"Jag och min syster brukade låna vår pappas dykargrejer och låtsas att vi var hajexperter". 
Läs intervjun med Fredrik Brounéus  »

 
Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

 

Bengt-Erik

 

Engholm

Aktuellt

När kommer din nästa bok ut och vad handlar den om? 
Nästa bok kommer först i augusti 2020. Det är ett jätteprojekt som handlar om mänsklighetens historia. Det är alltså bortåt 300.000 år som jag skriver om. Jag har utgått från en vuxenbok som heter ”Sapiens – en kort historik över mänskligheten” och den var väldigt populär när den kom. Den är alltså grunden för min bok, men jag har valt ut delar, läst annat material, funderat och skrivit ihop ett väldigt långt manus. Det har jag sedan fått stryka ner ordentligt. I slutskedet är bara 40% av ursprungsmanuset kvar… Men jag tror att det blir bra, särskilt som det är den fantastiska Jonna Björnstjerna som ska illustrera!

Foto på Bengt-Erik Engholm. Fotografen heter Viktor Gårdsäter

Intervju med Bengt-Erik Engholm

Varför blev du författare? 
– Jag har alltid tyckt om att uttrycka mig på olika sätt. Jag tecknade jämt när jag var liten och ville bli konstnär. Jag gick också på konstskola när jag var 22–23 år. Där målade jag, fotograferade, höll på med keramik, grafik och skulptur, men där började jag också skriva dikter. Och sedan blev det noveller och till slut en bok. Och nu går det inte att sluta. Jag kommer alltid att skriva. Men jag saknar bilderna ibland.

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker? 
– Jag har haft olika jobb. Sålt kläder, arbetat på SJ med löner och jobbat i gruppbostad och på en daglig verksamhet. Nu är jag personlig assistent en dag i veckan och det är verkligen ett kanonjobb. Mannen jag arbetar med skriver själv böcker och är mycket ute och föreläser och håller kurser, men just nu gör han mest film och då får jag ibland agera skådespelare. Det blir ett annat uttryckssätt. Sedan är jag engagerad på olika sätt i Författarförbundet, bland annat när det gäller bibliotek och framför allt skolbibliotek.

Råttornas själarBerätta om en person i dina böcker.
– Då kan jag fortsätta berätta om mig själv, för två av mina böcker handlar om mig. Den lilla killen i Råttornas själar, som Sara Gimbergsson gjort fantastiska bilder till, begraver råttorna som hans pappa fångat i fällor. Han har också gjort en flygplats som själarna kan använda för att kunna flyga till himlen. Och en dag dyker en flicka som han aldrig tidigare träffat upp. Hon ställer konstiga frågor.

Du skriver mycket om relationer...
– Det är svårt att se en röd tråd när du är inne i något. Men mycket av det jag skriver handlar om vänskap och relationer. Kanske främst relationer mellan olika generationer, som mor- och farföräldrar, men också mellan föräldrar och barn. Jag tror jag försöker hitta en förståelse för dem man är nära i livet.  

Vad gör du när du inte jobbar? 
– Läser böcker, umgås med min fru och mina söner, ser på film. Faktiskt är det svårt att svara på den där frågan. Som författare känns det som att man arbetar hela tiden och det är kul. Läser om ett visst ämne som jag ska skriva om och det leder till att jag läser om andra saker. Jag halkar liksom på ett bananskal mellan böcker och ämnen. Men en sak jag börjat ägna mer tid åt, framförallt på sommaren, är att vandra i skogen. Så det kommer jag kanske också att skriva om, och i sommar ska jag särskilt spana efter korpar, för jag tror att jag har en korpbok på gång…  

Vera i vågornaHur kommer du på vad du ska skriva om? 
– Det där är en svår fråga. Det börjar med något jag ser. Som när jag skrev Vega i vågorna. Då låg jag på en solig strand och det var alldeles fullt med folk i havet. Jag såg en liten flicka guppa omkring i en badring bredvid sin pappa. Men pappan lekte också med de lite större syskonen så ibland flöt flickan iväg. Han vände sig om och fick tag i henne, drog tillbaka henne. Och det där hände om och om igen. Men då började jag fundera över vad som skulle hända om hon bara flöt iväg, bort, ut över havet… och så hade jag en historia. Jag brukar säga på mina kurser att berättelserna finns där, runt omkring oss, bara vi lär oss att se dem.

– När det gäller faktaböckerna – för det är ju nu mest fakta jag skriver nu för tiden – är det något jag blivit nyfiken på. Ibland händer det att jag börjar leta fakta om något, läser, lyssnar och tittar, och först sedan inser jag att det är en bok på gång. Det viktigaste för mig är att jag själv är nyfiken på ett ämne och att jag i början inte vet nästan något alls om det. Då blir det både roligt att skriva och jag tror också att det blir kul att läsa.

