Hoppa direkt till innehåll

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö


Pernilla


Gesén

Intervju med Pernilla Gesén

Pernilla har skrivit massor med böcker. Mest kända är kanske de om Alva, som hon skrev för att det inte fanns några böcker om hur det var att ha föräldrar som skiljer sig. Pernilla har dyslexi, som betyder att hon har lite svårt att läsa. Men det hindrar henne varken från att läsa så mycket hon bara hinner.

Text: Noomi Heber/Barnens bibliotek, 18 maj 2015.

 

Alva är arg på sina föräldrar som skiljer sig, bara sådär! Hur ska barn göra för att få vuxna att ta hänsyn?
– Tvinga dem att läsa Alva, så får de se hur knäppt vuxna beter sig!
– Nej, men allvarligt – vi vuxna är lite korkade, och behöver ofta få saker förklarade i ord. Så om man kan berätta hur man känner och tänker är det bra. Om ett barn bara är argt och skriker kan det hända att den vuxna bara stänger av.
– Det är jättesvårt med skilsmässor, både för barn och vuxna. Men det är ju de vuxna som fattar beslutet. Som barn har man ingen chans att påverka, det kan kännas väldigt orättvist.

Är det verkligen sista Alva-boken som kommer nu?!?
– Ja, det är ju det. Det är jättejobbigt och känns faktiskt sorgligt. Det har varit otroligt svårt att skriva klart boken. Jag vill nog inte riktigt skiljas från Alva!

– Men det här var något jag hade bestämt för länge sedan. Jag visste hur många böcker det skulle bli, och att det skulle ta slut när Alva lämnar lågstadiet. Och jag tror det är bra att sluta innan man tröttnar på en karaktär. Det är av respekt för läsaren, för mig själv – och för Alva!

– Det tog mycket längre tid att skriva den sista boken. I den här boken har jag planterat in många små avslut och tillbakablickar till tidigare böcker. De som läst serien kommer att se det.

Du är mycket ute i skolorna och pratar. Får du några bra idéer och uppslag från eleverna du träffar?
– Ja, absolut! Innan jag skrev Alva reser utomlands pratade jag med massor av barn som ville eller skulle eller hade varit på resa.

– Även när Alva ska ha Halloweenfest pratade jag mycket om det, vad man gör och vad det är.

– En del elever skickar mig sina idéer (i små böcker), och de sparar jag. Så jag har ett litet lager om mina egna idéer skulle ta slut!

Vad är det konstigaste du gjort research om?
– Hmmm… olika sätt att tillaga kanin, kanske? Det var i Alva reser utomlands som de åt kanin, och då måste jag ju veta hur det går till. Jag har faktiskt ätit kanin också, och att det var väldigt gott, men det kanske låter hemskt?

Varför blev du författare?
– Det är ju en jättebra fråga, som jag ofta får när jag är ute i skolorna också. Men jag har inget klockrent svar på det. Men jag hade en lärare i lågstadiet som jag tror betydde mycket.

– Eftersom jag har dyslexi och hade svårt för att lära mig läsa tyckte min första lärare att jag skulle gå om ettan. Men så fick jag en ny lärare, som såg mina kvalitéer istället. Jag hade massor med fantasi, och var otroligt bra på att ljuga! Så när jag drog igång en historia så blev hon lite som en medbrottsling, och hejade på mig.

– När jag ljög om något så såg jag det så tydligt att jag faktiskt trodde det var på riktigt. Och att min lärare stöttade den här sidan gjorde att lusten att berätta och hitta på fick näring. Så jag tror att hon sådde ett frö som fanns kvar när jag sen blev stor.

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
– Jag har jobbat med allt möjligt. Jag skrev manus till såporna som gick på 90-talet, och jobbat både som mäklarassistent och städare.

– När jag var 20 startade jag ett eget företag. Mina kompisar från Spanien skulle komma och hälsa på, och då upptäckte jag att det inte fanns någon turistkarta att ge dem. Så då startade jag företaget och gjorde Stockholms första gratis turistkarta.

Berätta om en person i dina böcker.
– Både Fabian och Nicole, från Alva-böckerna, är sådana karaktärer som vuxit och vuxit. Nicole tjatade sig in i böckerna, faktiskt!

– Och jag är så förtjust i Fabian. Jag vet inte riktigt varför, men jag tyckte så mycket om honom från första stund. I en av böckerna, Alvas kompis blir sjuk, så hade jag först tänkt att det skulle vara Fabian som fick diabetes, men det gick faktiskt inte, det var för grymt. Han är så skör ändå. Så då fick det bli Hilda. Hon klarar sin sjukdom bra, idag är det ingen katastrof att ha diabetes.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
– Ofta är det ett ämne, nåt jag känner att det är viktigt att skriva om. När jag skilde mig och ville hitta böcker om skilsmässor som jag kunde läsa för min äldsta dotter så fanns det inga. Så då kom jag på att jag skulle skriva dem själv.

