Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

M G

Leonard

pseudonym för Maya Gabrielle

Vill du vinna Krypens krig?Vill du vinna Krypens krig av MG Leonard? Det är del 3 i serien så du bör ha läst Kryp och Krypens drottning först.

Maila info@barnensbibliotek.se

Jag drar vinnare 24/9.

Tack Opal förlag för boken!

Intervju
 

När kommer din nästa bok ut och vad handlar den om?
Skalbaggssamlarens handbok– Snart kommer Skalbaggssamlarens handbok – bästa krypboken ut i Sverige. Handboken är Darkus pappas gamla bok, med hans anteckningar och klotter. Man får veta allt om skalbaggar – hur de lever, vad de äter och hur de är släkt med varandra.  Och varför de är så viktiga!

– Den var jättesvår att skriva, men rolig! På ett sätt blev det en sammanfattning av alla mina år som hobbyinsektsforskare.

Varför blev du författare?
– Jag vet inte! Jag har alltid jobbat med konstnärliga saker, som teater, och jag har alltid haft en massa fantasi och varit intresserad av bra historier. De vuxna sa att jag ljög hela tiden, men det gjorde jag ju inte… jag hittade på!

– Men i skolan tyckte jag grammatik var allmänt svårt, så jag fick hela tiden höra att jag inte skrev speciellt bra. Trots det så längtade jag efter att berätta, så jag gick länge omkring och tyckte det var synd att jag inte kunde skriva. Men så bestämde jag mig att försöka i alla fall.

Hur fick du idén till Kryp?
– Det är egentligen två saker. Den första har att göra med min hemlighet – att jag varit rädd för insekter. Det började med att jag märkte hur min son reagerade när han såg en fluga, en vanlig liten fluga. Han var bara ett och ett halvt år gammal, och när han såg flugan i vardagsrummet slängde han upp händerna och viftade, och så skrek han. När jag såg hans reaktion var det så solklart varifrån han fått den här rädslan – det var från mig! Det fick mig att känna mig som en väldigt, väldigt dålig förälder och förebild.

– Så då försökte jag först låtsas att jag inte var rädd, men det funkade inte. Barn vet när du bara fejkar, det gör dem faktiskt ännu räddare. ”Hm, varför låtsas mamma att det är okej när jag kan se att det är superfarligt” tänker de. ”Det måste vara riktigt illa!

– Det andra var att jag börjat skriva på allvar. Jag skrev om två skumma filurer som bodde tillsammans – Humphrey och Pickering…

Aha – samma Humphrey och Pickering som är med i boken?
– Exakt! De första ord jag någonsin skrev på den bok som långt senare blev Kryp handlade om Humphrey sovrum, hur skitit och stökigt det var. För att sovrummet skulle bli extra äckligt lät jag det bo insekter i röran, för det här var ju på tiden jag inte gillade insekter.

– När jag nu skulle skriva om insekter märkte jag att jag inte visste nåt om dem – jag tänkte bara på läskiga kryp i allmänhet. Så jag började ta reda på lite mer, och blev helt chockad över hur många det fanns. Och jag visste inget om dem! Det var som att hitta ett svart hål mitt i huset. Min okunskap var total!

– Jag började läsa… och fortsatte. Efter ett tag hade jag fått skalbaggar på hjärnan, och började inse att de var häftiga, och dessutom väldigt viktiga för naturen. Så nu ville jag inte att skalbaggarna bara skulle vara några hemska kryp i ett skitigt sovrum hos en äcklig typ. Jag ville inte att min historia skulle göra fler barn fientligt inställda till kryp. Så…hur skulle det vara om skalbaggarna var de goda i historien, de man hejade på?

Så här ser noshornsbaggen Baxter ut enligt illustratören Carim Nahaboo

Så här ser noshornsbaggen Baxter ut enligt illustratören Carim Nahaboo.

