Rebecka Åhlund är journalist, skriver skräckböcker för barn, kan tatuera och gillar norsk dödsmetall och skogen.

Läs intervjun med Rebecka Åhlund »

 
Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

» Läs om Annika Thor och hennes böcker

Bilderna är gjorda av Emma Virke. Emmas hemsida »

Tack till SR Barn som låter oss använda Emma bilder och ha inläsningen av Annikas berättelse här hos oss.

På Barnradions Novellklubb finns fler berättelser att lyssna på. »

 

 

Annika

 

Thor

Novellen En plats är tom

Hur kom det sig att du skrev berättelsen om Aisha och Liv?
Jag fick en beställning från Sveriges Radio på en långnovell som skulle kunna läsas in och sändas i fem avsnitt på höstlovet 2014. Den fick gärna handla om något aktuellt ämne, sa producenten. Jag har ju skrivit om människor på flykt flera gånger tidigare, både för barn och för vuxna, och nu ville jag skriva om hur en svensk flicka upplever mötet med en flicka från en familj som flytt till Sverige. Tanken var att hon först skulle lägga märke till olikheterna mellan dem, men sedan upptäcka att de också hade mycket gemensamt. Därför kom jag på att det vore bra om de hade ”samma namn” – det vill säga två olika namn som betyder samma sak.

Ska det bli fler berättelser om Aisha och/eller Liv?
Jag har inga sådana planer nu, men man vet aldrig! Ibland har personer från ”gamla” böcker dykt upp i något som jag har hållit på att skriva.

Läs En plats är tom - en novell av Annika Thor här! 

Intervju med Annika Thor

Varför blev du författare?
Jag har alltid drömt om att bli författare. ända sedan jag var åtta-nio år gammal och släpade hem travar med böcker från biblioteket. Jag älskar böcker, helt enkelt!

Gör du/har du gjort något annat än att skriva böcker?
Numera, sedan nästan tjugo år tillbaka, är jag författare på heltid. Tidigare har jag jobbat som bibliotekarie, med olika barnkulturprojekt och som frilansjournalist.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Somliga idéer kommer ur mitt eget liv, andra kommer utifrån. Jag skriver om sådant som intresserar mig och som jag själv vill veta mer om.

Vad gör du när du inte jobbar?
Jag umgås med min familj – min man, två vuxna döttrar och deras män och mina fyra barnbarn – och med mina vänner, jobbar i trädgården på landet, lagar god mat eller går på bio och teater. Och läser böcker förstås – jag har fortfarande travar med böcker liggande överallt!

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
Går en lång promenad. ”Mina tankar fungerar inte så bra på egen hand, men bättre när benen sätter fart på dem”, skrev en fransk författare som hette Michel de Montaigne redan på 1500-talet, och det hade han alldeles rätt i.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
Att man får kliva in i en annan människa och se världen med hens ögon. Det är ju det som händer när man läser en bra bok också, men som författare får man vara i den andres värld varje dag under en lång tid. Egentligen är det som att leka.

Vad är det svåraste med att skriva böcker?
Att det aldrig blir riktigt som man tänkt sig.

Berätta gärna om en person i dina böcker.
Fast jag har skrivit över tjugo böcker för barn, ungdomar och vuxna är Steffi i serien som börjar med ”En ö i havet” fortfarande den person som betyder mest för mig. Hon är klok och känslig, och i de fyra böckerna får man följa henne från barndomen nästan ända in i vuxenlivet. Eftersom jag skrev om henne under så lång tid blev hon nästan verklig för mig, och till slut visste jag precis vad hon skulle göra eller säga i en viss situation, utan att behöva fundera på det.

Har "Dit ljuset inte når" en förebild i verkligheten?
Själva historien i ”Dit ljuset inte når” är helt och hållet påhittad. Däremot är den inspirerad av andra böcker, både romaner från 1800-talet (när boken utspelar sig) och senare. Miljön är realistisk, men själva berättelsen är ett slags saga.

Hur kom du på idén om att Johan skulle låtsas vara flicka?
Det var faktiskt det som var själva fröet till boken. Det finns en hel del barn- och ungdomsböcker där huvudpersonen är en flicka som låtsas vara pojke, men jag har aldrig läst en där det är tvärtom. Att skriva om en pojke förklädd till flicka gav mig möjlighet att visa hur mycket av det som vi betraktar som pojk- respektive flickaktigt som sitter i det yttre – kläder och beteenden – men inte i själva personligheten.

Hur gör man research för en historisk berättelse? Har du varit på en gammal teater och kollat hur det ser ut bakom scenen? Eller barnhem för den delen…
Research för en berättelse som utspelar sig så långt tillbaka i tiden som denna gör jag framför allt genom att läsa fackböcker och titta på bilder. Fotografier finns ju inte så långt tillbaka i tiden, men det finns teckningar och målningar som visar kläder och miljöer. Jag besökte också två gamla teatrar, en i Mariestad och en i Eskilstuna, som är bland de få som finns kvar från mitten av 1800-talet, och fick dem visade för mig. Något gammalt barnhem däremot finns inte kvar, så hur det var där fick jag läsa mig till.

