Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

En lila bläckfisk som håller ett skrivblock och pennor i sina armar

Skrivtävlingar

Här hittar du våra skrivtävlingar. 

Bokomslag till Det spökar. En hårresande guideDet spökar! - eller?

Tävlingen är avslutad och juryn med Peter Gissy och Katarina på Barnens bibliotek har sammanträtt. Som tur är har vi två ex av boken Det spökar! att dela ut.

Vinnare är Matilda Hörder i Sjömarken och Anton Nilsson Jansen i Rydebäck. Stort grattis!
Boken Det spökar! En hårresande guide kommer snart med posten. Vi har också valt att ge ett extrapris till Albin Getzman i Örebro för en kort men läskiga historia. Albin, du får en annan bok som vi hoppas du kommer att gilla.

Tack alla ni andra som också skickat in. Dom var fantastiska allihop!

 

LÄS DE VINNANDE BIDRAGEN

Det spökar, eller?

av Matilda Hörder, 13 år

Vi bor precis i utkanten av ett samhälle och strax bredvid vårt hus finns en mörk och kuslig skog. Det är mest på kvällen och natten som den är kuslig. För på dagen gömmer dom sig, och man ser man dom aldrig, men då och då kan man höra kusliga och mystiska ljud. Ibland höga och ibland låga ljud, som ekande viskningar. Ibland elaka skratt eller skrapande ljud. När solen börjar sin vandring nedåt smyger sig väsenden fram och lurar i alla olika skuggor och hålor och då är det nog bäst att man håller sig undan.

Vi vet inte säkert vilka läskiga väsen och varelser det finns i skogen. Men det går rykten om tre sorter. De första är trollen. Trollen kan se ut på alla möjliga olika sätt sägs det. En del har vårtiga näsor, men en del liknar människor alldeles för mycket. Det är oftast yngre kvinnor. På långt håll kan det vara svårt att se om det är ett troll eller en människa, men när man kommer närmre brukar man oftast kunna se att det är något som skiljer trollen åt. Kanske är öronen större eller så kanske ögonen har någon konstig form. Jag har aldrig sett något troll, men nog har jag hört några buskar prassla sena eftermiddagar. Varje eftermiddag är vi noga med att plocka undan alla våra saker utomhus och låsa dörrarna noga. För troll är tjuvaktiga och stjäl nästan allt som dom får händerna på. En gång lämnade vi en köttgryta ute på verandan för den inte fick plats i kylskåpet under natten, och nästa morgon var den bort. Mamma och pappa tror att det är något djur som på något vis tagit den men jag tror det är någon helt annan varelse…

Ett annat väsen som sägs bo i skogen är skogsrået. Det är en kvinna som härskar över alla vilda djur i skogen. För djur bor där också. Framifrån är hon vacker, precis som en del troll kan vara, men bak har hon en ihålig rygg och kanske kan man få syn på en rävsvans som sticker ut under hennes klänning. Det sägs att skogsrået har lett många jägare vilse långt in i skogen, så långt dit ingen vågat gå, och där har de dött. Därför jagar ingen längre här i skogen. Jag gissar att flera jägaren trott att skogsrået varit en människa och följt efter henne för att hjälpa henne, men så har de istället gått rakt i fällan…

Det sista väsendet som det går rykten om att finns i skogen är askfrun. Tyvärr finns det askar i skogen. Det är väl därför hon är här. Jag har inte vågat gå nära träden, trots att det bara är efter skymningen som det ska vara farligt. Men jag tycker att man aldrig kan vara och känna sig riktigt säker med dessa väsen, så jag vågar inte ta risken… För askfrun anses livsfarlig om man skulle gå förbi trädet på natten, har jag hört. Flera gånger har vi och alla våra grannar pratat om hur vi ska göra med askarna som växer i skogen. Några vill bestämt ta ned träden och säger som ryktet lyder, att askfruns liv är bundet till askarna så om träden huggs ned kommer även askfrun dö. Men andra backar tillbaka eftersom det även sägs att om man skadar ett askträd med en askfru kan man räkna med att bli väldigt svårt sjuk och även dö.

Själv vet jag inte vad jag vill, tycker eller tror. Bara väsendena inte gör mig, mina vänner och min familj något så kan de väl bo där. Kanske kan de bli goda någon gång. Alla som bor här runt omkring vet om det här. Det är något som alla här behöver veta. Annars kan det verkligen vara livsfarligt att bo här. Men även om väsendena inte gör oss något tycker jag ändå att det är lite läskigt, att de bor här. Hur mycket av oss kan de se? Kommer de alltid bo i skogen? Kommer de försvinna? Det är frågor vi aldrig kommer få något svar på…

Det spökar, eller?

av Anton Nilsson Jansen, 12 år

Jag ska berätta för dig när jag fick reda på att det spökade i mitt hus. Jo allt började med att jag satt i soffan och kollade på tv. Helt plötsligt började tv:en brusa, det var fruktansvärt och jag fick rysningar. Jag tänkte att det bara var lite fel på tv:en sedan tänkte jag inte mer på det.

Så jag satte mig och gjorde läxa, det var kolsvart hemma. Jag var alldeles ensam hemma. Och helt plötsligt så flög en kråka in i fönstret. Jag öppnade fönstret och kollade, men ingen kråka jag såg. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna läsa om mystiska saker i min bok om väsen. Så jag gick upp för trappan, den knackade fruktansvärt. Vilket var konstigt för att den aldrig brukade göra det.

När jag tog upp boken och började läsa, så kände jag igen mig. Allt jag läste hade hänt i verkligheten just idag. Och om boken stämde så skulle det komma en gammal tant med käpp och knacka på dörren. Det var precis vad som hände. Jag öppnade dörren och tanten klev in som om jag hade sagt "kom in vet jag" När tanten hade stått i hallen ett tag så sa hon.
– Så är du ensam hemma. Hon sa det med en honungsmild röst. När jag kollade i boken så stod det exakt det som nyss hänt, nu började jag svettas. Jag läste i boken med panik.
– Nej det är de inte, sa jag med en nervös stämma.
– Bra.
– Varför då?
Hon tog ett stadigt tag i käppen och försökte slå mig. Men jag sprang iväg. Sedan tog jag bussen till mina föräldrars jobb. Vi flyttade till ett annat land. Och till en annan stad.
Slut eller är det slutet...

 

Albin Getzman i Örebro har skrivit en kort men läskiga historia.

När min kompis var på internet så var det någon som kollade på honom.

William Spetz vann i vår väsen-tävling. Grattis William. Vi hör av oss om pris, William!

Vartig Fjalaklopnos av William Spetz

Vårtig Fjalaklopnos av William Spetz, Borås

Fortsätt gärna hitta på och skicka in nya väsen! Adressen finns i Väsen-galleriet

-1