Hoppa direkt till innehåll

Foxxy intervjuar Tam - drakriddaren

 

Tam levde som tiggare och drömde om att få flyga precis som kungens drakriddare. I böckerna om Tam får vi läsa om hur han lyckades komma upp till kungens område och hur han lärde känna draken Sky. I intervjun berättar Tam både vad drakar äter och om han någonsin har varit rädd för dom.

Text: Barnens bibliotek, januari 2016.

Lyssna på intervjun:

 


 

Varifrån kommer namnet Tam?

 - Ni vet att mina föräldrar dog i en pestsjukdom när jag var liten. Då tog Saria, en gammal tiggarkvinna, hand om mig. Hon brukade berätta att hon hittat mig i en gränd, ledsen och ensam, och att det enda jag kunde säga var "tam-tam-tam". Det var därför hon kallade mig så.
Vad mina föräldrar egentligen döpte mig till, det vet jag inte.
Men ni som har läst alla sex böckerna om mig vet att det Saria sa inte var helt sant ... Så kanske är Tam ändå mitt riktiga namn.

 - Och om ni läst den nya boken "Stjärnstenen", så vet ni också att det inte var någon vanlig sjukdom som dödade min mamma och pappa. Det var en magisk pest! En ond häxmästare försökte besegra landet, och ta makten över både drakar och Stjärnstenar. Några år efter det som händer i boken "Tam och nydraken" så försöker han igen, och det kan ni läsa om i "Stjärnstenen". Där är jag inte huvudperson, men ni får träffa mig igen och veta vad som händer mig och alla de andra.

Att vara tiggarpojke måste ha varit svårt. Vad längtade du mest efter när du var det?

 - Att få en kram ibland, tror jag. Ingen kramar en tiggare.

 - Att vara mätt, förstås, och varm, och att ha en säng att sova i. Men ... Kramar är nog ändå det jag saknade mest. Förresten, en sak till. När jag var tiggare så visste jag aldrig vad som skulle hända den dagen, när jag vaknade på morgonen. Och jag kunde aldrig planera framåt. När jag kom upp till drakstallet gick jag till skolan varje dag, och det var skönt - även om de andra inte var snälla mot mig.

Om du inte hade blivit drakriddare – vad tror du att du hade gjort då?

 - Min vän Hind kom med ett förslag, att jag kunde bli soldat. Det var ingenting jag hade någon lust att bli, men då hade jag fått en plats att bo på och mat att äta. Jag hade blivit något som folk har respekt för. Om inte Sky kommit och plockat upp mig från muren, så tror jag att jag hade följt Hinds råd.

En riddare brukade ju slåss en del – men du och din drake slåss väl aldrig?

 - Nej, det behöver vi inte. Och det är vi glada över.

Vad är det bästa med att få flyga drake?

 - Frihetskänslan! Ni anar inte hur det känns när de stora, kraftfulla vingarna sveper i långa tag, en på varje sida om mig. Och Skys muskler rör sig under mig. Hon är så stark! Och på samma gång smidig. Hon och jag ... När vi flyger är vi som ett, som samma varelse. Vi till och med tänker samma tankar.

 - Jag har varit så ensam. Med Sky är jag aldrig mera ensam igen.

Vad äter en drake?

 - Drakar äter kött, och då äter de hela djur. Skinn, kött, inälvor - precis allt! Det mesta av benen också. Ibland kan de äta fisk, men det är ingenting som de tycker så mycket om.

 - De dricker vatten. Fast de har lärt sig att älska den äppelcider som människorna gör i Demar, och allra helst vill de ha den varm.

Är det mycket jobb att vara drakriddare? Måste man studera mycket?

 - Man måste ju ta väl hand om sin drake, så man behöver veta allt om den. Men glöm inte att de drakriddare som finns i Demar inte är riktiga drakriddare! De riktiga drakriddarna dödades när kung Leje regerade, för nästan tusen år sedan.

