Rebecka Åhlund är journalist, skriver skräckböcker för barn, kan tatuera och gillar norsk dödsmetall och skogen.

Läs intervjun med Rebecka Åhlund »

 
Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Foto på Catharina Wrååk alias Jo Salmson. Foto Cato Lein
Foto: Cato Lein

 

Intervju med Jo Salmson

Jo Salmson älskar berättelser. Hon har tidigare jobbat på ett förlag och läst andra författares berättelser. Nu är hon själv författare på heltid och skriver sina egna fantasy-berättelser.

 

Jo Salmson är en pseudonym. Det betyder att hon skriver under ett annat namn. Jo Salmson heter egentligen Catharina Wrååk.

– Eftersom jag jobbade på förlag kunde jag inte bara säga: Titta vad jag har skrivit. Tänk om de skulle tacka ja till att ge ut boken bara för att de kände mig! Nej, jag skulle aldrig ha känt mig säker på om de verkligen gillade vad jag skrivit. Därför fick jag hitta på ett annat namn, säger hon.

Den försvunna stadenNamnet Jo valde hon för det var kort och något obestämbart. Det är också ett namn med rötter i hennes barndom. När hon lekte med sin kompis Anne-Sofie brukade hon ibland använda namnet Jo. Efternamnet Salmson är Catharinas mammas flicknamn och det efternamn hon skulle haft om hon inte fått sin pappas efternamn. Sedan den första boken Den försvunna staden, har det blivit en rad berättelser om tiggarpojken Tam, Hjälp-böckerna, Maros resa, Häxfolket och Drakarnas öde.

 

Varför blev du författare?

– Jag hade något att berätta. Historier och berättelser har alltid varit viktigt för mig. Jag har hittat på historier sedan jag var liten. Jag trodde jag hade världens roligaste jobb när jag fick vara med och jobba med andra människors berättelser. Men jag visste inte att det var så här roligt att skriva själv.

 

Om du skulle berätta om en person i dina böcker. Vem skulle du vilja berätta om?

Stjärnstenen– Den som jag skriver om nu och som är väldigt aktuell, det är Nea från Stjärnstenen. Nea är döpt till Nea för hon står för något nytt. Hennes mamma och pappa borde inte alls fått gifta sig med varandra. I landet Demar finns det två olika typer av magiska saker. Dels är det drakarna. Det andra är de tre magiska stjärnstenarna, som glöder med en blåvit glöd, ungefär som stjärnor på vintern. När kung Leje enade landet, så gjorde han det med hjälp av drakarna och stenarna. Sedan har kungen bestämt att det är farligt om någon annan än han själv har makten över båda de här magiska sakerna. Därför får de som har hand om stenarna inte ha något göra med dem som har hand om drakarna. Neas mamma var en av Demars berömda drakriddare. När hon förälskade sig i Neas pappa Belon, stjärntolkaren, tvingades hon att lämna sin familj och överge sin gröna drake. Nea var inte mer än nyfödd när hennes pappa dödades i kriget mot häxmästaren. När boken börjar är hon 14 år och ska gå i sin pappas fotspår för att bli stjärntolkare. Det är väldigt få som kan tolka stjärnstenarnas skuggspel och se saker som händer på andra platser. Det visar sig att Nea har den här starka Gåvan. Men till hennes förvåning blir stjärntolkaren som bor i hennes stad arg på henne. Han börjar säga elakheter om henne och får alla i staden att tro att hon är en ondskefull person, som har väckt demonen inne i stenen. Det har hon inte. Det visar sig att den här mannen har en hemlighet som han burit på i många år och är rädd för att den ska avslöjas.

 

Hur kommer du på vad du ska skriva om?

– Vissa bitar bara trillar ner i huvudet på mig och andra bitar får jag fundera väldigt länge på. Folk förstår inte riktigt hur länge man går och funderar över en bok innan man sätter igång att skriva. Jag kan gå i ett halvår och tänka innan jag sätter igång att skriva.

