Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Vuxna läser också barnböcker 

Barnböcker skrivs såklart för barn, men många vuxna läser också barnböcker. Nu kanske du säger för dig själv: ?Det vet jag väl?, och tänker på någon av dem som läst högt för dig hemma, på dagis, fritids eller i skolan. Men det finns faktiskt många vuxna som läser barnböcker för sin egen skull. Vissa har dessutom jobb där det ingår i deras arbetsuppgifter.

Text: Sarah Magnusson Bild: Emilie Magnusson

Barnbibliotekarierna som du möter på biblioteket läser barnböcker och de som arbetar i barnboksaffärerna. Hur skulle de annars kunna ge dig finfina tips om barnlitteratur?

 Johanna von Horn
Här sitter Johanna von Horn som jobbar på barnbokhandeln Bokslukaren vid Mariatorget i Stockholm, och passar på att sluka en barnbok innan butiken öppnat. 

Trappan upp till Stockhoms universitet
Byggnaden tillhör Stockholms universitet. När man gått ut gymnasiet kan man plugga vidare på ett universitet i Sverige eller utomlands.

Alla de som producerar barnböcker läser också en massa barnlitteratur. Det vill säga de som jobbar på barnboksförlagen.  Annars skulle de ju inte kunna välja ut vilka manus de vill göra barnböcker av.

(Här kan du läsa mer om hur det går till när manus blir till en färdig bok.)

Sedan finns det de som har som yrke att lära andra vuxna om barnlitteratur. De jobbar på universiteten. Och antagligen har din lärare i svenska gått någon kurs för att lära sig mer om barnböcker hos någon av dem.

En trappa upp i byggnaden som du ser här på bilden, hålls det just en sådan kurs.

Här får studenterna lära sig om hur barnlitteraturen förändrats och utvecklats genom åren. Läraren på kursen heter Janina Orlov.

Ställer man sig riktigt nära dörren med nummer 328 på sig, så kan man faktiskt höra vad hon säger. Sarah lyssnar utanför en dörr

- Fabler berättade man redan under antiken (som pågick ungefär från 3000 f.Kr. till 500 e.Kr.)  och många av de fabler som man fortfarande berättar idag, är nya versioner av dem som man berättade då, säger Janina på andra sidan dörren.

Fabler är berättelser som oftast handlar om djur som beter sig lite som människor, och som alltid har ett slut som får en att fundera. Du kanske känner till den om räven som vill ha rönnbär som finns uppe i ett träd. Men eftersom de sitter för högt upp så når han dem inte. Därför låtsas räven att han ändå inte är intresserad av rönnbären eftersom de är sura. Du kanske också har velat ha något någon gång som du inte fått, och sen sagt att du ändå inte ville ha det?

- Andra typer av berättelser som handlar om djur som påminner om människor har utvecklats från fabeln, hör man Janina berätta. Hon nämner Bamse och Nalle Puh som exempel.

Visst är det intressant att den typ av berättelser som fanns under antiken, även lever kvar i berättelser som man kan köpa i form av en serietidning idag?
 

I barnböckerna finns det massa att lära

Man kan faktiskt lära sig väldigt mycket av att studera barnlitteratur. Berättare och författare använder ofta sina egna erfarenheter och kunskaper när de berättar och lägger sedan till en portion fantasi. Någon kanske varit mobbad när den var liten och använder den upplevelsen för att skriva en berättelse om mobbing. En annan kanske är uppväxt i ett land där det varit krig och använder sig av det för att berätta en historia.

Genom att läsa böcker av utländska författare lär man sig hur det kan vara att leva i just det landet. Alla länder har ju sina seder och traditioner. Om du varit på semester utomlands, har du säkert tänkt på att det inte riktigt fungerar som hemma. Annorlunda mat, kläder, byggnader, sätt att hälsa och saker som man gör på fritiden.

Rubiks kub och en dator med ett spel som heter Bubble Shooter. Vad leker du med?På samma sätt kan man lära sig från äldre böcker om hur det var förr. Bara en sådan sak som att leka kan skilja sig väldigt mycket åt. Det går ju trender i lekar och tekniken för att göra leksaker utvecklas hela tiden.

Dina föräldrar, mor- och farföräldrar eller någon annan som är mycket äldre än dig, kanske har berättat vad de lekte och vad de hade för leksaker när de var små? De lekarna och leksakerna kanske är helt annorlunda mot vad du leker eller leker med idag, eller när du var yngre. Genom att läsa barnböcker från flera olika år så kan man undersöka hur lekandet och leksakerna har förändrats.  Och på samma sätt kan man göra med en massa andra saker.

