"Allt går att laga med silvertejp". Det är skolvaktmästare Tores motto. Tillsammans med barnen Klara och Otto löser han kluriga mysterier. Läs intervjun med författarna Christina och Micke  »

 

 
Select the search type
  • Site
  • Web
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

 

Bengt-Erik

 

Engholm

Kortfakta

Namn: Bengt-Erik Engholm.

Född: 24 september 1959.

Bor: I Aspudden, Stockholm.

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker?
Det får bli två repliker ur Kameleontpojken:

Om jag bara visste vad det är jag söker, sa jag.
Det vet du när du hittar det, sa Arne och blinkade hemlighetsfullt. 

Det är Moa som berättar sin historia om hur hon rymde från fosterhemmet och nu är hon ute och letar efter något, men hon vet inte riktigt vad. Sin mamma och sin pappa, förstås, det vet hon, men också ett tryggt liv och så den där mystiske Kameleontpojken. 

Det här visste du inte om Bengt-Erik: 
– Att jag föddes i en taxi. Jag kommer från en liten by i västra Medelpad som heter Kölsillre. Det var långt till Sundsvall och BB och jag hade väldigt bråttom att komma ut, så jag föddes i baksätet på en Ford Costumline.

Har du någon egen webbsida?
Jag har just ordnat en webbsida:  www.bengterikengholm.se. Jag har en blogg, den använder jag mest för att skriva om skrivande, alltså tips om hur man skriver, och den vänder sig främst till vuxna. Men du kan bli vän med mig på min författarsida på Facebook!

Intervju med Bengt-Erik Engholm

Varför blev du författare? 
– Jag har alltid tyckt om att uttrycka mig på olika sätt. Jag tecknade jämt när jag var liten och ville bli konstnär. Jag gick också på konstskola när jag var 22–23 år. Där målade jag, fotograferade, höll på med keramik, grafik och skulptur, men där började jag också skriva dikter. Och sedan blev det noveller och till slut en bok. Och nu går det inte att sluta. Jag kommer alltid att skriva. Men jag saknar bilderna ibland.

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker? 
– Jag har haft olika jobb. Sålt kläder, arbetat på SJ med löner och jobbat i gruppbostad och på en daglig verksamhet. Nu är jag personlig assistent en dag i veckan och det är verkligen ett kanonjobb. Mannen jag arbetar med skriver själv böcker och är mycket ute och föreläser och håller kurser, men just nu gör han mest film och då får jag ibland agera skådespelare. Det blir ett annat uttryckssätt. Tillsammans med min kära vän och kollega Staffan Cederborg håller jag då och då skrivkurser som Skrivflyt. Man skulle kunna säga att vi vaccinerar folk mot skrivkramp.

Berätta om en person i dina böcker.
– Då kan jag fortsätta berätta om mig själv, för mina senaste två böcker handlar om mig. Den lilla killen i Råttornas själar, som Sara Gimbersson gjort fantastiska bilder till, begraver råttorna som hans pappa fångat i fällor. Den där lilla killen är jag. Han har också gjort en flygplats som själarna kan använda för att kunna flyga till himlen.

Du skriver mycket om relationer...
– Det är svårt att se en röd tråd när du är inne i något. Men mycket av det jag skriver handlar om vänskap och relationer. Kanske främst relationer mellan olika generationer, som mor- och farföräldrar, men också mellan föräldrar och barn. Jag tror jag försöker hitta en förståelse för dem man är nära i livet. 

Har du något särskilt läsminne? 
– Jag läste inte så mycket när jag var liten, men Bengt Linders böcker om Dante och Tvärsan gillade jag. Men nu har jag inget direkt minne av handlingen i böckerna, bara att det var spännande, roligt och omöjligt att lägga ifrån sig dem.  

Vad gör du när du inte jobbar? 
– Läser böcker, umgås med min fru och mina söner, ser på film. Tränar, skulle jag kunna ljuga, men jag borde röra på mig mer. Jag spelar boule ibland och går på handboll med en man som jag är kontaktperson åt. Sedan är jag sekreterare i BULT. Det är sektionen för Barn- och ungdomslitteratur i Författarförbundet. Det här är mitt femte, och sista, år i styrelsen. 

Hur kommer du på vad du ska skriva om? 
– Det där är en svår fråga. Det börjar med något jag ser. Som när jag skrev Vega i vågorna. Då låg jag på en solig strand och det var alldeles fullt med folk i havet. Jag såg en liten flicka guppa omkring i en badring bredvid sin pappa. Men pappan lekte också med de lite större syskonen så ibland flöt flickan iväg. Han vände sig om och fick tag i henne, drog tillbaka henne. Och det där hände om och om igen. Men då började jag fundera över vad som skulle hända om hon bara flöt iväg, bort, ut över havet… och så hade jag en historia. Jag brukar säga på mina kurser att berättelserna finns där, runt omkring oss, bara vi lär oss att se dem.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet? 
– Jag håller oftast på med flera olika historier, så om jag kör fast i en berättelse byter jag och skriver på en annan. Annars pratar jag med min kompis Staffan Cederborg eller min fru, eller någon på förlagen om det jag håller på med, och då brukar det lösa sig. Jag är inte rädd för att släppa in andra i det jag håller på med.

Vad är det roligaste med att skriva böcker? 
– Att hitta på historier. Att ställa till det för huvudpersonen och fundera ut hur hen ska lösa problemen. Att bygga upp en värld. Det är helt underbart. Och att man kan göra det var som helst. Jag har alltid jobbet med mig.