Varför var du rädd från början, vet du det?
– Jag tror det kan vara så att jag alltid har läst mycket, och nästan alltid är kryp och insekter med i en historia för att vara läskiga och krypiga… om jag läst massor med böcker där insekterna varit coola och bra skulle jag kanske inte blivit så rädd.

– Kanske, att när jag dör, kommer jag att se det som en av mina stora segrar – att komma över den här rädslan. Inte bara mentalt, utan också fysiskt, hur det känns i kroppen när jag ser nåt litet med en massa ben.

I Krypens krig kommer vi Lucretia Cutter lite för nära. Hon pratar om att människor är de som förstör planeten – och man förstår henne! ”Planeten skulle vara bättre utan mig”, tänker man. Är inte det ett väldigt tufft budskap till barn (och vuxna…)?
– Jo, men om man lyssnar på henne riktigt noga inser man att hennes framtid inte kommer att vara det minsta trevlig. Där kommer den svagaste och den mest sårbara att dö först. I hennes värld finns ingen rättvisa, ingen medkänsla. Jag tycker det finns många tecknen i tiden som säger samma sak…

– Jag tycker det är viktiga frågor att ställa, för barn vet instinktivt hur de vill besvara frågorna. De gillar inte Lucretia, de känner att hon inte står för något bra. Jag hoppas att barnen och alla andra som läser mina böcker blir medvetna, och inser att det går att protestera.

– Darkus gör ju det, han säger emot. Ingen insekt skulle bete sig sådär! Darkus är en hjälte utan att vara stark eller ha några superkrafter, men han är modig och vågar ställa frågor och säga vad han tycker.

Är det svårt att skriva om miljöförstöring och elände?
– Jo, men viktigt. Man får tänka till hur man ska göra.

– Just nu skriver jag på en bok om klimatförändringar, men jag gör det till en riktig saga. Klimatförändringar är ett svårt, stort, skrämmande ämne, ett sådan sak som man knappt orkar tänka på det. Men jag tror att sago-formen är ett bra sätt att berätta om det på.

– Jag tycker verkligen det är svårt att prata med barn om det här. Det är ju min generation som förstört hela planeten – vad säger man? ”Sorry!”? Det räcker ju inte så långt.

– Men jag tycker man måste försöka tala om det svåra. Jag är inte så förtjust i den här trenden av dystopier, jättemörka framtidsskildringar, där allt redan gått åt pipsvängen. De flesta sådana historier går ut på att man beväpnar sig och slåss, och det är omöjligt att få ett lyckligt slut. Men så tycker inte jag att man kan handskas med framtiden, det måste finnas hopp. Vi kan inte ta bort hoppet från kommande generationer, istället måste vi försöka säga att det aldrig kommer att bli för sent. Någonsin!

Hur är det att äta insekter?
– Jomen det är inte dumt alls. Jag känner en insektsexpert som kollar alla fakta i mina böcker, Sarah, och hon har en insektsgård i Wales där det finns en restaurang – och hälften av det man kan beställa på menyn är insekter. Jag var lite tveksam först, det verkar ju lite konstigt… men jag provade, och det var jättegott och inte konstigt alls! Silkesmask och myror är mumsigt…

– När jag var ute på boksläppsprat med Krypens drottning hade jag med mig ätbara insekter som jag bjöd publiken på. De flesta tyckte nog det var lite läbbigt… men de provade, och blev glatt överraskade! I början hade jag rostade insekter som var smaksatta på alla möjliga sätt – med lime, chili, olika örter… men de gick åt alldeles för snabbt, och det är ganska dyrt, så jag gick över till insekter utan massa tillsatta smaker…de gick också åt, men blev billigare!

