Rebecka Åhlund är journalist, skriver skräckböcker för barn, kan tatuera och gillar norsk dödsmetall och skogen.

Läs intervjun med Rebecka Åhlund »

 
Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Intervju med Titti Persson alias Siri Spont

Siri Spont, som skrivit böckerna om Tilda, heter egentligen Titti Persson. Eftersom hon jobbade på ett barnboksförlag ville hon inte skicka in ett manus med sitt riktiga namn, så hon tog de bästa bokstäverna i sitt riktiga namn och möblerade om dem lite: och så fanns plötsligt Siri Spont!

Nu jobbar Titti på ett annat förlag, och skriver på en annan bokserie. Tilda har blivit stor, hon har just börjat högstadiet och vi får inte läsa om henne något mer :-(.

– Jag har fått några sorgsna läsarbrev med ledsna emojjis i ämnesraden så det känns lite sorgligt, säger Titti. Men det skulle bli en helt annan typ av böcker om jag fortsatte med Tildas liv på högstadiet. 

 

Finns Siri Spont fortfarande, eller gör hon sällskap med Tilda?

– Siri finns kvar, absolut. Just nu skriver hon… jag på en ny bokserie. Den handlar om två killar som bor i en förort, och allt de hittar på. Den är för lite yngre läsare, är det tänkt, och första boken kommer våren 2016.

Så det blir från landet till stan?

– Förorten är ju inte direkt stan. Jag tycker att förorten har ganska stora likheter med landsbygden – de som bor där känner inte att de är i centrum. Man är inte de som syns och räknas – men man kan ändå ha sin egen värld.

– Jag bor i Skärholmen, och när sådana områden ska skildras i böcker handlar det nästan alltid om problem. Den sidan ser ju inte jag, i alla fall inte bara. Mina barn går i skolan, leker och hittar på konstiga grejer.  

– Böckerna handlar om Emre och hans bästa kompis Ömer. Emre är ganska tyst och duktig, och kan bli lite osynlig. Ömer, som kommer inflyttande, är det däremot mer fart på – han gör en massa saker som råkar bli fel, även om han menar väl. Det blir stökigt runt honom, och folk blir såklart förbannade. Killarna blir i alla fall bästisar, och varje bok heter ”Emres handbok i…” Den första delen blir handboken i ”Konsten att skaffa sig vänner och ovänner”. Jonna Björnstjerna, som gjorde bilderna i Tilda-böckerna, illustrerar Emre-böckerna också. Och nu blir det ännu fler av Jonnas härliga bilder!

Var det Jonna som hittade på Tildas listor?

– Nej, det var jag. Det var så mycket jag ville få med i böckerna, men att skriva om allting gick inte – då skulle det bli för rörigt och spretigt. Så det fick bli lite sammanfattande listor.

– Jonna är så toppen, det är underbart att jobba med henne. Man skriver nåt som man tycker är lite småkul, men sedan när man ser Jonnas bilder till blir det plötsligt hur roligt som helst. Jonna gick verkligen loss på Tildas listor!

Du har visat dig vara både Siri och Titti… är du Tilda också?

– Jo, visst är jag det. Eller var. Vissa saker som Tilda gör eller tänker är nog jag som vuxen som i efterhand blivit medveten om eller upprörd över något. Som när killar pratar om tjejer på ett totalt nervärderande sätt, eller behandlar dem taskigt. Det är inte killars sätt att visa att de gillar en, det är bara dumt, taskigt och det ska man inte behöva ta!

– Så jag låter Tilda mopsa upp sig i alla fall ibland. Det gjorde inte jag särskilt ofta, tyvärr. Och det där med att Tilda tänker på bra saker hon skulle ha sagt är helt sant. Jag kunde gå omkring en hel eftermiddag och grubbla, och det blev bra och dräpande svar… fast flera timmar för sent.

Hade du lika många djur som Tilda när du var liten?

– Javisst! Massor! Och precis som Tilda hade jag ”hästboksfantasier” om hur fint och mysigt det skulle vara – men i verkligheten blev det ofta något helt annat. Återigen är det väl skillnaden mellan idealbilden och verkligheten som är spännande att utforska. Man tror att det ska vara på ett sätt, på riktigt är kaninerna inte alls så mysiga.

– Det är jobbigt att sköta om djur. Mina barn fick hamstrar för et tag sen, efter att ha tjatat hur länge som helst. Men redan efter en vecka var det ju lite jobbigt… men då är jag hård, och säger att det är deras ansvar. Det är helt verkligt i Tildaböckerna. Våra föräldrar sa: visst kan ni ha hästar, men då måste ni ta hand om dem. Så det gjorde vi. Jag tror man mognar när man bara är tvungen att ta ansvar.

