Intervju med illustratören Lucas Svedberg
Text: Katarina Dorbell/Barnens bibliotek, oktober 2018.
Hur kom det sig att du blev illustratör?
- Jag har alltid ritat i någon utsträckning. Så även om jag inte har gått någon formell utbildning för illustration eller liknande, så drogs jag tillbaka till tecknandet, dels för att det kändes "som hemma", och dels för att jag tänkte att som illustratör skulle jag kunna jobba ganska fritt och självständigt.
Har du någon favoritplats när du jobbar och varför tycker du om den?
- Jag gillar att sitta och rita med ett stort ljust fönster som vetter mot norr direkt till vänster om mig! Men det är inte så ofta det går eller är praktiskt.
Har du ett favoritverktyg eller favoritmetod när du gör dina bilder?
- Gammal vanlig blyertspenna på papper är ju svårt att klå, men jag kan samtidigt vara ganska besatt av att testa nya verktyg/metoder.
Har du någon favoritfigur av de du ritat?
- Tja, för ett tag sen ritade jag bilderna till en bok som heter Fabians Fasa (skriven av Christer Friman och utgiven av Lindskog förlag), och där ingick en gammal mystisk gumma/häxa med isblåa lysande ögon; hon var rätt lattjo att rita :).
Hur kommer du på hur du ska illustrera?
- Om jag exempelvis illustrerar en bok så utgår jag ju från texten. Antingen får jag själv föreslå vilka delar som ska illustreras, eller så har det bestämts i förväg. Hur man sedan tänker kring själva bilden är ju olika från projekt till projekt och från bild till bild. Men ibland funkar det bra att försöka tänka att man ritar stillbilder från en film. Ibland passar det bättre att satsa på att göra bilden väldigt enkel och tydlig, osv. Exakt vilken teknik, stil och verktyg jag använder varierar också. Men jag har t.ex. ritat en del böcker i vanlig blyerts, och då frågar ofta nästa kund efter en sådan teknik också, eftersom de känner sig mer säkra på att jag kan utföra den.
Bild: Musse, Johanna, Tove; Charlie och Oliver. Illustration: Lucas Svedberg
Var det svårt att rita bilderna till Monster Monster-serien?
- Sådär, vissa var lätta, vissa var svåra. Ofta kan det vara klurigt om man i samma scen ska se flera karaktärer som interagerar med varandra och/eller olika objekt, och samtidigt passar in i bakgrunden osv. Att hitta rätt "kameravinkel" och pussla ihop allt till ett fungerande arrangemang kan då ta några försök.
Vad är det svåraste med att illustrera andras böcker?
- För mig är det nog att försöka sätta mig in i deras vision, tror jag helt enkelt. Om man skriver eller läser något får man ju oftast upp bilder i huvudet, och chansen att någon annan föreställer sig händelserna i texten på exakt samma sätt är nog ganska minimal. Men det är ju det som är utmaningen. Det bästa är ju såklart om man t.o.m. kan överraska med en bild som författaren tycker är bättre än vad han/hon såg för sitt inre öga.
Illustration: Lucas Svedberg
Hur går det till när du bestämmer hur figurerna i Monster Monster ska se ut? Får Johannes Pinter och förlaget bestämma nåt?
- Ja, när vi började med serien så bollade Johannes och jag ganska mycket skisser fram och tillbaka för att ta fram designen på figurerna. Han kan teckna själv och har oftast någon typ av grundtanke om hur varje karaktär ska se ut, sen får jag fila vidare lite på detaljerna och anpassa alltihop en del till min "stil". Mycket är alltså hans förtjänst!
Har du några råd till den som vill bli illustratör?
- Hmm, jag vet inte om jag borde ge några råd ... Ett som är säkert är i alla fall att den som vill jobba med att teckna/illustrera/måla kommer att behöva öva på det. Ju mer desto bättre, i princip!
Vilket monster skulle du absolut inte vilja möta?
- Oj, den var svår... Menar du i Monster monster-serien så finns det ju hittills bara två, men den köttätande tentakelväxten är nog inte så trevlig att handskas med. Men öppnar du upp frågan för alla möjliga monster så får jag kanske säga jag att *Cthulhu vill man ju inte gärna ska dyka upp ur djupet om man sitter i en jolle ute på havet!