Lyssna på sidan

IsvinternDagens boktips

Isvintern - ett äventyr i bronsåldern av Monika Häägg

OM BOKEN
Det är vinter och vargar rör sig nära byn. De försöker överfalla Fry men hon räddas i sista sekund av en främmande man. Fry är tacksam men det är något med mannen som inte stämmer. Ändå tar alla emot honom med öppna armar. Jolfirandet närmar sig. Fry fasar för offrandet och blodet. Hon vill inte vara solbarn. Dessutom verkar det inte som att Hervor tycker om henne längre. Fry bestämmer sig för att lämna byn och tur är det för någon är ute efter just henne.

Här kan du läsa ett kapitel ur boken eller lyssna:

Kapitel 10

Det luktar av tall och gran. Jordgolven är strödda med halm och på väggarna hänger små knippen av de gröna grenarna.
Frida drar in den välbekanta doften. Under hela dagen har hon arbetat med att samla grenar och knyta de små Joletecknen. Kungsgårdens hall är nu omsorgsfullt klädd inför de stora dagarna. Hon vädrar luften och suckar belåtet.

Ingemund har dragit ut på vargjakt och de gamla fångstgroparna har preparerats. Tore har arbetat under flera dagar medan Ulv muttrat om att det där bara är onödigt arbete. Vargen har knappt syns till under de senaste solvarven. Men Tore har varit entusiastisk och med hjälp av både Hervor och Torkel har groparna snabbt blivit användbara.
Nu har alla karlar gett sig i väg ut i vinterlandskapet med snöskor och kälkar. Till och med Ulv har haft ett brett leende i ansiktet när de lämnade gården. Det är något speciellt med vargjakt i vinterväder.
”Jole, Jole, dagen till ära. Solgudinnan åter skall bära. Åter komma till jordens barn. Lämnar mörker och rädslan kvar.”

Frida sjunger ljudligt medan hon hänger de sista grenarna. De gamla sångerna vid Jol är så roliga att sjunga. Det finns nog inte någon som inte kan sjunga med. Så länge hon kan minnas har det skrålats dagarna i ända under Jolfirandet. Alla sjunger, oavsett om de har sångröst eller inte. Det brukar sjungas så starkt att det känns som om taket skall lyfta och segla iväg.

Hon stänger dörren till Kungsgårdens hall och traskar över det isiga gårdstunet. Många fötters tramp har gjort gården hal och slipprig och hon halkar lite trots att hon är försiktig i steget.
Under armen bär hon de sista knippena. De skall hänga i Solgudinnans hal, har hon tänkt, så blir Fry och Hird glada!
Fry behöver verkligen muntras upp. Hon har sett så trött och ledsen ut efter Midvinteroffret. Tyst har hon också varit. Det har inte gått att få många ord ur henne.

NU FÅR DU LÄSA RESTEN SJÄLV.

Isvintern - ett äventyr i bronsåldern är tredje boken om Fry och de andra på Kungsgården.
De två första delarna heter - Solbarnet och Månguden.

Solbarnet Månguden

» Läs mer om böckerna på Monkaland - Monika Häägg´s hemsida