Rubiks kub och Bubble Shooter - vad leker du oftast med?

 
I barnböckerna finns det mycket att studera

Många av dem som undervisar andra i barnlitteratur, arbetar också med att lära sig själva mer genom att studera barnlitteraturen. Janina har till exempel undersökt hur barns liv ser ut i olika barnböcker.

Du kanske har tänkt på det när du varit hemma hos en kompis och träffat kompisens familj, att ni inte lever likadana eller kanske väldigt annorlunda liv. Och författare är ju också olika varandra med skiljda erfarenheter, så det är inte så underligt att barnens vardag som vi möter i deras berättelser, ser olika ut.

Man kan också ta reda på information om en författare för att bättre förstå varför författaren skrivit just de böcker som den gjort. Boel Westin har till exempel tagit reda på en massa om Tove Jansson som skapat Mumin-böckerna.

Sen kan man granska hur personerna pratar med varandra. Det har Birger Hedén gjort i ett par ungdomsböcker som skrivits mellan 1940-talet till 1990-talet. Han kom bland annat fram till att barnen i ungdomsböckerna från 40-talet aldrig svor. Det fanns det såklart barn som gjorde i verkligheten. Men att de inte gjorde det i böckerna visar på att det ansågs fult och att det inte var något som författarna ville uppmuntra.

Ja och så kan man undersöka saker som död, kärlek, vänskap, äventyr, religion och fantasi ? och humor. Ibland får böcker en att skratta väldigt mycket, eller hur? Ulf Boëthius har till exempel studerat vad det är som gör Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga rolig. Vad tycker du själv gör böckerna du skrattar åt skojiga? Tänk efter.
 

Barnboksforskarna och deras favoritbibliotek

Allt det här som Janina, Boel, Birger och Ulf gjort kallas för att forska och de kallas för barnboksforskare. Och för att vara barnboksforskare måste man tycka om att läsa och vara nyfiken som person. Det går nämligen till på så vis att man läser en massa för att lära sig mer om ett visst ämne. Fackböcker, skönlitteratur och artiklar, beroende på vad det är som man forskar om. Och Så här tycker Fibben Hald att huset där Svenska barnboksinstitutet finns ser ut.eftersom bibliotek är platser med massa böcker och kunskap, är det ofta där som forskarna letar efter information.Barnlitteraturforskarna i Sverige har det riktigt lyxigt, för i ett gult hus vid Odenplan i Stockholm ligger Svenska barnboksinstitutet. 

Och där finns en av världens största samlingar av barnlitteraturforskning. Därför kommer även barnboksforskare från andra länder hit för att läsa böcker från samlingen. Sen sitter de där på Svenska barnboksinstitutet eller någon annanstans, och funderar över vad de läser och antecknar och letar nya böcker och artiklar att läsa. Till slut blir kanske tankarna och anteckningarna till en längre text. Typ en artikel, en uppsats eller kanske en hel bok. Den texten blir sedan ett bidrag till forskningen som andra kan lära sig mer av. Och så där håller det på. Man ger och lär av varandra.

 Bilden på Svenska barnboksinstitutet är ritad av Fibben Hald.

 Läsesalen på Svenska barnboksinstitutet
Ett rum att läsa i inne på Svenska Barnboksinstitutet (Sbi). Sbi har funnits sedan 1965 och var författaren Lennart Hellsings idé.


Forskarna har också muntlig redovisning

Forskarna brukar förresten inte bara skriva ner vad de kommit fram till. Du brukar säkert ha muntlig redovisning i skolan ibland. Det har forskarna också. Inför studenter som läser barnlitteratur och inför arbetskolleger. Flera barnboksforskare brukar också komma till Svenska barnboksinstitutet och berätta om sin forskning. Och alla som vill får komma och lyssna.

För ett tag sen var Gabriella Åhmansson och Åsa Warnqvist där och pratade om Anne på Grönkulla. Du vet flickan med det röda håret som bodde på ett barnhem, innan hon hamnade som fosterflicka hos ett äldre syskonpar? Hon är påhittad av Lucy Maud Montgomery som skrivit flera böcker om Anne. I år är det 100 år sen den första boken om Anne publicerades i Sverige.

 Boken Anne på Grönkulla

- I min familj blev Anne-böckerna skatter som alla kvinnliga medlemmar läste, berättar Gabriella.

Och det var inte bara i hennes familj de gjorde succé, utan faktiskt världen över, speciellt bland flickor och kvinnor.

