Benny (Bennys hemliga rapporter) skapar en Frihetszon - fri från vuxna och deras krav. I del tre är friheten hotad! Läs intervjun med författaren Per Lange och hans figur Benny  »

 
Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Rebecka

Åhlund

Intervju

 

Vad gör du just nu?
– Jag har precis skrivit klart en bok (vuxenbok) som kommer i januari.

Kommer du att skriva fler böcker för barn och unga?
– Kanske. Jag tror att jag har en idé, från en god vän till mig här i London. Hans föräldrar är från Nigeria, och han växte upp i en extremt hård värld med skolkompisar som bar kniv och langade knark och med våld hemma. Och så är han gay, och det är väl det enda man absolut inte får vara i den miljön.

– Men han är världens ljuvligaste kille idag, och jag skulle jättegärna skriva något baserat på det här. Jag hör så många historier, här är det väldigt lätt att prata med folk. Men jag har inte börjat på något än.

– Mina böcker har ju varit spökhistorier, men med lite vardag i botten. Och de barn jag har pratat med tycker inte spökena är så läskiga, men att Dylans mamma dricker och att Ella blir utanför är det riktigt läskiga. Ella slutar sexan och börjar högstadiet, och väldigt mycket händer i hennes liv.

Minns du mycket från den tiden i ditt eget liv?
– Ja, av någon anledning minns jag den väldigt bra. Idag kommer jag inte ens ihåg mitt lösenord till Apple… Min pappa dog när jag var 11, och det var ju ett trauma, har jag förstått i alla fall efteråt. Så jag tror tiden runt det blev väldigt känslig på något vis.

– Det är en spännande tid. Barn kan vara både fruktansvärt elaka och fruktansvärt starka på ett sätt som vuxna inte ser. Det är som en helt annan värld.

– Vi var nio tjejer i min klass från ettan till sexan, och då blev det ju alltid en som utanför. Det är ju nåt slags maktspel som pågår, man kunde koma tillbaka till skolan efter att ha varit förkyld i tre dagar och då hade man plötsligt ingen att sitta med i matsalen. Jag var aldrig mobbad, och jag mobbade aldrig, men det är ju en flytande gräns. Jag kände mig väldigt utfryst ibland, och jag vet att jag inte alltid var helt schysst. Jag sa inte ifrån alla gånger när någon var taskig.

– På ett sätt hade vi kul, och jag hade fina kompisar. Men det var svårt, och jag var osäker på hur jag skulle vara. Jag hade någon bild av att man ska vara snäll, men samtidigt fattade jag att det inte alls funkar i vissa sammanhang.

Ellas kompis Dylan har det rätt jobbigt, han med…
– Ja, jag växte upp i en liten välbärgad villaförort men på högstadiet hamnade vi i samma klass som barnen från hyreshusen. Många av miljöerna och konflikterna i böckerna bygger på den där skillnaden som blir. Barnen i hyreshusen hade det inte lika bra, där kunde man hamna på fest och det var föräldrarna som köpt ut och sen sitter och dricker med barnen.

– Allting som händer i mina böcker har på något sätt hänt i verkligheten också, för mig eller någon annan.

De övernaturliga sakerna också?
– Ja, jag har varit sådan hela mitt liv, att jag ser saker, vet saker… jag tror nog de flesta är så, eller kan vara så, men man får ju lära sig att det inte finns, så att man glömmer bort det eller låtsas inte om det.

– Jag har ju inga bevis i sådana där små påsar, men jag tror man kan välja om man vill tro att det finns mer än det vi ser. Jag tycker livet blir otroligt mycket roligare på det viset.

– Det blir lite mysig vardagsmagi när man träffar en gammal skolkompis från journalisthögskolan i Vietnam eller en av Bodils lärare i Los Angeles. Just sådana där sammanträffanden är lite för vanliga för att det ska kunna vara en ren slump.

