| Hur blir man en grym barnboksförfattare?
Vi ringde upp den kanske grymmaste av dem alla, för att
få tips: Ha kul, ha ångest, skriv mycket! Och var för
allt i världen inte stressad! Då går datorn sönder.
Så är det åtminstone för den kanske grymmaste
barnboksförfattaren av dem alla - Ulf Stark.
Text: Sara Hultman
|
»Om man som läsare märker att författaren
tycker boken är viktig och rolig, blir det ofta bra.«
|
Hej Ulf Stark, hur ser
din arbetsdag ut?
- Den brukar börja med att jag vaknar klockan fyra med ångest
(stort skratt). Sen ligger jag och läser tidningen ett tag. Jag
har svårt att skilja på arbete och annat. Jag stiger upp
vid halv sju, då är tidningen välläst. Sen brukar
jag gå ut med hunden …
Det lär ta tid för dig att komma fram till datorn.
Har du långt att gå eller hittar du på andra saker
på vägen?
- Nja, så långt är det inte … jag skriver
här i huset. Men först går jag dit och sen tillbaka.
Kanske handlar det mer om en skrivrädsla man har innan man
sätter sig ned. Ibland känns det lättare att låta
bli att skriva.
Så skrivandet går inte alltid som en dans?
- Jo, men det beror lite på vilken sorts dans, kanske ett
steg fram och ett par steg tillbaka.
Hur ser det ut där du skriver?
- Innan satt jag i ett blått litet rum. Nu, när barnen
flyttat ut, har jag flyttat in i ett stort rum med ett gammalt matbord
i. Jag har en ny lite rund dator. Den verkar snäll. Jag har
skrivit sönder två datorer tidigare … av ren ilska.
Är man stressad tror jag att ens egen elektricitet påverkar
datorns. Det måste finnas ett samband …
- Sen finns där en säng, men det ska du kanske inte skriva,
för det ska man visst inte ha i arbetsrum.
(Hundskall i bakgrunden.)
- Ja, hunden brukar ligga i soffan utanför.
|
Dina böcker är väldigt populära. Varför
tror du att det är så?
- Jag skriver inte så anpassat barnsligt. Du vet, man kan
skriva lite förenklat och tänka »det här kan
nog barn tycka om«, men är man själv inte intresserad
blir det inte kul. Om man som läsare märker att författaren
tycker boken är viktig och rolig, blir det ofta bra. Sedan
tar det ju ett tag innan man hittar sin stil. Jag började skriva
när jag var 20 år. Dårfinkar och Dönickar
kom när jag var 40.
Skrattar du när du skriver något roligt?
- Ja, det kan jag göra. Förr, när jag skrev Dårfinkar
och Dönickar och andra böcker, använde jag mycket
fräckare humor. Nu har jag använt de knepen, så
nu blir det mer småhumor … Sen ska det vara allvarligt
också. Lite kul och allvarligt på samma gång.
Läs mer >>>
|