Språket i berättelsen är lite gammaldags. Hur får man till det på ett bra sätt?
När man skriver en historisk berättelse kan man ju inte använda ord och uttryck som inte fanns på den tiden. Ibland har jag behövt slå upp ett ord i en ordbok som även talar om när ordet användes för första gången i skrift. Sedan har jag också försökt hålla en lite gammaldags ton i berättelsen, lite sirligare än vad jag skulle ha gjort i en historia som utspelar sig i nutiden. Sättet som jag kommer fram till hur det ska låta är att jag tänker mig att jag ”är” Johan, bokens huvudperson, när han som vuxen återberättar vad han var med om som elvaåring. Samtidigt måste jag förstås se till att språket inte blir så tillkrånglat att det är svårt att förstå. Det är en balansgång!

 Finns pjäsen som teatersällskapet spelar eller har du hittat på det också?
Sällskapet spelar tre olika pjäser, och jag har inte hittat på någon av dem utan använt pjäser som finns i tryck. De två första, ”Stambruden” och ”Coelina”, var väldigt populära på 1800-talet men spelas aldrig nuförtiden. Den tredje heter ”Amorina” och är skriven av den store svenske författaren C.J.L. Almqvist. Den ansågs så konstig att den aldrig spelades på författarens egen tid, men jag har låtit teaterdirektören i boken vara den ende som förstår vilken fantastisk historia det är. Och de två pjäser av den engelske 1600-talsförfattaren William Shakespeare som Angelique och Johan läser men som teaterdirektören inte gillar – de spelades på 1800-talet, och spelas på teatrar i hela världen än idag.

En lurig sak som finns inbyggd i den här boken är att i var och en av pjäserna vars handling Johan återberättar finns ett slags nyckel till hans egen gåta – frågan om vem han är och var han kommer ifrån. Så hoppa inte över pjäsreferaten utan läs dem noga, så kanske du hittar svaret på mysteriet innan Johan själv gör det!

Kortfakta om Annika Thor

Född: 1950 i Göteborg

Bor: Stockholm

Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?
En magisk stråle som kunde få människor att sluta hata andra människor. Det är många som skulle behöva träffas av en sådan nu.

En hemlis - Det här visste du inte om författaren:
Fast jag är 65 år har jag fortfarande inte lyckats lära mig vissla, och inte att blåsa upp ballonger heller!

 

Länktips

Hemsida:  https://annikathor.wordpress.com/ 

Förlagets hemsida: http://www.bonniercarlsen.se/forfattare/t/annika-thor/

UR´s program Mellan raderna om Annika Thor

Bokomslag till En ö i havet

En ö i havet

Boken handlar om systrarna Steffi och Nelli som är 12 och 7 år när de de skickas till Sverige för att undkomma judeförföljelserna i sitt hemland Österrike. Dom vet ingenting om Sverige, bara att de ska bo på en ö i Göteborgs skärgård. När de kommer fram är ingenting som de väntat sig. Där finns bara hav, sjöbodar och fiskebåtar....
Chantal, 13 år 
Fortsättningarna heter: Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav. En ö i havet och Näckrosdammen finns som ljudbok.

Böcker för dig som är nybörjarläsare
Bokomslag till Rött hjärta blå fjäril

Ungdomsböcker

Fyren och stjärnornaBokomslag till Nu, imorgon!

Bokomslag till Eldfågeln

 

 

 

 

 

 

Bokomslag till Sanning eller konsekvens

Sanning eller konsekvens

Det är en bra bok för ungdomar i min ålder, dvs mellanstadieåldern. Den handlar om en tjej som heter Nora, som just har börjat sexan. När hon kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet tror hon att allt kommer att vara som vanlig förutom att hon går i en klass högre. Hon kunde inte ha mer fel...
Tipsat av Jackqeuhlina, 12 år

Böcker för dig som är läsvan

 Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter

Bilderbok där Maria Jönsson gjort bilderna

Intervju med Annika Thor 2002 av Julia Frändberg
Uppdaterad nov 2015

- Har du alltid velat bli författare?

På den frågan svarar Annika att hon har tänkt bli författare ända sen hon var nio tio år.
- Men det kom andra saker emellan, jag fick andra intressen så det dröjde ganska länge innan jag började skriva böcker.

Annika berättar att hon har hunnit med att vara både bibliotekarie och journalist, och skrivit manus till teatrar och filmer. Hon berättar också att hon gillar att sitta och skriva på sitt sommarställe i Bohuslän. Hon försöker att vara där de första veckorna av själva "skrivprocessen". Annars sitter hon hemma i sin lägenhet.