Åsa har samlat in brev från flera 100 läsare som berättat för henne om vad Anne på Grönkulla betytt och fortfarande betyder för dem.

- Många har skrivit att de skulle ha varit helt andra personer om de inte hade läst Anne-böckerna. Flera har till och med valt samma yrke som Anne, medan andra har sökt sig till män som påminner om Annes man Gilbert, berättar Åsa.

Du kanske själv har blivit lite småkär i en person i en bok någon gång? Och sen börjat spana efter personer i verkligheten som påminner om den personen?

En annan person förutom Anne på Grönkulla som det skrivits flera böcker om, är Alfons Åberg. Du vet den lille pojken som Gunilla Bergström hittat på. Alfons-böckerna är bra på att väcka ens tankar och ta upp frågor om lite allt möjligt. Riktiga funderarböcker.

En Alfons-bokSom i ?Vem räddar Alfons Åberg?, som handlar om hur skönt det kan vara med låtsas-bästisar som håller en sällskap när man känner sig ensam och som alltid gör som man vill. Men hur mycket bättre det är med verkliga bästisar ändå, även om man inte alltid är överens och bråkar då och då. För verkliga bästisar försvinner inte när man verkligen behöver dem, som

?När någon främmande, stor kille närmar sig och ser farlig ut - genast kommer bäste-kompisen
och räddar en.?

När Annika Gunnarsson var på Svenska barnboksinstitutet och berättade om sin forskning om Alfons, nämnde hon Alfons-böckernas enorma popularitet.

- 6 miljoner Alfons-böcker är spridda över världen på olika språk. Om man skulle ställa dem bredvid varandra så blir det 3,2 mil, sa Annika.

Det är väldigt långt och väldigt många böcker. Om en enda bok kan förändra en person, tänk då på hur många personer som kan förändras av så många böcker. Och tänk då vilket inflytande böcker kan ha. Det tål att tänkas på, eller hur?

 

Om du var barnlitteraturforskare, vad skulle du forska om då? Skriv till oss och berätta! Eller diskutera i vårt Forum!

Mer att läsa...

» Bokturista

» Följ med Anna och Erik när de vandrar i Kalle Skavanks spår

» Om e-böcker

» Hur får man Läsmuskler?

Hallå där, du som läser barnlitteratur på jobbet!

 

 

A: Berätta om ditt arbete.
B: Nämn en av dina favvoböcker.
C: Nämn en av de favvoböcker som du hade när du var liten.

Jan HanssonJan Hansson, före detta chef för Svenska barnboksinstitutet

A: - Jag ser till så att allt fungerar på Svenska barnboksinstitutet och försöker hitta nya och bättre sätt för oss att jobba på. Det händer faktiskt lite olika saker hela tiden. Men författare, illustratörer och barnboksforskare träffar jag ofta. Och nu ansvarar jag bland annat för att den svenska barn- och ungdomslitteraturens historia ska skrivas. Det ingår dessutom i mitt jobb att ha koll på vilka böcker som ges ut för barn och ungdomar, så jag läser en hel del barn- och ungdomsböcker. Sen ansvarar jag också för att pengarna ska räcka till allt vi behöver. Just nu kommer det till exempel att kosta en del att bygga om huset för att få plats med alla våra böcker. Det kommer ju ut nya böcker hela tiden och vi börjar få ont om plats, säger Jan.

B: Sjörövarbok av Lennart Hellsing.

C: Den Hemlighetsfulla ön av Jules Vernes.

 

Kalle GüettlerKalle Güettler, slangbellan-täljare åt BUS (Barn- och ungdomssektionen på Sveriges Författarförbund)

A: - Varje år delar BUS ut Slangbellan-priset till årets bästa debutant bland barn- och ungdomsböckerna.  Och jag har det finfina uppdraget att tälja den slangbella som vinnaren får. För att slangbellan ska bli i samma anda som den bok som vinner, läser jag de böcker som är nominerade till priset. Och sen vet jag oftast precis hur jag ska tälja och vilken typ av träd som jag ska använda mig av, säger Kalle (som också är författare och skolbibliotekarie och representant åt BUS i Nationella Skolbiblioteksgruppen. Gruppen har lyckats påverka regeringen att införa en ny lag som säger att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek, så Kalle och de andra i gruppen är både glada och jättestolta).

B: Mio min Mio av Astrid Lindgren.

C: Femböckerna av Enid Blyton.

 

Annika NasiellAnnika Nasiell, chefredaktör för Barnens Bokklubb.

