Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

4 bilder på Andreas Palmaer. Bild 1 - så här ser Andreas ut. Bild 2 - Andreas som zombie. Han älskar zombier! Bild 3 - med Hammarbys supporterhalsduk. Bild 4 - med AIKs supporterhalsduk. Andreas gillar många olika saker - men på ett sätt skulle han aldrig visa sig. Vilket? Svaret finns längst ner på sidan.

Aktuellt

Superkorta skräckisar. Kommer ut i augustiNär kommer din nästa bok ut och vad handlar den om?
– Den kommer i höst. Det är superkorta skräckisar med osannolikt lite text för den som just lärt sig att läsa.

Vad gör du just nu?
– Jag har precis varit på skolbesök och haft skrivarverkstad i Gislaved. Det är väldigt kul att vara ute i skolorna, men jag blir väldigt trött av det. Sedan skriver jag klart lite saker, läser lite korr – jag gör en samling skräckhistorier tillsammans med Åsa Anderberg Strollo.

Intervju med Andreas Palmaer

Du har fyra jobb: du skriver egna böcker, du pratar i skolorna, du är redaktör på LL-förlaget och så skriver du i tidningen om andras böcker. Hur hinner du med?
– Det gör jag väl inte riktigt! Ofta får jag skriva på kvällar och helger. Men jag har valt det själv, så jag klagar inte.

– Jag är redaktör på halvtid, och då läser jag manus och försöker komma med idéer på hur de ska bli bättre. Sen fixar jag med omslag, korrekturläser och allt annat som en redaktör gör.

– Just nu har jag tagit en paus från att recensera böcker, det hinner jag inte. Jag längtar alltid efter att vara ledig, men så fort jag är det så blir det ändå tråkigt ganska snabbt… så efter några dagar brukar jag börja skriva på något.

Varför blev du författare?
– Jag var redaktör och recensent först, så jag kunde ju branschen ganska bra. Tidigare hade jag skrivit ett par pjäser för radio, och jag tyckte det verkade kul att försöka skriva för barn. Det kändes som om det fanns utrymme, som att jag kunde tillföra något. Jag tycker barnboksförfattare är bra på att gestalta, men böckerna kan vara för lika varandra. Nu kanske inte mina böcker är så himla olika de heller, men jag försöker i alla fall.

En recensent skriver ju vad de tycker om andras böcker – är du snällare eftersom du vet hur det är att skriva böcker själv? Eller elakare?
– Både och, tror jag, plus att jag blir mycket mer kritisk när jag skriver mina egna böcker. Som recensent tvingas man läsa noggrannare, man måste verkligen djupt in i texten. Man läser på ett lite annat sätt.

– Men jag har själv fått en riktig sågning i just Dagens Nyheter som jag brukar skriva i, och jag var helt knäckt. Så jag vet ju hur det känns att bli sågad. Det gör mig kanske inte snällare hela tiden, men jag är medveten om hur det känns. Ibland kanske jag tänker att jag tog i lite väl, men om jag läser det och känner att det verkligen är vad jag tycker låter jag det stå kvar. Jag stryker inget för att vara snäll.

Du skriver mycket om folk som är lite besatta – av fotbollslag eller autografer. Hur kommer det sig?
– Hmmm… det har jag inte tänkt på, men jag tror att det är svårt att skriva om svala människor. Personerna måste vara väldigt engagerade, annars är det svårt att få energi och tryck i texten. Som författare överdriver man alltid lite, tar ut svängarna. Man tar en person och skruvar upp volymen lite. Så gör jag ofta när jag skriver – jag tar något som är sant i grunden och skruvar till det. I Fans har jag tagit mycket från mina brorsor som verkligen var fans – men jag överdriver lite till. Just det brukar jag ge som tips till den som skriver – ta verkligheten och bre på lite. Barnens hamster var verkligen borta… och ja, vi hittade den, och den levde!

– Jag blir oftast inspirerad av verkligheten. Ibland kan det vara någon liten detalj som triggar igång det, något som kanske inte ens finns kvar i den färdiga boken. Man kan se något, höra ett kul uttryck… en författare är lite som en spion, man tittar sig omkring överallt och snor med sig det man vill ha.

Min bästa ovän– Autografjägarna har jag träffat på riktigt – jag var på ett skolbesök, och såg att två elever hade riktiga autografblock, inte bara en lös lapp. Jag märkte att de var lite neggiga mot varandra. Det var en kille och en tjej, precis som i boken.

Har du varit autografjägare själv?
– Ja, ett tag, men sen tappade jag bort hela samlingen. Jag gjorde väl inga direkt extrema saker för att få en autograf, men jag minns att jag tvingade upp en gammal skådis som hette Carl-Gustaf Lindstedt ur vattnet på Eriksdalsbadet, när han låg och simmade i bassängen. Jag gick och hämtade min autografbok, och han blev nog lite irriterad, för han skulle ju simma sina rundor. Men han gick upp ur vattnet, jag minns att mitt block blev lite fuktigt.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Simmar, joggar, kollar tv, läser, är med mina barn och min tjej. Just nu har jag ingen riktig hobby, jag spelade lite poker förut, men pokergänget löstes upp. Fast att läsa och skriva kan ju också vara en hobby.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
– Det är roligast i början, precis när jag fått en idé. Då kan jag vara hög på den i flera dar. På ett sätt är det bra, för när jag då ringer förlaget är jag så entusiastisk att det smittar av sig. Så jag är ganska bra – helt omedvetet – på att sälja in saker eftersom jag själv är så i gasen.

