Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Tomas

Dömstedt

Vi pratar sport med Tomas Dömstedt

 

Är du intresserad av sport i allmänhet? Har du alltid varit det?
– Jag hade en tid i min ungdom när jag slukade allt. Minns OS –76 (så gammal är jag), när jag som 16-åring satt uppe på nätterna för att inte missa någon roddfinal eller dramatisk fäktningsduell. Mellan –80 och –85 stod jag och huttrade i Sveriges då mest omoderna ishall och såg varenda match med en fåfäng förhoppning om att Örebros hockeylag skulle gå upp i Elitserien.

– Som tur var släppte det värsta sportnörderiet så småningom, och vid mer mogen ålder smalnade intresseområdet av, så nu ser jag knappt på, eller intresserar mig för, några andra sporter än längdskidåkning och fotboll. Och jag är inte en sådan som absolut inte kan missa en match. Som jag brukar säga till min käresta om jag avstår: det kommer fler matcher. En oomkullrunkelig sanning.

Håller du på/har du hållit på med någon sport? Är det viktigt att vara bra och att vinna?
– Har faktiskt precis nu kommit hem efter en långtur på skidor. Har åkt ett antal Vasalopp som mycket medioker motionär, men tiden är alltid viktig! Håller också på med orientering, även det som medelmåttig motionär, men ändå är tävlingsmomentet viktigt, även om man som motionär mest tävlar mot sig själv och de mål man har satt upp.

– När jag i min ungdom spelade fotboll var det naturligtvis viktigt att vinna. Kämpandet för att vinna är ju idrottens idé. Men att man kämpar för att vinna behöver inte betyda att man bryter ihop när man förlorar. Det är väl en konst man lär sig med åren.

– Till alla föräldrar till idrottande barn som efter match frågar "Vann ni?" vill man ju skrika det klassiska: Frågan är fel ställd!

Varför är det roligt med sport och att skriva med sport som tema?
– En tumregel när man ska författa är ju att skriva om sådant man känner till och känner för. Då blir det för mig självklart att skriva om sport.

– Sen finns det ju en inbyggd dramatik i sporten, tävlingsmomentet gör att det rent dramaturgiskt är väldigt tacksamt att skriva om. Själva kämpandet för att nå någonting i sportens värld är också överförbart på mycket annat i livet.

Vilka sidor tar själva sportandet fram hos dina karaktärer? Är det skillnad på om man tävlar i en individuell sport (som höjdhopp) eller en lagsport?
– Oj, det var en djup fråga. I både Högre och högre och Fotbollsboken handlar det en hel del om lagkänsla och sammanhållning, och där har helt klart lagidrotterna en viktig roll som fostrare – för att använda ett otidsenligt fulord. Man lär sig att samarbeta för att nå ett mål, man lär sig att ta hänsyn och underordna sig en grupp. Individuella sporter lär oss att kämpa och nå ett mål, men sällan att samarbeta.

– Min bok Tilda och tävlingen slutar med en replikväxling jag tycker om, och som väl säger en del om min egen inställning till tävlande, vare sig det gäller sport eller annat:

– Och du, livet är faktiskt inte en tävling.

– Jaså. Vad är det då?

– Det är ... något helt annat.

I dina böcker Tim och matchen mot sportfånarna och Fotbollsboken möter vi karaktärer som inte är sådär jätteövertygade om att sport är toppen. Hur kom du på att skriva de här böckerna?
– För sportintresserade finns det alltid något att göra, alltid någon förening att aktivera sig i. Men alla andra då? I Timboken ville jag vända på perspektivet. Hans föräldrar försöker övertyga honom om idrottandets förträfflighet och allt gott det för med sig, vilket ju är sant, men det är knappast någon tröst för den som ändå inte vill.

– Så jag har nog försökt vara en smula vidsynt och sätta mig in i hur sådana som inte är som jag kan tänka. Sedan är jag rent generellt intresserad av att skildra helt vanliga människor, de som vare sig har tunga problem eller lever glassigt, och den där medelmåttan som är med i laget för att kompisarna är med har vi nog alla träffat.

Är det för mycket press på barn och unga att älska sport och vilja sporta, tycker du?
– Jag är ju som sagt rätt så gammal, och när jag var liten på det glada 60-talet kryllade det av ungar på miljonprogrammets bakgårdar. Vi spelade fotboll och brännboll där det fanns någon gräsplätt att vara på. (Det är lite som i Vem har snott bollen, miljön är väldigt självbiografisk). Då spelade de som ville, de andra sysslade med annat. Nu är allt organiserat, och därmed mer tvingande, man kan inte spela ena dagen och inte ha lust andra dagen, som man kunde förr, och även om man kan tycka att det handlar om att ta ansvar är det också ett effektivt sätt att kväva lusten. Blir lite full i skratt när man numer ANLÄGGER "spontanfotbollsplaner" ...

– Sedan det här med pressande föräldrar ... där finns det stoff till många romaner och många debatter.

Om du fick leva om ditt liv och göra en idrottskarriär istället, vilken sport skulle du helst vinna OS-guld i?
– Självklart längdskidåkning! Göra en Johan Olsson.

20180123

Foto på Tomas Dömstedt. Co Vilja förlag

Kortfakta

Född: 28 juli 1960 i Örebro

Intervju och kortfakta om Tomas på Nypon förlags hemsida.

 

Tomas sportböcker

Vem har snott bollen? Lättläst ungdomsbokTom och kampen mot sportfånarnaFotbollsbokenOmslag: Bröder emellena. UngdomjsbokBokomslag Tim och slaget mot gnällspikarnaOmslag Väx upp och dra till fjällen.Omslag Fakta om MartaOmslag Zlatan - ett liv. En lättläst faktabok för unga vuxna

Spänning och musik - Tomas skriver lättläst om allt möjligt

Omslag Kampen mot klockanOmslag MotståndOmslag LiganOmslag Tilda och tävlingenOmslag Bella Band. Första delen i en serie om Bella som bildar ett band

Text Tema Sport. Länk till temasidan
-1