Måste man lära sig en massa när man skriver en faktabok?
– Ja, det är det som är roligt! När jag börjar jobba med ett ämne vet jag nästan ingenting alls om det. Så det är bara att börja från början. Men det gäller också att inte lära sig för mycket… Det låter kanske konstigt, men om jag lär mig alldeles för mycket så får jag så svårt att begränsa mig: egentligen vill jag ju förstås berätta ALLT jag kan om vad det nu är. Det funkar inte för då skulle böckerna bli alldeles för tjocka och ingen skulle orka läsa dem.

Riktiga vikingarVad är det konstigaste/knasigast/mest annorlunda du lärt dig om vikingar?
– Vilken svår men jätterolig fråga! Kanske var det mest otroliga att ordet ”Ryssland” verkar komma från ordet ”rusar” som i sin tur kan komma från Roslagen i Sverige. (Min och Jonna Björnstjernas bok ”Riktiga vikingar!” har förresten kommit ut på ryska!) Och att det var folk som kom från landet där vi bor, Sverige fanns inte då, åkte till Kiev och så småningom grundade det ryska riket. Om det nu är sant.

– Det knasigast var nog när jag fick reda på att folk på vikingatiden gjorde skridskor av djurben. Jag hade väldigt gärna velat se några barn från den tiden skrinna fram över en gnistrande blank sjöis.

Vilken av dina böcker har varit roligast att skriva?
– En till svår fråga. Jag tror ändå att ”Riktiga vikingar!” var roligast att skriva. Jag hittade en sån massa bra fakta och när jag kom på det här med att nästan ingen skrivit om samerna under vikingatiden gick jag igång rejält. Det är så kul att komma på något ingen annan skrivit om. ”Snor” var också väldigt rolig att skriva för jag kände hela tiden att den skulle kunna bli väldigt bra och väldigt fin med Jojo Falks härliga illustrationer.

Dina böcker handlar ibland om lite äckliga saker. Finns det nåt du aldrig vill skriva om?
– Ja, äckliga saker är roliga att skriva om. Kiss och bajs har det skrivits så mycket om, så det vill jag inte skriva om. En tjej föreslog att jag skulle skriva om svett och det kanske jag gör en dag. En bibliotekarie tyckte att jag skulle skriva om dinosaurier. Men det kommer jag aldrig att göra, däremot blir det nog en bok om korpar och där tänker jag berätta om fåglarnas historia och då blir det ju i alla fall lite om dinosar: du vet väl att fåglarna är släkt med dinosaurier?

Vad gör du om du kör fast i skrivandet? 
– Jag tar hjälp av andra. Till exempel min kollega Staffan Cederborg. Han och jag hade skrivarkurser förut och vi brukade kalla en del i kurserna för ”vaccin mot skrivkramp”. Där hade vi samlat en massa frigörande övningar som vi delade med oss av. Så om jag kör fast, vilket nästan aldrig händer, kan jag plocka fram dem.

Vad är det roligaste med att skriva böcker? 
– Att hitta på historier. Att ställa till det för huvudpersonen och fundera ut hur hen ska lösa problemen. Att bygga upp en värld. Det är helt underbart. Och att man kan göra det var som helst. Jag har alltid jobbet med mig.

– Att skriva faktaböcker är roligt nästan hela tiden. Så fort jag kommer på ett ämne och börjar ”brainstorma” runt det för mig själv är det kul. Sedan gillar jag att leta fakta, alltså det som kallas research. Och sedan skriva lite här och där om ämnet, och till sist få ihop det till en vettig bok.

– Men det allra roligast är att komma ut och träffa läsare. Jag är ganska ofta ute i skolorna och berättar om hur jag gör när jag skriver faktaböcker. Det kan vara jobbigt att träffa 3–4 klasser på en dag, men det är så väldigt inspirerande!

Vad är det svåraste med att skriva böcker? 
– Att hinna med att skriva allt jag vill skriva. Nej, kanske att hitta rätt språk. Om du skriver för sjuåringar måste du hitta rätt ord och historier som passar för dem. Skriver du för tonåringar måste du skriva tillräckligt svårt för att det ska bli intressant och utmanande för dem att läsa. Det är nog svårast. Och om du ska skriva för någon som har svårt att läsa måste du skriva enkelt och ändå låta historien bli spännande och komplicerad. Det är en konst jag vill utveckla.

– För faktaböckerna gäller andra saker. Där är det svåraste att begränsa sig, att inte ta med för mycket. Sedan blir det ändå för mycket och då måste jag stryka. Det kan göra ont att ta bort saker jag skrivit, men det är viktigt och faktiskt ganska roligt det också.