Finns det några negativa sidor med den där förmågan eller känsligheten?
– Nej, det tror jag inte egentligen. Visst kan en del bli helt fast, och det blir destruktivt. Och ibland kan vissa som är väldigt inne i det och ser sig själva som otroligt upplysta bli väldigt dömande mot andra, som inte tror eller tror fel.

– I organiserade religioner har det ju funnits en del präster som har varit väldigt olämpliga. Det är säkert likadant inom nyandlighet – så fort du blir mer intresserad av makt än av att hjälpa folk så blir det inte bra. Om man vill ha makt över andra ska man nog inte syssla med att ge andra goda råd.

Varför blev du författare?
– Jag har skrivit historier sedan jag var liten. Egentligen är jag journalist, och jobbar med att skriva allt möjligt. När jag kom på att det fanns ett jobb som gick ut på att fråga folk saker, som jag egentligen inte hade med att göra, och sedan skriva om det, då fattade jag att det jobbet var för mig.

– Sedan har jag alltid läst väldigt mycket. Skrivande kom av sig självt, att skriva är nog mitt sätt att tänka, tror jag. Och när jag får hitta på saker är det ju så himla roligt!

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
– Jag jobbade på ett äldreboende i sex veckor när jag var 17, med 10 jättesenildementa pensionärer. Jag blev så otroligt påverkad av det, de var väldigt illa däran allihop.

– Men jag har alltid försörjt mig på att skriva. Ibland har jag fått pengar för att spå folk, och ibland för att föreläsa och ha skrivarworkshops med barn. Och så har jag jobbat med tv och radio, men det är ju journalistjobb.

Vad blir du inspirerad av (förutom att prata med folk)?
– Allt! Jag tycke det är lite magiskt det också, jag kanske ser något när jag sitter på bussen som väcker en tanke som leder vidare och som kan lösa ett problem i en text jag håller på med.

– Ofta får jag nog göra lite tvärt om, försöka lugna ner huvudet från att ta till sig en massa och dra iväg och börja fantisera.

Är det några särskilda böcker som gett inspiration till böckerna om Ella?
– Nej, jag tror det mer är mängden böcker som forsat genom mitt huvud som jag blivit inspirerad av, att jag lärt mig många ord, hur man skriver. Jag läste Maria Gripe som barn, och älskade den här flytande gränsen mellan det sällsamma, lite spökiga och verkligheten. Men det är inte så att jag försökt härma någon stil.

– När jag var 11, som min ena dotter är idag, läste jag Steven King och Sidney Sheldon. Det var spännande, skräck men ganska vuxet. Nu finns det ett helt annat utbud av barn- och ungdomsböcker, just nu läser jag och min dotter The Hate U Give (THUG). Jag tycker det finns en ny politisk medvetenhet när det handlar om klass och etnicitet. Inte så att de läxar upp folk, men det finns många fler olika röster nu jämfört med när jag växte upp.

– Många böcker – som Harry Potter och Cirkeln-böckerna är ju sådana som även vuxna gillar att läsa. Många vuxna har läst mina böcker – en del för att de är mina kompisar – men de kan ändå få med sig något. Jag tänker inte på att jag skriver för barn, jag skriver så bra jag kan för att få fram min historia.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Går ut med hundarna, träffar mina kompisar, är med mina barn. Läser. Jag tränar styrketräning och det är väl ungefär det. Jag är en väldigt vanlig människa som gör samma saker som alla andra gör.

– Och så har vi börjat med filmkvällar här på lördagarna, nästa gång ska vi se en film om Roxanne Shante, en av de första kvinnliga rapparna.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
– Jag har haft så lyxigt så att då kan jag bolla med min förläggare. Men det bästa brukar vara att inte titta på texten i några dagar. För sen brukar det – i alla fall hittills, peppar peppar ta i träd – komma en tanke farande som gör att jag vet hur jag ska fortsätta.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
– Att jag får jobba ensam, och att det känns lite magiskt, för det blir ju en historia som inte fanns innan.

– Men det allra bästa är att ha läsare, tror jag. De kommer med olika tankar och frågor, så jag får fortsätta prata med folk, och det är ju det roligaste jag vet.

