Författare som framträder på scen. Muntra skratt och applåder. Skojigt pyssel, boksigneringar och trevligt författarhäng. Böcker i massor till lägre priser och 13 623 kvm späckade med bokälskare i alla åldrar. En långhelg att längta till! I år fyller bokmässan 25 år.

Text: Sarah Magnusson Bild: Emilie Magnusson

 
 

Om att skapa ihop

Någon som mer fyller 25 år är Sune. Ni vet han som: ?är en obotlig tjejtjusare, slår gärna lillebror Håkan, är nyfiken på storasyster Annas läskiga killaffärer och vägrar absolut att byta på lillasyster Isabelle när hon gjort ner sig.?

Sune kom till i huvudet på Anders Jacobsson när han arbetade som lärarassistent i en klass och spanade in alla barnen som han hade omkring sig. Först kunde man höra honom berätta om Sune i radio. Det var många som lyssnade och vips vad det var så var ett förlag intresserad av att ge ut Sune som bok. Anders kusin Sören Olsson tecknade honom och efter ett tag började de skriva berättelserna om Sune ihop.

- Först så sitter vi och spånar och skissar upp den värld som ska bli själva berättelsen i nästa bok, säger Anders.
- Och när vi gjort det så bestämmer vi hur vi ska skriva den, fortsätter Sören.
- Ja och när vi hittat vårt gemensamma språk är vi redo att dela upp kapitlen mellan oss. Sen skriver vi på varsitt håll och mejlar varandra vad vi skrivit. Efter det kommenterar vi vad den andre skrivit och mejlar tillbaks, säger Anders.

 

Att två personer skriver en bok ihop är inte så vanligt. Däremot är det vanligt med samarbeten där det krävs både text och illustrationer, såsom i bilderböcker. Lennart Hellsing som ju har skrivit hur många bilderböcker som helst, illustrerar till exempel aldrig dem själv. Han brukar istället leta upp en illustratör som han gillar och fråga om personen vill illustrera hans bok. Hans senaste, Lillebror och natten, har Ane Gustavsson illustrerat.

- Det är viktigt att man inte bara tecknar det som står i texten, då blir det ju två likadana berättelser i text och bild. Bilderna måste ha en egen berättelse, ett eget liv, säger Ane.

Hon ger ett exempel med ett citat från boken. Citatet har Lennart Hellsing förresten inte hittat på själv, utan det är från en ramsa som sjöngs på skolgården när han var barn på 1920-talet.

? ? Ha, i Kina! I Kina går kineserna med långa bamburör, de spetsar missionärerna, och steker dem i smör!?

- Skulle jag ha tecknat det som står ordagrant i texten, så hade det ju blivit en helt förskräcklig bild, säger Ane.

 

En vanlig fråga när det gäller skapandet av bilderböcker är: ?Vad kom först, texten eller bilden?? Alltså vad hittade man på först. När det gäller Lillebror och natten så var det texten. När det gäller bilderboken Det bor en tiger i mina händer av Jeanette Milde och Sabine Rosén, så var det varken texten eller bilden, utan något helt annat. Nämligen känslan.
 
Sabine är massageterapeut och jobbar med att massera andra. Jeanette är författare och illustratör. Tillsammans fick de idén att de skulle slå sina kunskaper ihop och göra en massagesaga. Det vill säga en berättelse som man också masserar till. Sabine visade Jeanette olika massagegrepp som de gjorde på varandra samtidigt som de tänkte efter, hur känns det här? Jo, som ett lugnande regn! Som en stor fågel som satt sig på axlarna!

- Och så växte en berättelse fram i vår fantasi, berättar Jeanette, som hon sen skrev ner och tecknade.

På varje bokuppslag finns det också en eller två små rutor som visar hur man själv ska massera för att det ska kännas just som ett lugnande regn och så vidare.

- Tanken är att den som läser samtidigt ska massera den som lyssnar, säger Sabine.
- Fast det går ju lika bra att göra tvärtom, säger hon och berättar att hennes dotter tycker jättemycket om att massera henne när hon läser.

- Det känns som...

Research

Det är ju inte alla som samarbetar med någon som är specialist på ett visst område. Och allt man vill skriva om kanske man inte har stenkoll på. Så då får man ta reda på det av andra som vet mer eller leta upp information om det på annat sätt ? göra research helt enkelt. Det fick Lin Hallberg göra när hon skrev Adzerk ? den vita hingsten.
Hon ville skriva en hästbok som utspelade sig i Mongoliet, så hon reste dit med en kompis. De bodde i en mongolsk familj och fick kunskap om hur livet såg ut där borta. Vad man äter, hur relationen mellan vuxna och barn ser ut ? och inte minst hur de sköter om och beter sig mot sina hästar.

- Trots att jag har ridit hela livet så fick jag lära mig att rida på nytt för att klara av att rida hästarna där. Mongolerna har nämligen en helt annan hästutrustning och ett helt annat sätt att rida sina hästar på, berättar Lin.