– Det senaste året har jag skrivit åtta lättlästa faktaböcker om årstiderna och olika yrken, och det var bland det svåraste jag gjort. De skulle vara så korta och ändå innehålla en massa fakta, och så skulle de vara väldigt lätta att läsa. Jag tror aldrig att jag jobbat så mycket med några böcker som dem.

Har du några råd till den som vill bli författare? 
– Massor. Lär dig hitta berättelserna. Om du ser något spännande eller mystiskt  – låt fantasin flöda och tänk: vad hände innan? Vad kommer att hända sedan? Skriv mycket. Se till att ha papper och penna i närheten jämt, skriv i mobilen eller på iPaden. Tänk på att alla idéer är bra. Samla på idéer, personer, situationer och andras berättelser. Ju mer du samlar på dig desto bättre chans har du att få ihop en bra historia. Det som inte passar in i en berättelse sparar du bara till en annan. 

– Läs det du skrivit högt för dig själv för då märker du när det funkar och när det hakar upp sig.

– Låt någon annan läsa och träna på att ta emot kritik. Skriv om och om igen.

– Läs böcker! Och var alltid nyfiken och ta reda på saker!

Publicerad 2014
Uppdaterad juni 2019

Kortfakta

Namn: Bengt-Erik Engholm.

Född: 24 september 1959.

Bor: I Aspudden, Stockholm.

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker?
Det får bli två repliker ur Kameleontpojken:

Om jag bara visste vad det är jag söker, sa jag.
Det vet du när du hittar det, sa Arne och blinkade hemlighetsfullt. 

Det är Moa som berättar sin historia om hur hon rymde från fosterhemmet och nu är hon ute och letar efter något, men hon vet inte riktigt vad. Sin mamma och sin pappa, förstås, det vet hon, men också ett tryggt liv och så den där mystiske Kameleontpojken. 

Det här visste du inte om Bengt-Erik: 
– Att jag föddes i en taxi. Jag kommer från en liten by i västra Medelpad som heter Kölsillre. Det var långt till Sundsvall och BB och jag hade väldigt bråttom att komma ut, så jag föddes i baksätet på en Ford Costumline.

Webbsida
www.bengterikengholm.se.
Jag har en blogg, den använder jag mest för att skriva om skrivande, alltså tips om hur man skriver, och den vänder sig främst till vuxna. Men du kan bli vän med mig på min författarsida på Facebook!

Bengt-Eriks favoriter

Vad har du för…

Favoritfärg?
- Orange, eller brandgul som jag vill kalla det.

Favoritdjur?
- Hund.

Favoritlag?
- Hm… Jag är en sån där mänska som inte bara håller på ett lag. Men är det hockey så är det i alla fall Timrå, och om det är fotboll Gif Sundsvall och Hammarby. I handboll är det Hammarby. 

Älsklingsrätt?
- Allt som min fru lagar. Det är alltid hon som lagar mat när det ska bli riktigt gott. Hon är konstnär både i köket och ateljén. Vardagsmaten slafsar jag till.

Favoritgodis?
- Choklad av alla slag. Och lakrits är också gott. Om har jag mandelkubb till kaffet skriver jag ännu bättre!

Mandelkubb

Favoritfilm?
- Picassos äventyr.

Har du någon idol?
- Nej, jag tror inte det. Skulle vara någon författare då. 

Har du någon förebild?
- Thomas Tidholm har länge varit en förebild. Hans finurliga språk och historier har inspirerat mig mycket genom åren, särskilt när jag började skriva för barn.

Favoritresemål?
- Ojojoj. Huset där hemma i Medelpad. De senaste åren har jag också återvänt till staden Plomari på ön Lesbos i Grekland. Där var jag och min fru i nio månader 1987 och det är härligt att ha återfått kontakten med den platsen och alla vänner där. Nästa som ett andra hem, eller i alla fall tredje

Favoritmusik?
- Massor. Gillar inte pop så mycket längre. Och när jag skriver vill jag ha musik utan sång, för orden stör mig. Brian Eno är en favorit. Men jag har massor. Ett bra rockband är The Weakerthans från Kanada. 

Har du någon favoritplats och varför tycker du om den? 
– Mitt hus vid Holmsjön i västra Medelpad. Det är där jag är uppväxt och där får jag lugn och ro. Det är verkligen mitt andra hem och jag tillbringar så mycket tid som möjligt där.

Bengt-Eriks böcker

   KalkonernaMed pappa i fickan 

Bengt-Eriks faktaböcker

LössFakirer Skelett Fladdermöss HavsvidunderSnorRiktiga vikingar

Bengt-Eriks bilderböcker

 
Sara Gimbergsson har gjort bilderna.

-1