– Mina böcker föds nästan alltid av att jag går runt och funderar över saker i vårt samhälle, hur det är här och nu. Man kan tänka sig att när man skriver fantasy, så är det bara på låtsas och fantasier som man går och bär på. Men jag funderar över riktiga saker och så flyttar jag in det i en fantasyvärld. Historien om Nea bygger känslomässigt på hur jag vet att många barn har det idag i Sverige. Folk som säger: Ni får inte vara här eller ni hör inte hemma här.

Fantasy handlar ofta om en kamp mellan olika krafter, ont och gott. Men Catharina har svårt för när kampen blir på liv och död mellan olika folk som befolkar fantasyvärldarna.

– Jag vill inte att mina böcker ska säga att ett sätt att se på världen är bättre än något annat sätt. Det känns extra viktigt idag när vi har en sådan uppdelning. Det var viktigt för mig i serien om Nea att det inte slutar i en strid där någon vinner genom att slå ihjäl någon annan. Det måste sluta på ett annat sätt. Det är viktigt att visa att det finns andra vägar ut ur konflikter, säger hon.

om pyttesmå partiklarMen Catharina skriver inte bara fantasyböcker. Hon har också skrivit faktaböcker om bland annat verklighetens minsta beståndsdelar och forskarnas senaste upptäckter. Men i gränslandet mellan fakta och fantasi, finns det också något gemensamt.

–  Den nya forskningen som kommer är så fantasieggande. Man kan inte på något sätt tänka på den med den vanliga hjärnan. Det går inte. Jag måste använda samma del av hjärnan när jag tänker på kvantfysik som när jag skapar en fantasyvärld. Om jag försöker tänka med den mer realistiska delen, då känns det jättekonstigt. Ofta när man lyssnar på vetenskapsmän, så  börjar alla med att säga att de började fundera kring något redan som barn. Det blir nästan som något magiskt. Hur kunde det funka? Kan man göra så här? Det är det intresset som väcktes när de var barn, som kanske leder dem hela vägen fram till Nobelpriset. Jag vill få barn att förstå att vetenskap inte är något fix och färdigt.

 

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?

– Den boken jag skriver nu skulle varit färdig för ett år sedan. Jag vet inte. Jag är nog dålig på att hantera det, eftersom det har varit första gången som jag verkligen inte tagit mig ut på andra sidan. Jag tror det handlar om att man måste tillåta sig att inte alltid prestera. Förut kunde jag sagt att inget behöver vara så perfekt, skriv bara. Men det skulle jag inte göra idag. Då får folk vänta på att det ska bli bra. Jag vill inte släppa något som inte är bra. Men en grej är att promenera. Man tänker jättebra när man går.

 

Vad är det roligaste med att skriva?

– Det roligaste är att få veta hur det går. Men det kanske konstigaste är att när jag skriver något i ett kapitel som bara känns rätt att det ska stå där. Men som inte  faller på plats förrän i sista kapitlet och först då förstår jag varför det skulle stå så. Då kan jag undra. Hur visste jag att det var viktigt i kapitel ett, när jag inte förstår det förrän i sista kapitlet? Det är lite som en dröm som får en betydelse senare. När jag skriver aktiverar jag samma delar av hjärnan som när jag drömmer. Det finns ett omedvetet plan. Att skriva är lite som att utforska delar av hjärnan som jag inte känner. Det är det som gör det så spännande.

 

Har du några råd till den som vill bli författare?

– Många verkar tro att att skriva, det är något man bara kan, från det att man är liten. Men i själva verket är det precis som för en konsertpianist eller ett fotbollsproffs: Man måste öva, och öva, och öva. Det är viktigt att komma ihåg, annars kanske man inte känner sig duktig nog, och ger upp innan man ens försökt. Ni vet att det sägs att det tar 10 000 timmar innan man är riktigt bra på något? Det gäller författande också!