– Men sen när förlaget sagt ja och boken ska skrivas, då kommer självkritiken och tvivlet, men då är det för sent, för då har jag lovat att skriva nåt. Så då skriver jag på. Det är oftast ganska kul, men visst är det svårt att hålla entusiasmen uppe när man ska skriva om manuset för fjärde gången.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
– Jag kör faktiskt sällan fast, men däremot blir det inte alltid bra. Det ser jag dan efter, och då får jag stryka. Men jag har som taktik att försöka skriva på, något blir det kanske. Så jag sitter inte och stirrar på ett tomt papper dag ut och dag in. Ibland kan jag gå ut och ta en promenad.

Har du några råd till den som vill bli författare?
– Då tycker jag man ska skaffa ett annat jobb också, att man ska se på skrivandet som en hobby som möjligen kan bli ett yrke. För att det är svårt att vara författare, och det är mycket slump om man lyckas eller inte.

– Sen ska man läsa fruktansvärt mycket. Det behöver inte bara vara bra böcker, men man ska fundera när man läser: vad ha författaren gjort för misstag? Vad är det som är bra? Hur skulle boken kunna bli bättre? Att inte läsa är som en fotbollsspelare som inte tränar.

Läste du mycket när du var liten?
– Ja, jag läste jättejättemycket, men det gjorde alla då. Det fanns inget internet, inga bra datorspel. Hela min familj läste, när vi var i sommarstugan var det aldrig någon som orkade måla, alla låg och läste istället.

– Jag läste verkligen allt, det var en salig blandning, mycket serier – Asterix tycker jag håller än dag. Och Sagan om ringen.

Anrop från inrre rymdenFinns det några andra böcker du vill tipsa om?
– Elin Nilsson, som gjort Flyt som en fjäril, stick som ett bi, och den nya Anrop från inre rymden. Sen tycker jag också att alla borde läsa Alex Haridis Huset mittemot.

Intervjuade gjorde Noomi Hewbert


Andreas

Palmaer

Kortfakta

Namn: Andreas Palmaer (namnet uttalas Palmér. Det är egentligen ett danskt æ i slutet av namnet, men det slutade Andreas att använda när han började skriva.)

Född: 1972 i Stockholm på Södermalm.

Bor: 150 meter från där han växte upp – han har alltid bott på Söder.

Har skrivit böckerna: Serien Fans, serien Autografjägarna, Hamstern är borta, skräckböcker med korta historier och faktaböcker om allt från zombier till gudar.

Har du någon favoritplats och varför tycker du om den? ”Jag gillar tågkupéer! Där kan man sitta och skriva och lyssna på bra musik och titta ut på något nytt.”

Det här visste du inte om författaren: Andreas var näst bäst i Sverige på schack när han gick i lågstadiet – och tror att han var näst sämst, eller kanske allra sämst, på fotboll.

Motståndarna Förföljda Uppgörelsen
Serien Fans har Andreas skrivit ihop med Arne Norlin.

Faktaböcker - typ...

19 historiska gåtor. Skriven ihop med Bengt Fredrikson. Bild Elin Jonsson 21 sanna deckargåtor. Skriven ihop med Bengt Fredrikson. Bild Elin Jonsson Världens första sportstjärnor. Skriven ihop med Bengt Fredriksson. Bild Kim W AnderssonNär jag reste till jordens medelpunkt och andra sanna eller falska historier. Bild Peter BergtingZombieboken. Bild Peter BergtingSant eller falskt. Bild Peter Bergting Nordiska gudar. Lokes hämnd. Bild Peter BergtingBoken om änglar. Bild Amanda Eriksson

Vad har du för…

Favoritfärg? Grön.

Favoritdjur? Hamster.

Favoritlag? Hammarby!

Älsklingsrätt? Haloumilasagne.

Favoritgodis? Chips med mild löksmak.

Favoritfilm? En favorit är Sagan om de två tornen.

Har du någon idol? Kennedy Bakircioglu (mittfältare i Hammarby).

Har du någon förebild? Bland författare är det Neil Gaiman. Hans bok Coraline fick mig att ana vad en barnbok kan vara, den inspirerade mig till att börja skriva.

Favoritresemål? Allvarligt talat tycker jag folk reser för lite i Sverige. Jag var på skolbesök i Östhammar utanför Uppsala nyligen – hur fint som helst! Så jag åkte tillbaka dit med barnen några dagar.

Favoritmusik? Just nu lyssnar jag mest på soundtracket till musikalen Hamilton

Autografjägarna

Autografjägarna del 1. Min bästa ovänAutografjägarna - Världens hemligaste band

Skräckisar

Superkorta skräckisar. Kommer ut i augusti

Vandaren utan ansikte. Skräckhistorier för orädda

Bilderbok. Illustratör Ingela P Arrhenius

Hamstern är borta. Bild Ingela P arrhenius

Bilderbok. Illustratör Per Gustavsson

Sandy, Villy Vilse och andra monster på stan

Svaret: Just det - Andreas skulle aldrig ha på sig en gul/svart sjal - det är ju AIK:s färger! Andreas håller på  Hammarby - som har färgerna grönt och vitt! Zombier gillar han också.

-1