|
Hur blir man en grym barnboksförfattare?
sid 2
Behövs allvaret för att det ska bli roligt?
- Man kan ju tycka att ett skämt är roligt i en sekund.
Och det kan vara en jätterolig sekund, men om roligheterna
ska stanna kvar behövs något mer. Det är också
lättare att närma sig allvarligare saker med humor än
om det inte finns humor.
|
»Om man tror att man kan vänta ut en
idé, kan man få vänta länge. Det är
ungefär som att stänga av datorn och tro att den ska vara
jättemycket piggare när man sätter på den igen.
Det är den ju aldrig.«
|
Ska man tänka på
ett visst sätt när man skriver för barn?
- Nu tänker jag inte så mycket på det. Kanske gjorde
jag det de första böckerna. Jag skriver ofta »jag-böcker«
och då anpassar man sig själv automatiskt till samma ålder
som huvudpersonen. Det är spännande att försätta
sig i tillstånd om man tänker att man är sex-sju år.
Då kan man se världen på ett mer nyvaket och daggigare
sätt.
Hur gör du för att lyckas med det?
- Det är då jag går fram och tillbaka till min
dator. Det tar tid, ungefär som när man dagdrömmer,
det är svårt tills man har kommit igång. Men jag
har inga knep.
Idéerna till böckerna, var kommer de ifrån?
- Det vet jag inte riktig. När man håller på och
skriver kommer man på idéer till andra böcker.
Kanske kommer en bifigur igen i en annan bok. Om man tror att man
kan vänta ut en idé, kan man få vänta länge.
Det är ungefär som att stänga av datorn och tro att
den ska vara jättemycket piggare när man sätter på
den igen. Det är den ju aldrig.
|
Dina böcker handlar mycket om din egen barndom. Den måste
ha varit väldigt spännande?
- Ja, min barndom blir bara större och rikare med åren
(skratt, skratt). Nej, men jag förhåller mig ganska fritt
till min barndom. Böckerna behöver ju inte vara helt sanna.
Det är samma för dem som skriver om figurer som Findus
eller Alfons. Man hittar på.
Fantiserar?
- Ja, och fantasier är ju en del av verkligheten. Alla människor
går omkring med sjuttio procent fantasier. Ser man någon
på tunnelbanan ser den människan oftast inte helt närvarande
ut, eller hur? I huvudet är hon helt nån annanstans.
Fantasin är egentligen en stor del av att vara människa.
Du började med att skriva böcker för vuxna, sedan
för ungdomar. Hur blev det så?
- När man är tjugo är man mer intresserad av att
vara vuxen. Sen när man får egna barn kommer man i kontakt
med barnvärlden, och börjar funderar på hur det
var när man var själv var liten. Tove Jansson, Maria Gripe
och Astrid Lindgren var alla lite äldre när de började
skriva för barn. Sen gäller det också att erövra
ett enkelt språk. Det krävs träning för att
det inte ska bli platt.
Läs mer >>>
|
