Tv� om en bok - Katarina Kieri och Per Nilsson intervjuas av Helena Fern�ndez

Du är här: �>�

Tv� om en bok - intervju med Katarina Kieri och Per Nilsson

ATT VARA F�RFATTARE �r ofta ett ganska ensamt yrke. Du sitter timme ut och timme in vid din dator. I b�sta fall skriver du, i s�msta fall bara tittar du p� sk�rmen och hoppas p� att textmassan ska b�rja v�xa fram.

Text: Helena Fern�ndez

BLIR DET EN bra ber�ttelse? K�nns det som n�got du l�st f�rut? G�r det att f�rst�? �r det alltf�r tydligt? Vill man forts�tta att l�sa? Hur ska boken
sluta?
M�nga har f�rst�s n�gon som de kan diskutera alla fr�gor med - n�gon i familjen, eller en kompis eller n�gon av dem som jobbar p� f�rlaget. Men det �r �nd� bara f�rfattaren som har ber�ttelsen i sitt huvud.
Fast egentligen beh�ver det kanske inte vara s� ensamt.

SKA VI S�TT IG�NG D�?
Katarina Kieri och Per Nilsson har skrivit boken I det h�r tr�det. Tillsammans.
- Vi tr�ffades p� ett f�rfattarm�te f�r ett par �r sedan, ber�ttar Per. D� sa jag till Katarina: "Ska vi inte skriva en bok ihop?" Det var inte s� genomt�nkt. Jag sl�ngde ur mig fr�gan och hoppades kanske att hon skulle svara n�got v�nligt om att jag �r en bra f�rfattare eller s�. Jag minns faktiskt inte vad hon sa. Men s� tr�ffades vi igen ett �r senare och d� sa Katarina: "Ska vi inte s�tta ig�ng och skriva den d�r boken nu?"
- Oftast gillar jag ensamarbetet med att skriva, men det var lockande att prova p� att jobba ihop med n�gon annan, s�ger Katarina. Att samarbeta.
De gick och fikade och t�nkte planera arbetet med boken. De resonerade fram och tillbaka om vilka personer som skulle vara med, de f�rs�kte
ringa in milj�er och handling - men de kunde inte komma fram till n�got. De best�mde bara att Katarina skulle skriva om en kille och Per om en
tjej. Och att Per skulle skriva det f�rsta kapitlet.
N�gon plan f�r skrivandet hade de inte.
- Men det var helt sj�lvklart att det inte skulle bli en s�dan bok d�r huvudpersonerna pussas p� slutet, s�ger Per.

SKR�NTRUTAR OCH KR�KOR
N�r de v�l satt ig�ng pratade de inte med varandra. De bara mailade de f�rdiga kapitlen.
- Vi f�ngade upp varandras tr�dar. Historien om Siri och Jakob f�ddes under tiden. Vi skrev om tv� parallella v�rldar. Det var som musik med
olika klanger. Det �r det magiska varje g�ng. F�rst finns inte de som man skriver om, men efter ett tag �r det ingen tvekan om att de existerar, s�ger Katarina.
- Det fanns en sak som jag hade best�mt mig f�r, s�ger Per. Jag ville att alla mina kapitel skulle ha med en f�gel, eller �tminstone en vinge eller en n�bb. Jag tror att det finns 45 f�glar med i boken.
Det st�mmer. Hackspettar, skr�ntrutar, kr�kor och skrattm�sar dyker upp redan i kapitel 1 och sedan flyger kungsf�glar, �rnar, sparvar, sparvh�kar och g�rdsmygar �ver Pers kapitelsidor. Katarina skriver ocks� om f�glar, s�rskilt om kajor, m�nga kajor, i flock. Och n�r hennes huvudperson Jakob hyr en film blir det den gamla skr�ckklassikern F�glarna och Jakob kallar Siri F�gelflickan.
De lade ut krokar f�r varandra, i texten. N�got den andre kunde spinna vidare p�.
- Ibland nappade vi, ibland inte, s�ger Per.

VILLE SL�NGA ALLT
Han skrev sina kapitel i f�rsta person. Siri s�ger "jag". Katarina anv�nder tredje person. Jakob �r "han":
- Det hade vi inte heller best�mt, men det k�ndes sj�lvklart, s�ger Per.
Katarina har skrivit m�nga b�cker. Varenda g�ng mitt under arbetet hamnar hon i en svacka.
- D� t�nker jag: Det h�r blir bara skit! Det �r d�ligt, d�ligt, d�ligt! Och s� l�gger jag alltihop �t sidan. Det kan ta flera m�nader innan jag forts�tter att skriva igen, ber�ttar hon.
Kapitel efter kapitel v�xte Pers och Katarinas gemensamma bok fram. Men s� kom den kritiska punkten. Ungef�r halvv�gs ville Katarina l�gga ner
alltihop. Sl�nga det.
- D� blev jag lite sur, s�ger Per. Och f�rv�nad.
Han gillade ber�ttelsen och tyckte att deras arbete gick j�ttebra.
- Det var ett sorts fl�de hela tiden. Det var ett roligt s�tt att arbeta. En metod att komma bort fr�n den ensamma f�rfattaren, s�ger han.
De kom snart �verens om att forts�tta skriva.
- Utom just den g�ngen var det faktiskt j�tteroligt hela tiden. Roligare �n annars, s�ger Katarina. N�r man skriver en bok ihop f�r man en arbetskamrat, f�r tusan!

EN LJUS HISTORIA OM ENSAMHET
Vad blev det d� f�r en ber�ttelse?
- Jag skulle vilja s�ga att v�r bok handlar om tv� ensamma ungdomar. Men den �r �nd� ljus, livet g�r ju fram�t f�r b�de Siri och Jakob, s�ger
Per.
F�r att beskriva deras arbetsmetod anv�nder Katarina termen "lyssnande skrivande".
- Vad jag menar �r att man inte �r bergs�ker p� vart man �r p� v�g. Man k�nner in vad som h�nder.
Hon tycker att deras s�tt att hitta p� en ber�ttelse p�minner om n�r musiker spelar tillsammans.
- N�r man improviserar musik m�ste man lyssna v�ldigt noga p� de andra instrumenten, s�ger hon.
Om I det h�r tr�det hade varit ett musikstycke ist�llet f�r en bok?
Katarina vet exakt:
- Akustiska instrument. Kammarmusik,
D-durs parallella tonart H-moll.
Cello och altfiol.

Foto: Cato Lein

� L�s mer om Katarina Kieri

� L�s mer om Per Nilsson

Per om att skriva tillsammans:
- Jag l�rde mig j�ttemycket om hur en ber�ttelse v�xer fram.

Katarina om att skriva:
- Jag vill l�ra k�nna personerna medan jag skriver och veta deras hemligheter. Men jag undrar mer �n jag vet. Och n�r jag �r klar med en bok �r min unders�kning ocks� klar.