Hoppa direkt till innehåll

En lila bläckfisk som håller ett skrivblock och pennor i sina armarSkriva

- samlingssida för våra skrivtips

 

Vill du lära dig hur du skriver en låt? Eller en deckare? 

Här samlar vi alla våra tips till dig på hur du kommer igång med ditt skrivande.

Gul ruta med texten: Sörens och Anders skrivarverkstad

Hej, jag heter Karl Sune Rudolf Andersson. Karl heter jag efter farfar, Rudolf efter pappa och Sune efter en dålig dag. Sune? Ja, det är ett namn som bara fåglar och båtar heter. Och jag, förstås.

 
Jag är en vanlig kille med en ovanlig hobby - jag spanar på tjejer. Det kallas att vara Tjejtjusare. Jag är särdeles och väldigt duktig på nästan allting jag gör. Det tycker alla. Eller jag själv åtminstone. Ja, eller åtminstone en del saker är jag duktig på. Till exempel är jag duktig på att vara en obotlig TJEJTJUSARE! Jag älskar tjejer. Speciellt Lina Sophie Blixt. Hon har aldrig smuts under naglarna eller löst skinn under fötterna. Med andra ord ? hon är perfekt. En som inte är perfekt är min lillebror Håkan. Han är min motsats. Han är ful, dum, elak, bråkig och onödig, tycker jag. Fast en gång när Håkan slog i skallen och blödde grinade jag och tyckte synd om min snygga, smarta, snälla, lugna och livsnödvändiga lillebror.
En som inte är perfekt är min lillebror Håkan. Han är min motsats. Han är ful, dum, elak, bråkig och onödig, tycker jag. Fast en gång när Håkan slog i skallen och blödde grinade jag och tyckte synd om min snygga, smarta, snälla, lugna och livsnödvändiga lillebror.
Min storasyster heter Anna och har tonårsproblem. Tonårsproblemen heter Sune och Håkan. De lägger sig alltid i Annas killaffärer (enligt henne alltså). Anna är förtjust i killar som åker moped och snusar.
En pytteliten person i familjen heter Isabelle. Hon är inte någon inhyrd dvärg eller nåt, utan en ung liten tjej. Hon är söt, jag gillar henne. Men hon är en skrikbagge.
Min mamma heter Karin och jobbar på bibliotek och kallas för Biblioti-Karin. Mamma är expert på två saker - tala i telefon och smita från städningen.
Min pappa heter Rudolf och är en drummel. Han försöker alltid bestämma i familjen och han tror också att han gör det. Pappa har ett mystiskt jobb. Det är inte att tänka på tjejer. Såna jobb finns inte, men det ska jag införa när jag blir stor. Nej, min pappa jobbar på ett kontor. Där sitter han med en hög papper och säger: - Hmm. Sedan tar han ett nytt papper och gör likadant. Jag tycker att det är att larvigt jobb för han kommer aldrig hem och är smutsig om händerna eller svettig under armarna. Det enda han kommer hem med är blanka papper som han ger bort till sina barn.
-1