Intervju med Sanna Juhlin
Text: Katarina Dorbell/Barnens bibliotek, maj 2018.
Berätta, vem är Sanna Juhlin?
- Jag är en medelålders kvinna som fortfarande inte har blivit vuxen. Att få vara barnboksförfattare innebär att jag fortfarande får befinna mig i min barndom. Jag är nog en stor dagdrömmare och älskar mitt arbete.
Varför blev du författare?
- Jag gillar känslan av att få ihop alla bilder och berättelser jag har i huvudet till ett sammanhang. Att få skriva böcker och få sina böcker lästa av andra är bland det bästa jag vet. Men jag bestämde mig på allvar att bli författare i samband med att jag började läsa barnböcker för mina barn då de var små. Innan hade jag ”bara” drömt om författarskap men nu insåg jag att det var barnböcker som passade bäst för mig.
Vad gör du när du inte jobbar?
- Då promenerar jag, ser på film, läser böcker eller är med min familj.
Vad är det roligaste med att skriva?
- Att få ihop berättelsen från idé till att sätta slutet. Sedan är det otroligt spännande och roligt när illustratören visar upp sina bilder efter att ha läst min bok. Det blir så komplett på något vis. Jag önskar att jag själv kunde rita men att vara två om en bok är minst lika roligt.
Vad är det svåraste med att skriva?
- Att komma igång är nog svårast. Innan man har bestämt hur man ska skriva sin berättelse och innan alla karaktärer fått form. Sedan tycker jag att skriva deckare är svårt men det är också utmaningen.
Det finns många olika figurer i dina böcker. Har du nån favorit?
- Jag gillar antihjältar. Lite självgoda karaktärer som man kanske inte gillar från början men i slutet visar sig ha ett stort hjärta. Som katten Morrison. I Hemliga trean är min favorit Charlie. Han lever ett ganska enkelt liv tillsammans med sin hund men är egentligen en väldigt förmögen ung man som verkar göra som han vill med sitt liv. Och han tycker väldigt mycket om sina brorsbarn Fanny och Felix. De är ju alla tre väldigt godhjärtade och gör sitt bästa för att hjälpa andra. Det tycker jag är så fint.
Hur väljer du vem som ska illustrera dina böcker? Om du får välja?
- Bokförlaget föreslog Johanna Kristiansson till Hemliga trean och det gjorde mig jätteglad. Jag hade drömt i flera år om att få jobba med henne. Ibland väljer förlaget men jag har alltid sista ordet, och ibland har jag redan inlett samarbete själv med en illustratör. Det är viktigt att det blir rätt illustratör till rätt manus.
Vad tycker du om att skriva om för ämnen?
- Jag tror den röda tråden i de flesta av mina böcker är att godhet och rättvisa segrar. Just nu är jag väldigt inne på mysterium och deckare. Det är väldigt spännande.
Hur kom Hemliga Trean till?
- Jag hade precis skrivit kontrakt på Morrison och hamsterjakten med Ordalaget bokförlag då de frågade mig om jag kunde skriva en deckare för barn. Min första tanke var nej men som tur var gick jag och funderade på det. Och då kom Hemliga trean till.
Hur gör du för att komma på ett klurigt fall för Fanny och Felix att lösa?
- Jag tänker först mycket på miljön. Var ska de befinna sig? I senaste boken, Hemliga trean och lägermysteriet, befinner de sig på en ö. Idén till den boken kom till då min son fick ett tredimensionellt pussel i present i formen av en fyr. Där vill jag placera mysteriet tänkte jag och började fundera på vad som skulle hända kring den här fyren.
Lekte du själv deckare som liten?
- Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Men jag älskade Columbo som gick på teven. Den deckaren är ju speciell på det sättet att kommissarie Columbo (och vi som tittar) alltid vet från början vem som är brottslingen. Det gäller bara att kunna bevisa det.
Fanny och Felix är tvillingar. Varför blev det just tvillingar?
- Jag hittade bara på det och inte förrän långt senare läste jag någonstans att det är väldigt vanligt med tvillingpar i barndeckare. Det hade jag ingen aning om.
Vad behöver man för grejer som deckare? Du låter barnens farbror berätta om lite saker i boken: förklädnader, block att skriva i och en penna… Vad mer?
- Förstoringsglas och kikare är användbart. Jag försvårar det lite för mina detektiver eftersom farbror Charlie oftast glömmer bort att ta med sig sin mobiltelefon och tvillingarna inte får ha en mobil för sin pappa. Jag vill att de ska lösa fallen på traditionellt sätt. Alltså leta efter spår, ledtrådar och förhöra både vittnen och misstänkta.
Har du fler tips för en deckare?
- Det är bra om man har några misstänkta så att läsaren inte löser fallet direkt. Minst tre personer brukar jag tänka. Mina deckare innehåller mycket humor också vilket gör att jag tycker det är jätteroligt att hitta på lite knasiga karaktärer. Sedan behöver inte brottslingen vara en ond person. Jag låter oftast tjuven få förklara sig och kanske även be om ursäkt.