4-6, Adastra förlag (numera Studentlitteratur), medförfattare Kristina Güettler, illustratör Mia Maria Güettler, utgivning februari-mars 2009. En stadiebok om all geografi mellan himmel och jord med en faktaspäckad lärarhandledning full med gratis kopieringsunderlag. Se www.studentlitteratur.se.

E-post: kalle.guettler@telia.com

-1