Att dra på sig skrivarkoftan och träna kan se lite olika ut. Catharina ser läsningen som en bra träningsform.

– Det kan vara bra att läsa och fundera över hur andra människor skriver. Hur skriver någon för att få fram en viss sak? Vad finns det för knep? Det är bra att lära sig. Sedan också att träna på att skriva. Men inte minst är det viktigt att dagdrömma och fantisera. Det kan man göra med en kompis som också tycker om att fantisera. Då kan man fantisera ihop och bolla idéer. Det kan bli hur galet som helst. Det gör inget om det blir mördarpingviner eller vad som helst. Men att träna hjärnan.

En annan ingång till skrivandet tycker Catharina är att vara nyfiken på människor och kanske rent av sitta med ett litet anteckningsblock och tjuvlyssna på vad folk pratar om.

– Skriver du ner vad andra människor säger, så upptäcker du snabbt att de tänker annorlunda än du själv. Ska du skriva om andra människor, måste du också veta hur de tänker. Om alla tänker som du själv blir böckerna jättetråkiga, säger Catharina vidare.

 

Vad är det svåraste med att skriva böcker?

– När vägen mellan sängen och skrivbordet är vägen till arbetet kan det vara svårt när det tar emot. Att skriva en bok är ett jobb åtta timmar om dagen under en lång tid. Det är inte alltid man är inspirerad. Och att göra det utan att ha någon som säger till en att sätta sig och skriva istället för att göra något annat, kan ibland vara svårt. Det är lite som när man gick i skolan och mamma eller pappa sa att man skulle sätta sig med sina läxor. Som vuxen har du inte det. Då får du vara duktig själv.

 

Vad gör du när du inte jobbar?

– Spelar dataspel. Jag spelar allt möjligt. Men jag tycker om att panga monster och rädda världen. Sedan läser jag. Men när jag är igång och skriver vill jag helst inte läsa så mycket. När jag jobbade med andras texter var det ju viktigt att jag kunde kliva in i deras sätt att uttrycka sig. Jag fick träna mycket på det. Nu vill jag ju skriva på mitt eget sätt och inte påverkas av någon annans språk och ordrytm.

 

Har du nån särskild inspirationskälla?

Kungen kommer är första delen i serien Maros resa– Allt. Maro kom exempelvis till av att jag läste en vanlig artikel i tidningen om några pojkar som hade varit ute en sen kväll. En hade tagit med sig en kniv. Nästa morgon när de vaknade så var en mördare och en annan död. De var egentligen inte ovänner. Det där när någon gör något som inte går att förlåta, som förändrar ett liv. I den tanken uppstod Maro. Han gör inte något så dramatiskt. Men han orsakar en annan människa ett lidande. Så alltifrån dagstidningar till nya vetenskapliga rön som man kan plocka in i fantasyvärlden.

För egen del läser Catharina det mesta. Inte sällan läser hon för att komma åt en känsla. Det kan vara lycka, kärlek, trygghet eller rent av ett hissnande äventyr.

– Men annars är jag mycket för att förstå och begripa. I vår läste jag Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs böcker och varit avundsjuk på ett positivt sätt. Hon har ett fantastiskt vackert språk och skriver om svåra saker på ett sätt som gör det möjligt att ta till sig.

Catharinas starkaste läsminne som barn är när hon läste en bok utan bilder alldeles själv. Det var en bok av Edit Blyton.

– Känslan när jag la igen boken. Jag har läst en bok. Den lyckan som det var att själv ha läst en bok. Den glömmer jag aldrig. Det var kanske inte en läsupplevelse. Det var mer en lycka över vad jag kunde.

Hon har också starka läsminnen kring den gemensamma läsningen ihop med andra.

– När vi läste Tolkiens Bilbo tillsammans är ett starkt minne. Men också Laura Ingalls Wilders Lilla huset på prärien och Den förtrollade mässingsknoppen av Mary Norton, säger Catharina och berättar vidare att hon senare i tolvårsåldern började läsa ryska författare som Michail Sjolochov.