– Ibland får jag mejl med frågor. En gång fick jag frågan ”Lever författaren fortfarande?”. Nån hade bara skickat frågeformuläret de fått av lärare… Men jag svarade att jag var ganska mycket vid liv!

Vad är det svåraste med att skriva böcker?
– Att jobba ensam, och att jag alltid har problem med självdisciplinen. Är jag min egen chef är det lätt hänt att gå och fika, och huset är aldrig så välstädat som när man har en deadline. Men jag har blivit lite bättre, nu bestämmer jag mig för att nu ska jag sitta framför datorn si och så länge.

Intervjuade gjorde Noomi Hebert.
Publicerat 2018-06-04

Foto på Rebecka Åhlund och hennes hund

Kortfakta

 

Namn: Rebecka Åhlund.

Född: I Brämhult utanför Borås 1976.

Bor: I London, sedan drygt 4 år.

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker? ”Jag gillar ’Vi är barnbarnen till häxorna ni inte lyckades bränna’. Det ska jag faktiskt få tatuera in – jag har nyss lärt mig att tatuera – på en kompis från Wales, men han vill ha det på svenska!”

Favoritplats: ”Jag gillar skogen. Joshua Tree, en stenig öknen som har ett ljus som verkligen är magiskt. Cornwall och Devon, med havet, hedarna och klipporna. Jag tycker mycket om städer också, att bara gå omkring, jag gillar New York väldigt mycket. Och jag tycker om Borås nu för tiden, sen jag flyttade därifrån. Och Tidaholm… ja, jag kan nog hitta nåt att glo på var jag än hamnar.”

Det här visste du inte om författaren: ”Att jag tror på Gud, att jag älskar gammal amerikansk rap och att titta på bilhopp med lowriders, att jag alltid pratar med alla hundar med jättelöjlig röst, att jag inte kan laga mat… jag kan nog komma på mer!”

Webb: rebeckaahlund.wordpress.com

Insta: @rebeckomberga

Favoriter

 

Favoritfärg: Svart – fast jag försöker klä mig i lite mer färg.

Favoritdjur: Hund.

Favoritlag: Jag har lärt mig att jag ska säga West Ham. Och St Pauli, ett tyskt fotbollslag som startades av gamla punkarna och anarkister.

Älsklingsrätt: All mat som min man lagar. Fast numera bara de utan kött.

Favoritgodis: Polly, Dumle och kanske mest av allt punchpraliner.

Favoritfilm: Chungking Express av Kar Wai Wong

Idol: Många…Eazy-E i N.W.A och 2Pac för att ta ett par.

Favoritresemål: Los Angeles.

Favoritmusik: Rap, norsk dödsmetall och annan extremt hård musik.

Rebeckas böcker finns alla som e-böcker 

Flickan i tavlan. Första boken om ElllaIbland blir skogen vred. Del 2 i serien om EllaDt som hände i källaren. Del 3 i serien EllaRebecka har skrivit en av novellerna i Skräck Elva berättelser för mellanstadiet.

Lästips

Det blåser på månenHar du något särskilt läsminne? 
– Jag vet att jag läste Ronja Rövardotter, och när jag läst ut den slog jag bara upp boken igen på första sidan och började om. Så gjorde jag fyra gånger. Och jag kommer ihåg att jag var stolt när jag läst Det blåser på månen, för att den var så tjock. Jag älskade boken också, den var magisk och fri på något.Comedy queen

– Jag minns också att när jag började läsa lite mer vuxenböcker var det väldigt spännande, det kändes som att jag fick kika in i en värld som jag inte kände till.

Finns det några andra böcker du vill tipsa om? 
– Jag tycker alla ska läsa Comedy queen av Jenny Jägerfeldt, den är jättebra. Och sen är Mårten Melin är bra… Och man kan gott läsa Maria Gripe och Roald Dahl, Häxorna tycker jag väldigt mycket om. Och Det blåser på månen.

-1