– Och apropå hamstrarna… vi hade bett om att få två hanar eller två honor. Men efter ett tag började den ena bli tjock. Väldigt tjock. Det brukar i och för sig många av mina djur bli, så jag tänkte inte så mycket på det. Förrän vi hörde små pip från hamstrarnas bo! Den tjocka hamstern hade fått tio ungar! Så nu har jag fullt sjå med att försöka bli av med hamsterungar. Precis som Tilda och Thea hade det med sina kaniner…

Okej, vi ska lämna Tilda nu…(suck). Men bara en sista grej: kommer Tilda att kunna bli kompis med Thea efter det här med dagboken?

– Ja det tror jag. Men det kommer nog att ta ett tag. Det riktigt stora sveket på ett sätt är ju att Thea blir tillsammans med Marcus – hur kan min bästis bli kär i någon som är så himla taskig mot mig? Men Tilda kommer nog över det. Rätt som det är hittar de något att fnissa åt… det tycker jag också var så typiskt för att vara i den där åldern – man kunde ha hur kul som helst åt vad som helst.

– Apropå Thea, en väldigt vanlig fråga jag får är vem som är Tilda och vem är Thea på fotona på omslaget, alltså på den där remsan. Men det vet jag inte! Ingen vet!

Varför blev du författare?

– Jag började skriva mycket redan när jag var liten, och det var nog för att jag hade en syster som skrev. Jag såg upp väldigt mycket till henne… ja, det är nog vissa drag av Tilda igen!

– Och precis som Tilda skrev jag långa, sorgliga berättelser med folk som dog på slutet. Jag ville inte ha det här gulliga.

Berätta om en person i dina böcker! Marcus kanske? Är han kär i Tilda?

– Nej, inte ett dugg, faktiskt. Fast jag få ofta den frågan.

– Marcus är så otroligt taskig mot Tilda. Mycket i mina böcker bygger på vad jag själv varit med om, och Marcus finns – eller fanns – tyvärr på riktigt. En sådan där som ger sig på klasskompisar som inte kunde försvara sig eller hade så bra självförtroende.

– Senare har jag väl förstått att han inte hade det så roligt själv. Men det är inget jag låter Tilda fundera över i böckerna – hon upplever honom som dum och taskig, punkt slut.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?

– Det brukar ofta börja med att jag är lite upprörd över att något är skildrat på fel sätt – eller vad jag tycker är fel sätt. Som det här med att åka hölass… i alla böcker är det så himla mysigt. Men vi tog hö själva, och jag vet att det är svettigt och tråkigt. Det var bromsar överallt, och att åka på det där hölasset genom byn kändes ju förnedrande, nästan.

– Böckerna om Tilda kom till för att jag ville ge min bild av hur det är att växa upp på landet idag, eller i vart fall ganska nyss. Böcker som utspelar sig på landet blir ofta så gulliga och fina, och känns som länge sedan. Så jag utgår ofta från något jag varit med om själv, men som inte skildrats på det sättet. Landet är inte bara mysigt, utan ganska begränsat – det finns bara ett begränsat antal människor att umgås med. Det finns så klart en massa bra saker med landet också, att man kan ha en massa djur utan att vara rik, till exempel.

Har du nån särskild inspirationskälla?

– När det kommer till Tilda-böckerna kan jag nog säga att Inger Edelfeldt och Nan Inger Östman betytt mycket. Jag tyckte att de skrev som det var – eller, kanske rättare, de skrev på ett sätt som jag kände ingen mig i.

– Det sättet har inspirerat mig till att vara ärlig mot min egen upplevelse när jag skriver. Det är till exempel därför Tilda inte funderar över Markus bakgrund, utan hon tänker som en 11-åring.

Vad gör du när du inte jobbar?

– När jag inte jobbar med att skriva jobbar jag med ett vanligt jobb! Men när jag varken jobbar eller skriver gör jag saker med mina barn, eller reser. Det blir inte så himla mycket tid över! Jag tycker fortfarande att det är viktigt och roligt att träffa mina vänner. Jag har fortfarande kvar några vänner från den tiden som skildras i Tilda-böckerna. De har hjälpt mig ibland med ”kommer du inte ihåg när…” det är massor med saker som jag har glömt bort.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?

– Då går jag ut och går. Det tycker jag är bra, att bara gå, utan att lyssna på musik eller någonting. När man inte tänker på nånting sådär förtvivlat mycket brukar det lossna av sig självt.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?

– Att man får ge sin version av världen till någon annan. Och så är det häftigt att liksom kunna leka lite, till exempel låtsas hur man kunde ha gjort när man var i en viss situation.

– Mina barn gillar så klart att leka, men min 9-åring blev lite sorgsen över att man inte kan leka hur länge som helst. Men jag sa att ”du kan skriva istället!”. Det är lite samma sak: man hittar på en värld, hittar på personer och vad de gör.

Vad är det svåraste med att skriva böcker?

– Att få dem att vara bra hela vägen, tror jag. Speciellt tror jag det gäller böcker för yngre, då känns det extra viktigt att det inte är en massa oviktigt. Barn har inte riktigt det tålamodet, de tänker inte ”det här var inte så spännande men snart händer det något så jag läser vidare”. Man måste få med allt som är viktigt utan att det blir tråkigt.