- Skriver du nån särskild tid på dygnet?
- Ja, jag gillar att skriva på morgonen. Då är jag som klarast i huvudet. Sedan ändrar och stryker jag på eftermiddagarna.

Annika skriver på datorn, bara när hon antecknar skriver hon för hand. Hon tycker det är skönt att jobba som författare på heltid, "det är jobbigt att behöva splittra sig".
- Det betyder ju inte att jag skriver året runt, jag åker på författarbesök och pratar i skolor, och ibland kanske jag reser nånstans och så? Men just nu är det det enda yrket som jag har.

När jag frågar Annika vad hon tycker är jobbigast med att skriva böcker så tvekar hon lite innan hon svarar att man vet inte riktigt hur historien ska vara och när den inte riktigt går åt det hållet som man har tänkt.

- Då kan det vara svårt att tänka om och släppa dom idéer som man har haft från början. Det är ju roligt och också lite spännande, man blir ju överraskad själv. Men det kan vara lite svårt att acceptera att inte personerna gör som man vill. Det roligaste är nog när man börjar på en ny bok, man har hela boken framför sig och man kan göra precis vad som helst med den känns det som. Sen visar det ju sig ofta att man inte riktigt kan göra som man vill (skratt) men det känns väldigt roligt första dan när man sätter sig ner och skriver de första sidorna.

När Annikas första bok ”En ö i havet” kom ut så kom det inte som en chock att den skulle bli tryckt. När hon hörde av förlaget efter ett par månader sa de att de tyckte om den, men att de inte var riktigt säkra. Hon blev glad när de äntligen bestämde sig och sa att den skulle komma ut. Det var i januari och hon skickade in texten i augusti.

- Den skulle komma ut nästa år i april, alltså över ett år senare och det var lite trist att vänta så länge.

Annika berättar att den första idén om ”En ö i havet” var inte att skriva om andra världskriget utan att skriva om att bryta upp från sitt hem och komma till ett nytt land, ett nytt språk och ny miljö.

- Det kunde ju ha varit i nutid för det finns ju barn som kommer ensamma till Sverige idag också, men för mig så kändes det lättare att lägga det i historisk tid.

Hon läste mycket om flyktingar i nutid och flyktingar på den tiden, och mycket om kriget. Även om det inte i första hand handlar om kriget så var hon tvungen att veta mycket detaljer.

Att leva sig in i hur personer känner och tänker tycker hon är lätt:

- Det tycker jag egentligen är det lättaste, det kommer nästan av sig självt. Om jag kan skapa en situation kan jag också känna hur det känns i den situationen. Det svåra är att komma på vilka situationer som är bäst att berätta historien, var jag ska placera mina olika personer i för miljöer, i för konflikter och i för förhållanden till andra människor, för att få fram de känslorna som jag vill berätta om.

När Annika började skriva på ”En ö i havet” så tänkte hon sig inte en fortsättning. Det kom först när hon var färdig med den, och förlaget hade sagt ja. Näckrosdammen (andra delen) skrev hon färdigt innan ”En ö i havet” kom ut.

- Var det svårt att komma på hur det skulle fortsätta?
- Nej, inte den andra delen i alla fall för i slutet på ”En ö i havet” så finns det så mycket trådar som pekar vidare, det här med att hon ska få börja på läroverket, att hon ska få träffa Sven igen som hon blev lite förtjust i redan i första boken. Där gav det sig lite av sig självt kan man säga. Det svåraste var egentligen den tredje boken, då är det ett sånt stort hopp i tiden. Det är två år mellan andra och tredje delen, att hitta tillbaka in i historien, vad har hänt under de här två åren? Hur ska man berätta det så att läsaren förstår det? Och sen ändå börja på en ny historia. Det var den svåraste delen att skriva, den sista delen var också ganska lätt.

- När du sitter och skriver kommer du på vad som ska hända just då eller hittar du på det i förväg?
- Det är lite olika, de stora linjerna i handlingen har jag oftast tänkt ut i förväg. Men alla de små slingriga vägarna dit, dom kan komma väldigt mycket medan jag skriver. Och ibland kan faktiskt saker ändras ganska mycket.

Annika Thor kan inte riktigt komma ihåg hur många priser hon har fått, men runt åtta tror hon*.

Och hon aldrig skickat ett manus till nåt förlag som inte blivit antaget.

- Nej jag har faktiskt inte det, jag väntade liksom med att skicka in till jag kände att "det här tror jag på själv"

Intervjuade gjorde Julia Frändberg, september 2002. 
Intervjun är reviderad av Barnens bibliotek och Annika Thor i november 2015.

*Det var nog en liten underskattning redan då, och sedan har det gått några år, så med årets Elsa beskowplakett är jag uppe i 15, säger Annika i nov 2015.

-1