A: - Alla medlemmar i Barnens bokklubb får hem en tidning 14 gånger per år som innehåller lästips om böcker som man kan köpa av oss om man är medlem. Men också artiklar om författare och annat som handlar om böcker och läsning. Man får själv välja om man vill ha hem vår tidning Barnposten som är till för dem som är mellan 0-8 år eller vår andra tidning Läseposten som är till för dem mellan 9-16 år. Tidningarna görs av Barnens bokklubbs redaktion, som jag och fyra andra personer ingår i. Tillsammans ser vi till att det blir en Barnposten och en Läseposten ungefär varje månad. Vi har också ett redaktionsråd.  Jag och de andra som sitter i det läser väldigt mycket böcker. Nästan alla som kommer ut varje år. Det måste vi för att veta vilka böcker som är bra och som vi vill sälja i klubben och skriva om i tidningarna. Vi jobbar även på olika sätt för att få fler barn och ungdomar att läsa. Till exempel har vi en sajt som heter www.bokstodet.se. Där tipsar vi om lättlästa böcker och ger råd till dem som tycker det är svårt att läsa av olika orsaker, säger Annika.

B: Guldkompassen av Philip Pullman.

C: Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.

 

Erik TitussonErik Titusson, kanslichef för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA). Numera direv Erik Lilla Piratförlaget!

A: - ALMA-priset är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och det kan ges till både författare, berättare, illustratörer och läsfrämjande organisationer. Min uppgift är att leda ALMA-kansliets arbete och se till att allting kring priset fungerar. I år är det 167 som blivit nominerade till priset. Till kansliet samlar vi till exempel in information om dem. Men också böcker som de nominerade skrivit eller illustrerat. Det behöver juryn för att kunna bestämma vem som ska få priset. Och så sprider vi information om priset genom att berätta om det på bokmässor och konferenser i andra länder. Tanken med ALMA-priset är nämligen att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteraturen i världen. Vi har också hand om olika evenemang där man berättar vem vinnaren är och så ansvarar vi för själva utdelningen av priset på 5 miljoner kronor. Sen så måste jag ha koll på vad för böcker som ges ut för barn och ungdomar runtom i världen, så därför läser jag mycket barnböcker, säger Erik.

B: Till vildingarnas land av Maurice Sendak.

C: Röda Zora av Kurt Held.
 


Karin SundequistKarin Sundequist, författarförmedlare på Författarcentrum Öst

A: - En del författare åker ut och pratar om sina böcker på skolor. Till mig ringer skolorna när de vill ha ett författarbesök. Ibland vet de precis vem de vill ha. Ibland vill de ha hjälp med att komma på en författare som skriver om ett visst ämne, typ kärlek och relationer. Ibland berättar de bara lite om klassen. Kanske att de går i årskurs 5 och att många inte är så vana vid att läsa. För att kunna ge den hjälp som de som ringer mig vill ha, behöver jag ha koll på vad författarna skriver för typ av böcker och ifall de riktar sig till yngre eller äldre barn. Därför läser jag mycket barn- och ungdomsböcker, säger Karin (som också tipsar om att www.forfattarformedlingen.se är en bra sajt för dig som vill ha information om någon författare som du gillar eller som du kanske ska skriva något om i skolan).

B: Bäbis ledsen av Ann Forslind.

C: Silver min egen hund av Helen Griffiths.
 

 Lotta OlssonLotta Olsson, redaktör för barn/ung-sidan på Dagens Nyheter Kultur

A: - Varje lördag skriver DN:s litteraturkritiker om barn- och ungdomsböcker som de har läst. De skriver vad böckerna handlar om och vad de tycker om dem. Alla som skriver kan väldigt mycket om böcker och har ofta någon typ av böcker som de känner till extra bra. Typ bilderböcker eller ungdomsböcker. Jag har hand om vem som ska skriva om vilken bok. Fast kritikerna kan få skriva en önskelista på böcker som de skulle vilja skriva om, och den brukar jag försöka uppfylla så gott det går. Det är också jag som bestämmer vilka barnböcker som vi ska skriva om i tidningen. Det gör att jag måste ha koll på vilka böcker som förlagen ger ut. Det får jag genom förlagen och en katalog som informerar om nya barn- och ungdomsböcker. Sen skickar förlagen också böcker till mig innan man kan köpa dem i bokhandeln. Vissa av böckerna läser jag eller någon av kritikerna, innan jag bestämmer om jag eller någon annan ska skriva om dem eller inte. När jag har tid intervjuar jag också författare eller skriver artiklar om barn- och ungdomsböcker, säger Lotta.

