Flykten till Europa
av Naomi Busch

År 1936 steg in i flyg planet. Jag ville inte gå på utan min bästis Anna. Det var krig och bara de rikaste kunde fly från USA till Europa.
- Maria vi måste fly, sa min mor.
- Nej inte utan Anna! skrek jag. Då tog min far tag i mig och bar in mig i planet. Jag skrek och grät tills jag inte kunde andas mer. Det var försent. Vi hade redan börjat åka. Anna skulle säkert dö inom ett par timmar. Hon var borta för evigt. Jag pratade inte, jag åt inte. Jag visste att en 10 år gammal flicka inte kunde rädda ett helt land. När vi landade steg alla ut men inte jag. Då kom far igen och bar ut mig igen. Jag gjorde inget motstånd den här gången. Jag satte mig i bilen. Först visste jag inte var vi var.
- Vi är i Sverige nu, sa mor.
Jag svarade inte. Men Sverige var inte i krig. Det såg så trevligt ut. Jag kunde inte deras språk än. Svenska lät inte så svårt. Alla pratade föresten Engelska ändå. Far hade redan köpt ett hus i stan. Det var ett större hus en vårt förra.
- Så vad tycker du? frågade far när vi var framme vid huset.
- Jag vill hem, sa jag surt.
- Det här är dit hem nu, sa han.
Jag gick in till ett rum som jag bestämde att det skulle vara mitt rum. Där fanns alla mina saker också så far hade nog redan valt åt mig. Jag lade mig på sängen med siden täcket. Min klänning var lite smutsig. Den skulle vara rosa med nu hade det en brun fläck på sig. Det knackade på dörren.
- Kom in, sa jag.
Då såg jag... jag trodde inte mina ögon... Anna!
- Anna! skrek jag och sprang fram och kramade henne. Hur kom du hit?
- Din pappa skickade ett plan till min familj och mig, sa Anna.
- Min far?
- Ja. Han var jätte vänlig. Jag skulle få bo här och min familj skulle få rum också.
- Vad glad jag blir! sa jag.
Jag och Anna gjorde plats för två sängar. Anna fick sova inne hos mig. Vi gjorde det och gick i samma skola. Vi lärde oss svenska. Efter 11 år åkte jag och Anna tillbaka till USA. Vi läste till läkare tillsammans där och flyttade dit. Vi gifte oss med fina män och fick ett barn var. Vi var bästa vänner för evigt. Våra barn blev också bästa vänner och dom avslutade historian. Men det är en annan saga...