Lin Hallberg
 

Barnboksfigurer på vift

Lyckad research leder ofta till bra böcker. Det är ju mycket roligare att läsa böcker när man känner att författaren vet vad den pratar om. Eller hur? Ni vet när man bara kliver rätt in i böckernas värld och lever i den för ett tag och allt känns bara så himla verkligt. Oavsett om det är en fantasyberättelse om drakar i fjärran land eller en vardagsberättelse som utspelar sig i skolan. Sådana berättelser brukar vanligtvis också bli så poppis att de översätts till andra språk. Och när barnboksfigurerna beger sig ut i världen så kanske författaren hänger på och gör några framträdanden eller så.

Inger Sandberg som bland annat skapat spöket Laban och hans syster Labolina (tillsammans med sin man Lasse som inte finns längre), har åkt runt en hel del med sina figurer. Mycket bokprat på utländska skolor, bibliotek och mässor har det blivit genom åren.

- Det bästa har varit att själv får se hur mycket våra böcker om Laban och de andra betytt för barn världen över, säger Inger.

 
Inger Sandberg

Barnböcker som förevigas

Ibland blir böcker även så uppskattade att de inte bara sprids över världen utan de blir lästa år efter år efter år av nya generationer. De blir klassiker helt enkelt. Kanske vet du själv någon bok som du läst, som också dina föräldrar läste när de var barn?

Hur gör man då för att skapa en klassiker? Ja det kan man såklart aldrig veta på förhand. Lennart Hellsing som skapat flera stycken klassiker säger:

- Det är inte jag som skapar klassiker, det är läsarna som gör det.

Och visst är det så.

 
Hellsingska klassiker.
 

Bokpriser

Läsarnas åsikter om en bok väger tungt. Inte minst om läsarna råkar sitta i en bokjury, då kan det bli prispengar till bokens författare eller illustratör och ära i massor.
Det finns många olika bokpriser som man kan få. Slangbellan är ett. Det ges till årets bästa debutant i Sverige. Det vill säga till någon som lyckats riktigt bra med sin allra första bok. Priset ges ut av BUS som är en del av Sveriges författarförbund. I år var det cirka 120 debutanter och vinnaren var Kristina Digmar med Floras kulle. Kristina är illustratör i grunden och har illustrerat flera böcker, så böcker har hon ju varit med och skapat förut. Men hon har aldrig skrivit något själv tidigare.

- Det kändes väldigt oväntat att bli nominerad och sen vinnare av ett pris som rör något som jag skrivit, men också mycket hedrande, säger hon och ler.
 

Augustpriset är ett annat bokpris. Där är det förlagen som röstar på olika böcker och sen är det en jury som väljer ut den bok som de tycker är bäst. Senast (dec 2008) var det Jacob Wegelius Legenden om Sally Jones som fick priset. Förläggaren Martin Harris frågar Jacob ifall han känner press på sig att hans nästa bok måste bli lika bra.

- Nej jag känner ingen press, det tar ju så lång tid för mig att göra klart en bok så det är nog ingen som kommer ihåg att jag fått augustpriset då, svarar han.
- Det tror jag nog, säger Martin Harris och ler.

Jakob Wegelius blir intervjuad

Och så har vi ALMA-priset som är ett internationellt pris. Världens näst största pris när det gäller böcker. Bara Nobelpriset är större. Det har instiftats till minne av Astrid Lindgren. Ni vet Madickens, Karlsson på takets och Ronja Rövardotters ?mamma?. Hon har betytt väldigt mycket för både läsare och andra författare.

I år vann Tamerinstitutet. Det är en palestinsk organisation som med hjälp av ordens magiska kraft jobbar för att förbättra de palestinska barnens vardag på Västbanken och i Gaza. Det är oroligt i området och rädslan ligger i luften.

- Vi försöker ta den där rädslan som barnen har inombords och låta dem använda den till något bra, säger Renad Qubbaj som arbetar på Tamerinstitutet.

Tamerinstitutet läser sagor för barnen och ger dem böcker att läsa. Berättelserna sätter fart på deras fantasi och ger dem inspiration till att skapa egna berättelser och tänka på annat än allt jobbigt runtomkring. Berättelserna ger dem också kunskap om världen och om hur andra människor har det. Vad har du själv lärt dig från böcker? Tänk efter.
 

Sedan finns Bokjuryn, läsarnas alldeles egna pris. Du kanske till och med har varit med och röstat själv? Alla barn i Sverige mellan 0-19 år får vara med och rösta i bokjuryn på de fem böcker som de tycker varit bäst av dem som kommit ut under året. Sedan utses fyra olika vinnarböcker som riktar sig till olika åldrar: 0-6 år, 7-9 år, 10-13 år och 14-19 år.

Bokjuryn kan en författare vinna flera gånger. Martin Widmark fick sitt femte förstapris i år för Häxdoktorn, som är skriven för dem i 7-9 års åldern.
Helena Ahlin som jobbar med Bokjuryn, frågar honom om det inte känns konstigt att vinna Bokjuryn så ofta.

- Nej, 40 000-45 000 barn som säger sin åsikt måste man lyssna på och så många barn kan inte ha fel, svarar Martin.
- Det värmer och det är det finaste priset som man kan få, som jag brukar säga, fortsätter han och ser väldigt väldigt glad ut.

 

En trave Häxdoktorn, tack!