B
: Skuggspel av Gillian Cross.

C: Trollkarlens hatt av Tove Jansson.

 

Gunna GrähsGunna Grähs, sitter i arbetsgruppen för barn- och ungdomslitteraturstöd på Kulturrådet

A: - Vissa typer av böcker säljer bra. Andra typer av böcker säljer dåligt trots att de är väldigt bra. De böckerna har förlagen inte alltid råd att ge ut trots att de skulle vilja. Därför har staten skapat ett stöd som hjälper sådana böcker med lite pengar så att bokens förlag har råd att ge ut dem ändå. Det är väldigt, väldigt många barn- och ungdomsböcker som förlagen skickar in varje år. Och alla får inte stöd, bara vissa. Vilka som får stöd bestämmer jag och 6 andra personer som läser och diskuterar alla böckerna med varandra. Alla i gruppen har olika kunskaper om barnböcker. Jag kan tillexempel väldigt mycket om bild och bilderböcker eftersom jag har varit illustratör i snart 30 år, säger Gunna.

B: Glasblåsarens barn
av Maria Gripe.

C: Den lilla bromsvagnen av Marian Potter.

 

Bobo LundénBobo Lundén, regissör och dramatiker på Junibacken

A: - På Junibacken på Djurgården i Stockholm finns en teater. Innan skådespelarna spelar upp teaterpjäserna inför publik så tränar de väldigt mycket på hur de ska vara på scenen. Jag hjälper dem med det. Sen skriver jag också de pjäser som spelas här på Junibacken. Alla teaterpjäserna bygger på barnböcker. Ofta på flera stycken böcker av samma författare. Det gör att man kan möta figurer och personer från olika berättelser i en och samma pjäs. När jag hittar en bok som jag gillar, så läser jag nämligen typ allt som den författaren skrivit. Sen poppar det upp en historia i mitt huvud som är en blandning av de olika böckerna. Den historien skriver jag ner och gör en pjäs av, säger Bobo (som hela tiden läser barnböcker på jakt efter nya spännande berättelser att göra teaterpjäser av).

B
: Pappan och havet av Tove Jansson.

C: Ture Sventon av Åke Holmberg.

 

Pia Huss  Pia Huss, redaktör för Opsis Barnkultur och frilanskritiker

A: - Det skapas väldigt mycket kultur för barn. Litteratur, film, dans, musik och teater. Och alla de här formerna av barnkultur, bär på berättelser som många vuxna också är intresserade av. Opsis Barnkultur är en tidning som riktar sig till dem. Den handlar bland annat om vad de här berättelserna väcker för tankar och lär oss om varandra. Varje nummer tar upp ett visst tema. Senaste numret handlade om prinsessor och vampyrer, och undersökte till exempel varför flickor är så förtjusta i att bli prinsessor.  Det är jag som bestämmer vad det ska vara för tema och som ser till att hitta personer som kan skriva om det. Sen skriver jag också själv. Både i Opsis Barnkultur och för andra tidningar. Sådana tidningar som de som arbetar med barn läser, som Lärarnas tidning och Tidningen Förskolan. Men mest i Dagens Nyheter. Där är jag teater- och litteraturkritiker och skriver vad jag tyckt om olika teaterpjäser som jag sett och olika böcker som jag läst - framförallt bilderböcker, säger Pia (som blir väldigt påverkad av all konst som finns i bilderböckerna. De berättar saker om den tid vi lever i och ger henne idéer, som hon sen använder när hon ser till att det blir ett nytt nummer av Opsis Barnkultur).

B: Mina och Kåge av Anna Höglund.

C: Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.

 

 

Skulle du också vilja arbeta med barnböcker när du blir stor? Skriv till oss och berätta!

Hallå där, du som läser barnlitteratur på jobbet!

 

Klicka på fotona eller scrolla längre ner på sidan så får du veta vad dom svarade på dessa frågor:

A: Berätta om ditt arbete.
B: Nämn en av dina favvoböcker.
C: Nämn en av de favvoböcker som du hade när du var liten.

 

Jan Hansson
Jan Hansson

 

 

Kalle Güettler
Kalle Güettler

 

 

Annika Nasiell
Annika Nasiell

 

 

Erik Titusson
Erik Titusson

 

 

Karin Sundequist
Karin Sundequist

 

 

Lotta Olsson
Lotta Olsson

 

 

Gunna Grähs
Gunna Grähs

 

 

Bobo Lundén
Bobo Lundén


 

Pia Huss
Pia Huss

-1