 

Jo

 

Salmson

Jo Salmson (Catharina Wrååk) intervjuas av Unga reportar från Lund

Jo Salmson intervjuas av Unga reportar från Lund = Naima Fridén, Agnes Holmberg och Thomas Engström. Naima, Agnes och Thomas har gått en kurs i hur man gör intervjuer. Under Litteralund passade de på att testa sina kunskaper på Jo Salmson - som ju egentligen heter Catharina Wrååk. Lyssna på intervjun så får du, bland annat, veta varför hon skriver under pseudonym (påhittat namn).

 

Almandrarnas återkomst

Den försvunna staden

I en enslig stuga uppe i bergen sitter pojken Rian och väntar på sin farfar. Snön ligger djup, vargarna ylar och farfar borde ha kommit hem för länge sedan. Då får Rian besök av en vacker ung man med rött hår och brinnande gröna ögon: en almander! Men almandrarna sägs ju ha trollat bort sig själva för många hundra år sedan? Farfar har berättat att deras stad låg precis där stugan ligger nu, det enda som finns kvar är en djup brunn. Eller?

 

Silveramuletten

I drömmen hör Rian en röst som kallar på honom. För det är väl en dröm? Han går och går i ett grått öde landskap. En flicka möter honom. Hon verkar lite underlig och hon talar långsamt och hest. Med ens förstår Rian - det är en almander och han är i Skuggornas värld. Almandrarna behöver hans hjälp för att ta sig tillbaka till den riktiga världen.

 

 

Hertigens soldater

Rian ger almandrarnas amuletten till farfar att köpa mat för. Det väcker den mäktige hertigens misstankar - hur har en fattig bonde fått tag på något så värdefullt? Hertigens soldater griper farfar, och ingen i byn vågar stoppa dem. Nu måste Rian ensam frita farfar. Eller kan han få hjälp av den mystiske Lode, som Rian inte riktigt vet om han kan lita på?

 

 

I stjälarens spår

Rian, farfar och almandrarna Elien och Ereanna gömmer sig för Hertigens män. Rian har hittat eldsamuletten och med den försöker de ta reda på om någon av de onda stjälarna har tagit sig ut från Skuggornas värld. Till sin hjälp har de den mystiske främlingen Lode.

 

 

Genom drömmens rike

Rian är den ende som har överlevt ett möte med en stjälare. Nu skall han ta sig genom drömmens rike och ställas öga mot öga med en stjälare igen. Kommer han att klara det? 

Kungen kommer är första delen i serien Maros Resa

När Maro försöker rida stridshingsten Skärva, händer en olycka. Kungen vill inte ha en page som är olydig. Maro erbjuds en sista chans: han måste avslöja förrädare bland kungens riddare!

HÄR hittar du alla delarna i serien Maros resa.

Häxfolket

Arel, Enos och Sol är tre vänner med olika bakgrund. Deras framtid tycks förutbestämd. En ska bli krigare, en handelsman och en tjänarinna. Men varför viskar tjänstefolket bakom Sols rygg? Vad betyder hennes guldglänsande hår? Och vilka är egentligen häxfolket? 

Fly Sol, fly!Magiska krafterFolket som försvann

Kortfakta Jo Salmson

Namn: Catharina Wrååk alias Jo Salmson

Född: 1957

Bor: Stockholm

Har du något favoritcitat i någon av dina böcker?
”Mitt lilla hjärta, säger han vänligt. Du ska inte vara här. Du behövs på Avons ö” i sista delen av Maros resa - bara för att den repliken är så ondskefull att jag ryser ...

Har du någon favoritplats?
Vårt hus vid havet utanför Halmstad. Det är hav, frihet, familj och allt på en gång.

Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?
– Kunna alla språk!