Blir det någon film?
– Ja! Egentligen får jag inte säga det, men… jo, det ska det bli. Jag ska skriva manus, och det känns hur roligt som helst. Mitt förlag vet nog inte om det än…

Vad gör du när du inte jobbar?
– Jag har två barn och en trädgård, så det räcker långt. Men jag älskar kultur, så jag försöker läsa, se film och teater. Och så älskar jag yoga.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
– Jag kör aldrig fast! Det tror jag har med min teaterbakgrund att göra, för när man kör fast på scenen börjar man improvisera. Och man säger aldrig nej. Så jag gör på samma sätt när jag skriver, jag kör inte fast utan jag kör på! Ibland blir det bara fånigt och löjligt, men ibland funkar det.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
– Det är när jag får brev från barn som berättar att förr var de rädda för insekter, men nu ska de bli insektsexperter hela bunten när de blir stora! En del vill skaffa en skalbagge som husdjur. Och så får jag fina teckningar med skalbaggar.

– Jag älskar att få hitta på, att skapa en fantasivärld. Och att få vara rolig. Som när Humphrey och Pickering faktiskt inser att de gillar varandra. Jag skrattade så jag grät när skrev det kapitlet.

Vad är det svåraste med att skriva böcker?
– Jag tror det är att veta när jag måste sluta skriva för min egen skull, och titta på historien och kunna se vad som behöver göras för att läsaren ska kunna ta till sig den. Vid den punkten är det på ett sätt inte min historia längre, nu är den till för läsare, inte för att jag ska få babbla på eller vrida och vända på minsta ord.

Intervjuade gjorde Noomi Hebert
Publicerad 2018-09-03

Maya Gabrielle aka  MG Leonard. Foto Noomi Hebert/Barnens bibliotek

Kortfakta

Namn: Maya Gabrielle (M.G. Leonard är namnet hon skriver böcker under).

Född: I Devon på Englands sydkust.

Bor: I Brighton.

Har skrivit böckerna: Kryp, Krypens drottning, Krypens krig och Skalbaggssamlarens handbok – bästa krypboken.

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker? ”Vi är helt beroende av insekterna. Om alla däggdjur dog ut skulle jorden blomstra – men om alla insekter försvann skulle den inte överleva.”

Farbror Max som till slut avslöjar sanningen om Fabreprojektet för Darkus, Virginia och Bertolt i Kryp.

Det här visste du inte om författaren: Maya har varit rädd för insekter – så rädd att hon pep och fånade sig om hon såg en! Men nu älskar hon insekter – till och med att äta dem!  

Webbsida: mgleonard.com

Insta: @mglnrd

Serien Kryp

Kryp. Första boken i serienKrypens drottning del 2 i serienKrypens krigSkalbaggssamlarens handbok

Vad har du för…

Favoritfärg: Grön.

Favoritdjur (förutom skalbaggar): Bönsyrsa.

Favoritlag: Jag måste säga Arsenal, fast egentligen bryr jag mig inte.

Älsklingsrätt: Ost! All sorts ost!

Favoritgodis: Ja! Flygande tefat är en favorit.

Favoritfilm: Bugsy Malone.

Förebild: Många – alla är kvinnor. Sarah som har insektsfarmen är en.

Favoritresemål: Djungeln i Ecuador – jag drömmer om åka dit. Och så älskar jag Venedig.

Favoritmusik: Leonard Cohen.

Så här tycker illustratören Carim Nahaboo att Baxter ser ut. Baxter är en Noshörningsskalbagge

Illustration ur Skalbaggssamlarens handbok. Ill: Carim Nahaboo

Mayas boktips

Finns det några bra böcker du vill tipsa om?
– En bra bok där insekter inte bara är med för att vara läbbiga är James och jättepersikan av Roald Dahl. Och den som inte har läst Den hemliga trädgården har något att se fram emot. När jag läste den som barn blev jag alldeles förtrollad, och drömde om att hitta en hemlig trädgård. Jag har läst om den flera gånger och får alltid samma känsla av naturens helande kraft, hur vi människor hänger samman med allt som växer.

– En bok som följt mig genom livet är Mary Shellys Frankenstein. Om man skapar ett monster, vilket ansvar har man då för vad det ställer till med?

James och jättepersikanDen hemliga trädgårdenFrankenstein

-1