I Mårten Sandéns huvud finns det alltid musik. En melodislinga eller kanske en rytm.
- Det händer att jag sätter igång en berättelse. När jag skriver lyssnar jag ofta på musik. Nu håller jag på med en bok med mycket spänning. Den handlar om övernaturliga saker och om ont och gott. Då lyssnar jag på klassisk musik, ofta Gustav Mahler.
Medan Mårten gick i gymnasiet började han spela gitarr i ett punkband hemma i Lund.
- Jag hade tagit musiklektioner i den kommunala musikskolan i flera år när jag fick frågan om jag ville vara med i ett band. Men inte som gitarrist för det hade bandet redan en. Det de saknade var en sångare, så jag fick sjunga. Men jag tyckte inte om att stå på scenen, jag trivdes inte med att synas så mycket utan jag sökte mig till kulisserna. Jag upptäckte att det var roligare att skriva låttexter.
Ibland skrev Mårten musiken också, men han tyckte att texten var hans starkaste sida.
- Det handlar om att fånga en känsla. Att ha en titel att utgå från kan göra det lättare. Det är mycket pusslande, man har ett begränsat utrymme att jobba med och man måste ta sig igenom de problem som uppstår. När allt är klart får allt knåpande inte märkas, utan allt ska låta spontant.
Skrivit schlagerlåtar
Mårten utbildade sig till psykolog efter skolan, men det har han aldrig arbetat som. Istället blev han professionell låtskrivare. Darin, Alcazar och Charlotte Perelli är några av dem som sjungit Mårtens texter. Vissa år skrev han upp till femtio färdiga texter. Nu blir det kanske mellan fem och tio. Bokskrivandet upptar den mesta tiden.
Det tar tid att luras
Mårten säger att han blir mer och mer disciplinerad som författare.
- Jag försöker skriva varje dag, måndag till fredag. Inte på lördagar, men på söndagar. Om jag får ihop tre sidor på en dag blir jag jättenöjd.
Vissa dagar kan det rassla till, berättar han. Då kan det bli sju åtta sidor, men oftast växer berättelsen fram långsammare.
Han säger att när han skriver deckare går en tredjedel av tiden åt till att komma på slutet, och två tredjedelar går åt till att luras. Det vill säga att leda läsaren vilse, att få skurken att verka hederlig och att få andra personer att verka mystiska.
Genom hemliga dörrar
- Spänning kan man skapa genom att alltid säga mindre än man skulle kunna. Jag gillar också att skriva om hemliga dörrar och underjordiska passager.
Skrivandet fungerar som en nödutgång från verkligheten. Jag har aldrig tagit verkligheten på särskilt stort allvar. Genom fantasin finns det en väg ut.