– Eller så börjar det med att jag ser en huvudperson framför mig som jag bara måste skriva om.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Jag tränar, umgås med mina barn och vänner, och så älskar jag att promenera. Det är så härligt, att bara gå! Och jag reser en del, så fort jag har råd och kan.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
– Det har jag faktiskt bara gjort på allvar två gånger. Dels innan jag hade skrivit en enda bok och så nu, efter sista Alva-boken.

– Att jag fick skrivkramp innan jag ens hade skrivit en bok låter kanske konstigt, men det var så här att jag hade skrivit några vuxen-noveller. De publicerades lite här och där, och blev väldigt uppskattade. ”När kommer romanen?” undrade någon – och då fick jag total panik! Och skrivkramp. Jag kunde inte skriva en rad!

– Och sen kom det nu, med sista Alva. Jag tror det var en slags separationsångest, och att jag ville göra boken så bra det bara gick.

– Men nu tror jag det har lossnat igen! Nu känner jag mig taggad, och det har flutit på bra ett par veckor.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
– Det är när historien börjar växa fram, och plötsligt har det blivit en hel värld. Jag fattar aldrig hur det går till. Det är en så konstig känsla, det känns nästan inte som om det är jag som har kommit på allt. Fast jag vet ju att det har jag!

– Och att träffa läsarna är jättekul. Jag gör många författarbesök, det är verkligen hur skoj som helst.

Vad är det svåraste med att skriva böcker?

– Om man plötsligt inte tror på det man skriver. Att bara sitta och tänka: ”blir det här verkligen bra?”

Har du några råd till den som vill bli författare?
– Jag tror man ska våga sno mer. Om man har en kompis som varit med om något jättejobbit, då tänker man kanske att ”det kan jag inte skriva om”. Men jag tänker tvärt om – att man ska skriva om det. Sen får man såklart ändra lite – byta namn och kön och ändra en massa andra saker runt omkring.

– Ett ämne som berör den som skriver är det bästa, för om man är engagerad i något blir det bra. Och jag tror att de flesta ämnen finns runt omkring oss. 

Namn: Pernilla Gesén.

Född: Uppvuxen i Nacka.

Bor: På Söder i Stockholm.

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker?
”Nog är det som mamma säger, ju fler människor att älska, desto rikare är man. Och Alva är väldigt rik.” Ur Alvas bästa sommarlov, sista boken om Alva.

Har du någon favoritplats och varför tycker du om den?
En ny plats! Pernilla gillar att resa, och får ofta mycket inspiration av att vara någonstans där hon aldrig satt sin fot förr.

Det här visste du inte om författaren:
Pernilla älskar kampsport, och tränar kungfu (kickboxning)! ”Det gör inte så ont som man tror!”

Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?
Att flyga!

Pernillas favoriter

Favoritfärg? Röd och blå!

Favoritdjur? Katt.

Favoritlag? Hammarby. Jag har snart bott på Södermalm i 30 år.

Älsklingsrätt? Stark mat, nåt med chili!

Favoritgodis? Lakrits och choklad.

Har du någon idol? Hm… humorgruppen Klungan, kanske.

Har du någon förebild? Två Lindgrens – Astrid och Barbro.

Favoritresemål? Jag gillar att åka till nya platser! Det är spännande och inspirerande. 

Några av Pernillas böcker

Alvas bästa sommarlov KompisböckernaKlass 7B Det här kalla landet

Dagbok för utvalda

Jennas första Dagbok för utvaldaJennas andra Dagbok för uvaldaJennas tredjeJennas fjärde

Pernilla tipsar om böcker

Vad gillade du att läsa när du var liten/ung?
– Jag läste inte så mycket eftersom jag har dyslexi. Nu läser jag mer, men det tar lite tid, även om jag älskar att läsa.

– Däremot älskade jag när min mamma läste, och det gjorde hon ofta. Till exempel Tove Janssons böcker, och Maria Gripes. Och så Astrid Lindgren! Jag märker att jag blivit jätteinspirerad av Astrid Lindgren. Det är sådant man nästan inte kan säga, men när jag läser mina böcker syns det ju så tydligt. Var kommer alla starka tjejer ifrån? Pippi, så klart!

Vad gillar du att läsa nu?
– Det är väldigt olika. I jobbet har jag nyss läst om Jacqueline Wilsons böcker. Eftersom jag vill skriva en serie för mellanstadiet och vet att jag blivit inspirerad av henne vill jag kolla så att det inte ska bli för likt. Den vuxenbok jag läste senast var Dykvinnan av Joyce Carol Oates– jättebra, men riktigt, riktigt obehaglig.

Finns det några böcker du vill tipsa om?
Jagger Jagger är en bok som man bara måste läsa. Ja, läs allt av Frida Nilsson när du ändå håller på. Särskilt Hedvig och Max-Olof, det är en klassiker. Och Barbro Lindgrens Loranga-böcker. Och Jättehemligt och alla andra böcker som Barbro Lindgren har skrivit.

Har du någon favoritförfattare?
Av alla svenska aktiva barnboksförfattare säger jag Frida Nilsson eftersom vi precis har läst om hennes böcker hemma. Men herre gud! Det finns så många duktiga barnboksförfattare. Gå till biblioteket och bli lycklig! 

  
-1