 - De drakriddare som finns nu är bara vanliga adelsungdomar, och de är drakriddare i några år, sedan går de vidare till andra jobb. Så när de går i skola vid drakstallet lär de sig allt de behöver veta för den framtiden också.

Har du varit rädd för drakar någon gång?

 - Nej, egentligen inte. Fast jag har stor respekt för dem. Sky känner jag ju, och kan prata med - men de andra ... Ja, när jag var i drakstallet var jag väldigt försiktig i närheten av dem, i synnerhet om de var hungriga. Nu pratar jag med dem också. De har förändrats sedan det nya draken kom och är inte lika sorgsna längre.

I början var de andra drakdrängarna väldigt elaka mot dig. Hur ska man göra så att folk inte retas och är elaka tycker du?

 - Man ska tala med andra om det. Egentligen är det det bästa. Jag menar, Sky förbjöd mig ju att berätta att vi kan prata med varandra. Vi hade så många hemligheter, så för mig var det svårt.

 - Men annars ... Man måste prata om det! Det är inte lätt att våga! Man kan tro att allt ska bli värre, och underligt nog så skäms man ofta. Det borde ju vara de som retas som ska skämmas, eller hur! Inte den som blir retad. Men ingenting blir bättre av om man bara är tyst och försöker stå ut.

 - Och sen är det viktigt att man vaktar på sig själv, också. Så att man märker om någon blir ledsen över något man sagt - fast man kanske bara menade det som ett skämt.

Har du något husdjur?

 - Nej. Och Sky skulle inte förlåta mig om jag kallade henne för ett ...

Har du någon önskedröm?

 - Jag önskar att inga barn ska behöva tigga, som jag var tvungen att göra.

Hur kom Jo på att skriva om dig. Vet du det?

 - Nej, och det tror jag inte att hon vet riktigt heller. Jag vet att hon gillat drakar, nästan lika mycket som jag. Och jag vet att hon alltid har fantiserat, i hela sitt liv. Redan innan hon började skolan höll hon på med att hitta på historier. Jag har funnits i hennes huvud länge, och det tog många år innan hon skrev ner berättelsen om mig och Sky.

Jag tycker det är så fina bilder i böckerna om dig. Vad tycker du?

 - Ja, de är jättefina! Och ganska lika, också!

 

Foxxy har fått hjälp av Alve i Borås att bestämma frågorna. Och Jo Salmson alias Catharina Wrååk hjälpte Tam att svara på frågorna. Tack!

Illustration ur Tam i drakarnas stad. Illustration: Åsa Ekström

Illustration ur Tam i drakarnas stad. Illustration: Åsa Ekström

Jo Salmson. Foto: Cato Lein

Jo Salmson

 

Författaren Jo Salmson har skrivit många spännande fantasybokserier för många åldrar. Men visste du att Jo Salmson egentligen heter något annat..?

Läs mer om Jo

Foto på Åsa EkströmÅsa Ekström

 

Åsa var bara 21 år när Eldens gåva, den första delen i Stall Norrsken, kom ut men hon har ritat manga sedan hon var 13-14 år. Hon har också ritat alla bilder till böckerna om drakriddaren Tam. 

Läs mer om Åsa

Vill du läsa bokserien om Tam? Här kommer böckerna i rätt ordning.

Klicka på bokomslaget för att läsa mer om boken. Har du redan läst boken? Klicka och skriv vad du tycker om boken!

Bokomslag: DrakriddareBokomslag: Drakriddare 2, Tams svåra provBokomslag: Drakriddare del 3, Jakten på TamBokomslag: Drakriddare del 4, Tam i drakarnas stadBokomslag: Drakriddare del 5, Tam och drakupproretBokomslag: Drakriddare del 6, Tam och nydraken


Fortsätt sedan att läsa bokserien Drakarnas öde 9-12 år

Bokomslag: 1. StjärnstenenBokomslag: 2. DraksångenBokomslag: 3. Blånatten

 

 

 

-1