Vad är det svåraste med att skriva böcker? 
– Att hinna med att skriva allt jag vill skriva. Nej, kanske att hitta rätt språk. Om du skriver för sjuåringar måste du hitta rätt ord och historier som passar för dem. Skriver du för tonåringar måste du skriva tillräckligt svårt för att det ska bli intressant och utmanande för dem att läsa. Det är nog svårast. Och om du ska skriva för någon som har svårt att läsa måste du skriva enkelt och ändå låta historien bli spännande och komplicerad. Det är en konst jag vill utveckla.

Har du några råd till den som vill bli författare? 
– Massor. Lär dig hitta berättelserna. Om du ser något spännande eller mystiskt  – låt fantasin flöda och tänk: vad hände innan? Vad kommer att hända sedan? Skriv mycket. Se till att ha papper och penna i närheten jämt, skriv i mobilen eller på iPaden. Tänk på att alla idéer är bra. Samla på idéer, personer, situationer och andras berättelser. Ju mer du samlar på dig desto bättre chans har du att få ihop en bra historia. Det som inte passar in i en berättelse sparar du bara till en annan. 

Bengt-Eriks favoriter

Vad har du för…

Favoritfärg?
- Orange, eller brandgul som jag vill kalla det.

Favoritdjur?
- Hund.

Favoritlag?
- Hm… Jag är en sån där mänska som inte bara håller på ett lag. Men är det hockey så är det i alla fall Timrå, och om det är fotboll Gif Sundsvall och Hammarby. I handboll är det Hammarby. 

Älsklingsrätt?
- Allt som min fru lagar. Det är alltid hon som lagar mat när det ska bli riktigt gott. Hon är konstnär både i köket och ateljén. Vardagsmaten slafsar jag till.

Favoritgodis?
- Choklad av alla slag. Och lakrits är också gott. Om har jag mandelkubb till kaffet skriver jag ännu bättre!

Favoritfilm?
- Picassos äventyr.

Har du någon idol?
- Nej, jag tror inte det. Skulle vara någon författare då. 

Har du någon förebild?
- Thomas Tidholm har länge varit en förebild. Hans finurliga språk och historier har inspirerat mig mycket genom åren, särskilt när jag började skriva för barn.

Favoritresemål?
- Ojojoj. Huset där hemma i Medelpad. Bergsbyn Cútar i Spanien. Och nu senast Moçambique i södra Afrika, dit längtar jag tillbaka.

Favoritmusik?
- Massor. Gillar inte pop så mycket längre. Och när jag skriver vill jag ha musik utan sång, för orden stör mig. Brian Eno är en favorit. Men jag har massor. Ett bra rockband är The Weakerthans från Kanada. 

Har du någon favoritplats (geografisk alltså) och varför tycker du om den? 
– Mitt hus vid Holmsjön i västra Medelpad. Det är där jag är uppväxt och där får jag lugn och ro. Det är verkligen mitt andra hem och jag tillbringar så mycket tid som möjligt där.

Bengt-Eriks böcker

    

Bengt-Eriks faktaböcker

   

Bengt-Eriks bilderböcker

 
Sara Gimbergsson har gjort bilderna.

Bengt-Eriks lästips

Vad gillade du att läsa när du var liten/ung? 
– Dante och Tvärsan, som sagt, Mumin-böckerna och serietidningen Buster. Sedan slängde min syster åt mig en del böcker. Det var Gudfadern, deckarna av Sjöwall och Wahlöö, de om Martin Beck som var fantastiska, Papillon och boken om Rambo minns jag. Då började jag läsa lite mer. Men det var egentligen först på folkhögskolan, när jag var över tjugo, som jag satte igång att läsa på allvar.  

Vad gillar du att läsa nu? 
– Romaner, alltså berättelser, till exempel böcker av Haruki Murakami, men jag läser också gärna böcker av Johan Althoff, Katarina Kieri, Pija Lindenbaum och andra barn- och ungdomsboksförfattare. Staffans bok Det här är ingen film med lyckligt slut gillade jag väldigt mycket. Och så gillar jag böcker som handlar om att skriva. 

Vilken bok har du läst flest gånger? 
– Det kan nog vara Krakel Spektakel av Lennart Hellsing, men nu som vuxen är det Murakamis Fågeln som vrider upp världen och Thomas Tidholms prosalyrik. Förresten: jag har ju barn som är stora nu, men när de var små läste vi Hit och dit men ganska långt bort av Johan Althoff några gånger, och så Resan till Ugri-La-Brek av Tidholms, och en hel bunt andra fantastiska och ibland irriterande dåliga böcker.

Finns det några andra böcker du vill tipsa om? 
– Till små barn vill jag tipsa om Pija Lindenbaums knäppa, roliga och eftertänksamma böcker. För äldre barn tycker jag att Neil Gaiman är så himla bra att det gör ont i mig när jag läser hans böcker. Jag skulle ju ha skrivit de böckerna! Kyrkogårdsboken och Coraline, men bäst är nog The Ocean at the End of the Lane (Oceanen vid vägens slut), men den är kanske för vuxna och kommer inte på svenska förän i maj. Kelly Links noveller är fantastiska. Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan och Boktjuven av Markus Zusak är en maffig läsupplevelse som man bär med sig länge. Det är böcker för unga som jag tyckte väldigt mycket om trots att jag är vuxen.   

   

-1