Du är här:  Skriv > Tävlingar > Skrivtävling > Mardröm av Linda
Skrivtävlingen

Dagen då allt gick snett av Linda Goude

Åh!!! Vad skönt att det är lördag. Idag kan jag sova hur mycket jag vill!
Jag går upp ur sängen och kollar på min väckarklocka: 9:00. Sedan slänger jag en blick på almanackan...
HJÄLP! Det är fredag den trettonde idag! Jag som skulle utreda min astma kl:11:00 i stan!
Det tar minst en timme med tåg!
Hur ska jag hinna?
Jag springer ner och kastar i mig ett glas juice och två mjuka skogaholmsmackor.
Jag gör mig i ordning i badrummet kammar håret och borstar tänderna.
Sedan springer jag till tåget klockan är 9:45 om fem minuter går tåget.
Hu jag behöver nog ta astmamedecinen nu tänker jag och stannar och tar upp en rund och avlång astmamedecin öppnar skyddet och andas in pulvret. Sådär ja nu ska du få se på springa tänker jag och sätter fart.
Av astmamedecinen får man en riktig energikick och då kan man springa som en idiot! Men nackdelar finns ju. Det vill säga man blir inte lite trött av att ta ut sig mer än man kan utan energikicken.
Jag hinner precis hoppa på tåget när chaffören startar tåget och vi glider iväg ut från perrongen i Hamndalen, där jag bor.

"Dududo nästa Orsjön" säger den mekaniska rösten på tåget. Skönt bara en station kvar sedan ska jag av.

"Dududo nästa Älvdalen" säger rösten skönt äntligen framme tänker jag och stiger av.
När jag går över perrongen så ropar några gamla gubbar efter mig jag igonerar dem totalt och går vidare.
Men plötsligt hör jag steg bakom mig jag vänder mig om och ser en av de gamla gubbarna komma springades emot mig.
HJÄLP! tänker jag vad ska jag göra jag tänker snabbt igenom alternativen, springa låter vettigast så jag sätter iväg i  hundraåttio knyck.
Jag springer upp ut från perrongen, över gatan, gömmer mig i en folkmassa på andra sidan. Folkmassan skingras snabbt på grund av att det blir dags att gå över enligt den gröne gubben på trafikljuset.
Mannen är fortfarande efter mig så jag springer in i en gränd öppnar en förrådsdörr och kliver in varefter jag stänger dörren efter mig.
Klick!
Vad var det där tänker jag går fram och känner på dörrhandtaget...oh NEJ! ropar jag när jag inser att dörren gått i baklås.
Enda fördelen är att mannen inte kan få tag i mig
Jag letar i min ficka och till slut finner jag vad jag söker, en ficklampa. Ficklampan är väldigt liten men både praktisk och hållbar och så lyser den i evigheter.
Jag tänder den och lyser omkring mig. Jag har visst hamnat i ett förråd som tillhör en obebodd eller möjligtvis ej existerande lägenhet för det hänger spindelnät i taket och det ser inte ut som nån har gått i det förmodligen i flera år påsamlade dammet som ligger som en gigantisk matta över golvet.
Dörren är den enda vägen ut från förrådet.
Jag tar tag i en gammal spade och börjar attackera dörren men trots mitt försök så funkar det inte!
Då tar jag en spetsig lång grej och dunkar på med. Det visar sig vara lika lönlöst som med spaden.
Jag sätter mig uppgiven på en bänk. Suckar ljudligt och tänker ja de lär väl sakna mig när jag inte kommer till sjukhuset.
Typiskt varför skulle jag ens försöka tänker jag när min blick plötsligt faller på ett par nycklar som hänger på väggen mitt emot mig.
Dem lade jag inte märke till förut.
Jag reser mig upp, tar tag i nycklarna och testar allihop i dörren.
Det finns tre nycklar och jag börjar med den längst till vänster. Nej, den fungerade inte, sedan den mitten med samma resultat som på den första. Jag ber en bön om att den sista nyckeln ska fungera. Jag har tur! Det gör den!
-Jippie! skriker jag när jag kommer ut. Jag är fri!
Men jag har glömt en sak, mannen står kvar utanför.
Mannen är ca fyrtio år skulle jag gissa, medellång med gröna ögon och svart hår. Han har en svart men sliten kavaj på sig och ser ut som en äkta gangster.
Han kommer närmare mig och plockar fram en kniv. Jag får panik. Tiden står nästan stilla när han kommer fram mot mig, först fem steg ifrån, sedan fyra men när det bara är tre steg kvar hoppar jag fram och sparkar honom rätt i mellangärdet. Han viker sig dubbelvikt av smärta. Jag tar tillfället i akt och springer iväg och ropar -Hjälp en mördare är efter mig.
Jag tittar bakåt, där kommer han! Jag ser en polisbil framför mig så jag viftar med armarna och skriker det värsta jag kan. En polis kommer ur och frågar vad det är men jag pekar bara mot mannen och hoppas att han ska fatta. Det gör han också han tar tag i mannens arm, vrider den bakåt, genomsöker hans kavaj och drar fram kniven. Polisen puttar in mannen i polisbilen varefter han ropar till polistationen på radion.
- Jag kommer med en man som är tagen på bar gärning med att jaga ett oskyldigt barn. Han är även misstänkt för försök med barnmord.        

På polistationen:

-Jaha, vi anmälde den mannen som jagade dig och han är efterlyst för tre barnmord det här året, säger konstapel Lynch.
-Usch, men när får jag träffa mamma?
-Vi måste be dig om uppgifter namn?
-Alexis Hansson.
-Ålder?
-Jag är 12 år och bor i Hamndalen.
-Ja, sådär ditt personnummer om du kan det vore det bra om vi fick det.
-Ehh... 030398 de fyra sista siffrorna kan jag tyvärr inte.
-Ok, du kör vi dig till...
- Sjukhuset.

På barnsjukhuset:

-Mamma, vad skönt att se dig!  
-Åh, gumman vad har hänt egentligen?
Jag berättar allt för mamma.
-Stackars dig vad hemskt det måste varit!

Ja, det var som en mardröm! Mystiskt nog så är det fredag den trettonde idag snacka om sammanträffande!


                                                     SLUT
 

Linda Goude
 

-1