Favoriter

Favoritfärg: Ocrafärger

Favoritdjur: Schimpanser

Älsklingsrätt: Thailändsk mat

Favoritgodis: Jag äter inte socker

Favoritfilm: Sagor om en blek och dyster måne efter regnet

Har du någon idol? Malala Yousafzai

Har du någon förebild? Min mamma

Serien Drakarnas öde

Draksången. Andra delen i serien Drakarnas öde

 

Drakriddare

Tam tiggarpojken

Tam är en fattig tiggarpojke. Varje kväll spanar han efter drakarna och deras drakriddare när de flyger in över staden. Tam önskar att han vore en av dom. Det är svåra tider och Tam har ingen mat. Skall han behöva stjäla för att överleva? Och vad är det för röst som kallar på honom? Detta är första boken i serien Drakriddare.

 

Tams svåra prov

Tam bor nu i kungens palats och tränas till drakdräng. Det är många svåra prov och elaka skolkamrater. De andra eleverna ser ner på honom för att han inte kommer från en "fin" familj. Men drakarna, speciellt Sky, tyr sig till Tam. han är den enda som kan tankeprata med drakar. Det måste hållas hemligt för annars kan Tam råka ännu värre ut.

 

 

Jakten på TamJakten på Tam

Tam har blivit utslängd från drakstallet och slottet och nu vandrar han i staden för att hitta nånstans att ta vägen. Han blev inte utsedd till drakdräng som alla väntat sig. Draken Sky är rasande. Hon vill ha tillbaka Tam. Prinsessan, som håller sig gömt i slottet, hör vad som viskas i skolan och bestämmer sig för att hjälpa Tam tillbaka.

 

Tam i drakarnas stad

Tam gömmer sig i slottets lönngångar tillsammans med prinsessan Chaia. Hon blir sämre och sämre och tror att hon drabbats av en förbannelse. Tam letar i de gamla böckerna efter nåt som kan bota Chaia samtidigt som han letar efter ledtrådar till hur de ska hitta nydraken. Det börjar bli bråttom. Den äldsta draken, Bleke, har inte långt kvar och nydraken måste hittas innan han dör. Men ingen verkar veta var den finns, bara att det är en förvandling som sker. Vi börjar ana... Och precis när det är som mest spännande tar boken slut. Suck.

Tam och drakupproret

Sky och Tam skyndar sig allt de kan hem från Drakön. Nu vet de var de ska hitta den nya draken. I slottet är det fullt uppror. Adelsfamiljerna som sköter drakarna vill ta över makten från kungen och låsa in drakarna. Chaia och Indra försöker stoppa dom. Ska dom lyckas innan Bleke dör?

 

Tam och nydraken

Stunden är inne. En uråldrig drake dör. En ny skall födas. Drakelden kommer att smida samman den nya draken och hennes riddare. Under tiden smider adelsmännen planer för att ta makten över drakarna. Tam längtar efter att äntligen få bli en riktig drakriddare. Men han sörjer också över att förlora sin speciella kontakt med Sky.

Faktaböcker

Jo Salmson berättar om rymden

Universum. Det är precis allt som finns. Utanför universum finns ingenting. Och allt som finns i universum är uppbyggt av ämnen som tillverkats inne i stjärnor en gång i tiden. Även du och jag är uppbyggda av sådana ämnen. Vi känner till mycket om universum, men inte allt. Mycket finns kvar att upptäcka. Kanske är du en av de som gör viktiga upptäckter i framtiden?

Jo Salmson berättar om pyttesmå partiklar

Allt runt omkring oss består av väldigt små saker. Mindre än atomerna. Men vad är de för något? Fysikerna själva vet knappt. Det handlar om märkliga saker som inte kan förklaras med varken bilder eller ord. Man måste använda ett annat språk. Inte franska eller engelska. Ett universalspråk som man till och med kan prata med utomjordingar med. 

Hjälp!-serien

Hjälp! Eld och lågor

-1