Den starka doften stack i näsan. Människorna måste också alltid släppa ut dom där avgaserna. Jag vet fortfarande inte varför dom producerar stinkande moln som gör en sjuk. Trots att vi är så irriterade på människorna får vi inte störa dom. Ingen vill ha bråk.
William fnös, det går ju inte att stå ut! Sluta klaga, så farligt är det inte, säger Charlie. Babbla inte, vi måste jaga.
Vi tre gick in i staden. Vår vanliga jaktplats är i parken. Där känner sig alla djur säkrast. För att komma dit behöver man ta sig igenom halva staden.
Det kom en bil. Strålkastarna bländade oss. Jag såg en katt springa iväg. Den såg god ut, men innan jag hann springa efter hade den redan gått in i sitt hus. Vi fortsatte. Nu hade vi kommit fram till den stora gatan. Där måste vi över, säger William med lite rädsla i rösten. Han hade verkligen en anledning att vara rädd. För framför dom var ett täcke av bilar! Så fort alla bilar hade passerat kom det bara nya.
- Vi måste nog vänta tills det har lagt sig, sa Charlie. Han ville nog helst inte gå över.
- Nej, vi måste vara tillbaka innan gryningen, säger jag med bestämd röst.
- Men vi kommer aldrig över nu, säger Charlie. Jag föreslår att vi avvaktar.
Efter en lång stund kom en människogrupp. Charlie, William och jag ställde oss raskt upp och sprang iväg, för ett barn började redan peka på oss. Vi sprang in i buskarna. Från det här avståndet kunde vi höra vad de sa:
- Mamma, mamma, jag såg en varg!
- Larva dig inte, nu är det grönt.
De gick. Vad menar de med grönt? Vet inte, vi letar efter något grönt. Efter en stund ser jag det. Det är en lampa som är formad som en människa. Plötsligt blev människan röd. Då började jag tänka, människorna hade gått när det var grönt. Det hade de i alla fall sagt. Nu blev det grönt igen. Bilarna stannade. Nu blev det rött igen.
- Kom, sa jag. Jag tror jag har listat ut det.
Charlie blev förvånad när jag berättade min upptäckt: Vad har människorna tänk ut åt sig nu då? Så vi måste bara vänta tills det blir grönt?
- Det var fiffigt, sa William och skrattade.
När det blev grönt ville ingen riktigt gå över. Det behövde bli grönt tre gånger innan vi tillsammans gick över gatan. När vi var på andra sidan jublade vi högt.
Det började bli morgon. Man såg redan solen längs horisonten och man märkte att det blev varmare. Charlie muttrade, nu har vi äntligen kommit över den svåra delen och nu måste vi tillbaka. Jag tror inte att det gör något, jag såg ett rådjur i lägret. Vi sprang hem allt vi kunde. När vi kom fram var solen redan uppe. Den här dagen hade varit någon lycka, men det hade hjälpt oss i framtiden.
Text: Felix, klass 4B på Hållängetskolan i Domsjö.