Har du några råd till den som vill bli författare?

– Det är väl samma råd jämt: läs, läs, läs och skriv, skriv, skriv! Ett annat råd är också att du ska skriva om sådant du känner till. Även om du älskar Hungerspelen, så försök inte kopiera den, utan skriv något som bara är du, om något bara du kan veta hur det är. Ja, det kanske är fler som vet hur det är, men något som det känns som att det bara är du som vet hur det är.

 


Titti

Persson

alias

Siri

Spont

Kortfakta

Namn: Siri Spont alias Titti Persson.

Född: I Svärdsjö i Dalarna.

Bor: I Skärholmen, Stockholm.

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker? "Det är så konstigt. Det enda jag vill är ju att vara med honom, och samtidigt blir jag så nervös att jag bara vill kasta mig upp på cykeln igen och lämna honom långt bakom mig. Och så blir jag så ledsen av att se honom, för han är så fin. Hur kan det göra så ont att tycka om en annan människa?"

(När Tilda tänker på Samin i boken ”Längtar så jag spricker”.)

Har du någon favoritplats?
Jag gillar att vara i skogen, det gjorde jag när jag var mindre också. Skogen är som en fristad, men blir lite skarpare i tanken när man är där tycker jag.

Det här visste du inte om författaren:
När Titti var yngre hade hon en massa fixa idéer kring godis. Hon köpte exakt samma sorts godis varje lördag, och (precis som Tilda) delade hon upp det i tre högar: förmiddag, eftermiddag och kväll. Det var absolut förbjudet att röra kvällgodishögen om det bara var eftermiddag. Titti inbillade sig att nåt hemskt skulle hända om hon rubbade den här regeln. Fast då och då kom hennes storasyster och förstörde alltihopa genom att ta godis från fel hög. Hon fattade verkligen inte varför Titti blev så arg!

Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?
Jag skulle vilja kunna flyga! Det verkar så härligt, i alla fall när jag drömmer att jag gör det.

Vad har du för…

Favoritfärg: Turkos.

Favoritdjur: Bäver! Det är lättare än att välja mellan katt och hund och häst.

Favoritlag: Är tyvärr helt ointresserad av sport.

Älsklingsrätt: Bimbimbap (koreansk pyttipanna).

Favoritgodis: Turkisk peppar.

Favoritfilm: Bridesmaids.

Idol eller förebild: Alla människor som just nu* jobbar gratis med att hjälpa människor på flykt.

* Vi träffas mitt under flyktingkrisen sensommaren 2015.

Favoritresemål: Norra västkusten i USA. Det är som att kliva in i ett sagoland. Mycket liknar saker hemma, men allt är mycket större. Och så har jag goda vänner där.

Siris lästips

Har du något särskilt läsminne?
Den oändliga historien tyckte jag var fantastiskt bra. Sedan läste jag gärna realistiska böcker, som knappt går att hitta längre, som Hans Erik Engqvists böcker. Över huvud taget gillade jag realistiska böcker.

Vad gillar du att läsa nu?
– Det är nog lite samma sak – jag gillar fortfarande realistiska böcker. En del svenska, en del amerikanska.

Finns det några böcker du vill tipsa om?
– Jag jobbade ju med böcker i så många år, så jag har många favoriter. Men gillar man hästböcker tycker jag Lin Hallberg förvaltar arvet efter Nan Inger väldigt bra. Stallivet är inte alltid kul, det kan finnas hierarkier och annat man inte vet om.

– Och Maria Gripe, när jag var liten läste jag verkligen allt av henne. Jag gillar att lite av hennes stil, med små övernaturligheter, verkar vara populärt igen!

Har du någon favoritförfattare (du får säga dig själv)?
– Oj vad svårt. Det finns ju vissa författare som jag bara måste köpa när det kommer en ny bok. Jonas Hassen Kemiri är en sådan, Curtis Sittenfeld en annan.

Nyfiken på illustratören Jonna Björnstjerna? 

Läs mer på BonnierCarlsens hemsida

Hälsa på hos familjen Kanin

Pseudonym

Ordet pseudonym är grekiska och betyder "falskt namn". Ett sånt namn hittar du på om du inte vill att någon ska veta vem du är. Det finns pseudonymer som ingen lyckats lista ut. 

Många författare har skrivit "under psedonym". När Harry Potters författare började skriva för vuxna använde hon en pseudonymen Robert Galbraith, Petter Lidbeck skriver för vuxna som Hans Koppel. 
Lemony Snicket som skrev om Syskonen Baudelaire heter egentligen Daniel Handler.

Alias

Ett alias är också ett påhittat hemligt namn precis som pseudonym. Men det kan också vara ett artistnamn (som Timbuktu) eller ett smeknamn, Inte lika hemligt alltså :).

-1