Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

En lila bläckfisk som håller ett skrivblock och pennor i sina armar

En träskylt som det står KÅKEN på. Kåken är ett bibliotek i Göteborg.SKRIV TILLS PENNAN BLÖDER!

REPORTAGE från Skrivarkurs med författaren Jessica Schieufauer på Kulturhuset Kåken i Göteborg

 

av Tove Berggren

 

KUL MED SKRIVARKURS
 

Idag är tredje gången som författaren Jessica Scieuferer håller SKRIV TILLS PENNAN BLÖDER på Kåken för barn och unga. En gång var det fängelse här, nu är det kulturhus och bibliotek. Ett fängslande ställe att ha skrivarworkshop med andra ord...

Jessica Schiefauer leder skrivarkursen och här ser vi också två av deltagarna på kursen

Skylt där det står: OBS! Inga skor här uppe tack!I rummet där vi ska vara måste man ta av sig skorna. Men jag låtsas inte se den skylten. Jag är rädd att mina fötter ska lukta. Skorna är tre somrar gamla och jag har inga strumpor.

Idag är det Stella, Maja,Kerstin, Mommo och Tove som sitter kring skrivarbordet. Förra gången gjorde de lergubbar.
– Lergubbar? frågar jag förvånat. På en skrivarkurs? Varför det?
– De fick varsin lerklump och sen fick de blunda och knåda som blinda gudar, berättar Jessica. Därefter skrev de om sina figurer.En lerfigur fick namnet Grumpf och hade kropp men inget huvud. En annan mätte allt i salta pinnar. De har också gjort flödesskrivning. Det är ett jättebra sätt att värma upp.

-Man får igång kontakten mellan handen och hjärnan, förklarar Jessica. Genom att börja skriva om vad som helst och bara låta tankarna flöda på. Försöka att inte lyfta pennan från pappret.

– Ibland händer det nåt när jag skriver flöden. Jag får ofta helt nya idéer. Så släng aldrig en text som ni har skrivit! säger hon och tillägger:

– Allt som inte blir färdigt här, blir färdigt någon annan gång.

Vi skriver recept

Sen får vi den första övningen: Att skriva ett originellt recept. Jessica ger oss ett exempel och läser det som hon själv har hittat på. Hennes recept innehåller:
Motorolja, papegojfjädrar, krut och snus. Alla de ingredienserna lägger hon i en gratängform som är så stor att en människa sitta i den! Och vi fattar. Receptet kan vara precis hur knasigt som helst! Och vi ska inte skriva som hon. Det gör vi inte heller. Alla skriver sina helt egna galna recept.

– Vi får femton minuter på oss, säger Jessica.

Pennorna raspar. Någon stannar upp och ser ut genom takfönstret. Tänker. Efter femton minuter frågar Jessica:En hand som håller en penna mot ett skrivpapper

– Vill ni ha lite mer tid?

-Mmm, hörs det från alla i rummet.

Och vi fortsätter att skriva. Pennorna raspar på nytt. Jessica suddar lite på sitt papper och skrattar till. Någon läser tyst igenom sin text.

– Om jag säger två minuter till? frågar Jessica.

– Mmm, mumlar vi.

– Det är så smärtsamt att avbryta folk som skriver, suckar Jessica.

Kan inte bli fel

Till slut är alla klara. Och då läser vi upp och delar våra recept med varandra. Vi skrattar. För hur ska vi kunna låta bli? Icke kladdig snuskladdkaka, Knaprig höstgryta med fågelbajs och grisblod, Trollkok för att bli äckelmagad och illamående, Grötröra bestående av gardiner, suddigum, strålkastarljus och banan. Jag rör i min smet med en åra.

Jessicas recept blev inte ett recept, utan nåt helt annat som hon inte vill läsa upp. Och precis så är det när man skriver och när man går på skrivarkurs. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Ibland blir det ingenting alls. Det blir vad det blir och det är bra. Och en sak är helt säker: Det kan inte bli fel!

– Det enda som spelar roll är ATT man skriver, säger Jessica. För varje gång man sätter pennan mot pappret blir man lite bättre.;

Viktigt med fika

Sen delar Jessica ut tråkiga meningar till oss. Hon ber oss att göra om dem så mycket vi kan, så att de blir matigare.

– Träna på att skriva så vi ser bilder, säger hon.

Hon tipsar oss också om att slänga in så mycket detaljer som vi bara kan i texten. För stryka kan man göra efteråt.

Ett fat med mackorOch alla skriver. Utom jag. Jag lyckas inte få ner nånting och blir glad när det är dags för fika.Medan vi fikar så läser vi upp för varandra. Jessica ger respons.

–  Jag ser det framför mig! Tjusigt!;

– Jag gjorde två texter...ska jag bara läsa upp en? frågar Kerstin.

– Läs gärna upp båda, säger Jessica. Om du vill.

  

Kul med skrivarkurs

Jessica säger att det finns inget såhär gör man när man skriver. Själv skriver hon miljarder sidor av text. Hon säger att det är viktigt att skriva mycket och själv komma på hur man funkar.

– Och det är det bara ni själva som vet, säger hon.

– Vad är det som är så bra med skrivarkurs då? frågar jag.

Tjejerna svarar att det är roligt, att man får göra övningar som man inte har gjort förut. Att man lär sig nya sätt att tänka på. Att det är fint att vara i samma rum som andra som skriver. Och att man känner sig mycket mer kreativ än i skolan.

– Vet ni vad jag gillar så himla mycket? säger Jessica. Er fantasi! Sluta aldrig att fantisera!

  

Av Tove Berggren

-1