Lisa hittar en bok som lär ut hur man blir en superhjälte. Tredje delen i serien Handbok för superhjältar kommer nu i april. Det ska bli 42 delar hoppas Elias!

Läs intervjun med Elias Våhlund  »

 

 
Välj söksätt
  • Barnensbibliotek
  • Webb
Search
 

Läs om författare och illustratörer (klicka på första bokstaven i efternamnet):

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Angelina och Ida från Gnesta intervjuar Ingrid Olsson på Bokmässan 2011.
Ansvarig bibliotekarie: Hanna Ahlström, Gnesta

Ingrid

Olsson

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Väldigt mycket av mina berättelser hämtar jag inifrån mig själv, berättelser som ligger nära min egen uppväxt. Men det är ingen självbiografi, jag har bara hämtat mycket stoff därifrån. Sedan blir jag nästan lika mycket inspirerad utifrån av samtal jag hör, kroppsspråk och hur människor pratar med varandra eller situationer jag ser. Små, små saker. Och tystnaden, rörelsen i tystnaden mellan människor kan säga mer än ord och jag har märkt att saker som triggar igång mig är sådant som slår an något hos mig själv. Men det måste kännas angeläget och jag väjer inte för det mörka och svåra.

Skriver du alltid ur barnens perspektiv?
Ja och jag tror det hänger ihop med min egen uppväxt. Jag var ett barn som de vuxna egentligen inte såg och jag överlevde genom att klara mig i min ensamhet. Så jag tror det är det som gör att jag har barnens perspektiv och berättar deras berättelser. Jag ser barnen och blir liksom barn själv. 

Berätta om en person i dina böcker!
En person som aldrig vill släppa taget riktigt är Ida i min debutbok Medan mamma sover. Boken handlar om Ida som är 14 år och som växer upp med en mamma som dricker. Det är ingen självbiografi, men vi har väldigt mycket gemensamt och när jag var klar med manuset fortsatte hon att följa efter mig. Det är spännande för de här personerna finns på riktigt medan jag skriver och Ida var en person som aldrig ville släppa taget. Ibland tänker jag att det skulle vara kul att skriva en fortsättning, för jag undrar hur det gick för henne, hur hon har det nu som vuxen för hon är en person som fortfarande finns. Det är fascinerande.

Dina böcker utspelas i vanliga vardagsmiljöer, har du någon favoritplats?
Nej, alla miljöer är påhittade där jag använder mig av bitar från verkligheten och bygger nytt. Staden, förorten, hyreshus, villor, betong och asfalt. Skolan är en miljö jag använder mig mycket av för där är ju barnen hela dagarna. 

I dina ungdomsböcker använder du olika formspråk, bland annat i två böcker där små, korta berättelser skildrar olika öden som hakar i varandra.
Jag älskar minimalismen och det är en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Ibland tar formen över när jag skriver och jag kan fastna i formuleringar och språk. Då måste jag backa och försöka se helheten igen.

Men jag gillar också att skriva pratig prosa där läsaren tvingas till eftertanke och verkligen får leta mellan raderna och jag kan fastna i de små detaljerna i gestaltningen, i de små ögonblicken. Det är sådant jag gillar att läsa själv och jag tycker det är oerhört tråkigt när läsaren blir serverad för mycket. Då blir det tråkigt att läsa. 

Varför blev du författare?
Det bara blev så när jag efter studenten inte visste vad jag skulle göra och precis hade blivit dumpad av en kille jag var väldigt kär i. Jag var så himla ledsen och började skriva ner saker jag inte kunde prata med honom om. Ur det här skrivandet började jag plötsligt skriva små dikter och berättelser. Så småningom sökte jag till en skrivarlinje på en folkhögskola och det var där jag sedan skrev manus till min första bok.

Jag har alltid gillat ord och har nog alltid vetat att jag skulle tycka om att skriva, men på grund av dåligt självförtroende och otur med min uppväxt så förstod jag aldrig att jag hade talang för det. 

Vad är det roligaste med att skriva?
Det är att utan tvång fantisera och bara tänka fritt. Att låta det flöda och personerna börjar ta form att veta att det här ska jag skriva snart. Det är som att vara förälskad!

Vad är det svåraste med att skriva?
Att ha tålamod och inte ge upp.

Vad gör du när du kör fast i sitt skrivande?
Då försöker jag göra något annat en stund. Gå en promenad eller träna. Rörelse är bra.

Har du några råd till den som vill bli författare?
Ha tålamod. Ge inte upp. Du måste brinna för att skriva och ha känslan av att du kan tänka dig hålla på med det hur mycket som helst. Har du det är det bara att skriva, skriva, skriva. Och ha tålamod.

Vad läste du när du var liten?
Jag var ingen storläsare och började läsa rätt sent. Jag hade svårt att koncentrera mig för det var så mycket annat som rörde sig inom mig. Men när jag läste var det allt möjligt, en tid läste jag mycket hästböcker och så förstås de klassiska Fem-böckerna. När jag var runt tio elva år läste jag också Barbro Lindgrens Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. De böckerna tyckte jag mycket om. 

Vad läser du som vuxen?
Allt möjligt. Jag gillar ju vardagsdramatik så sådana berättelser letar jag efter och det måste kännas att det är någon som bryr sig om språket och gestaltningen. Senast läste jag Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Den tyckte jag väldigt mycket om.

Finns det någon bok du läst om flera gånger?
Tove Jansson och alla hennes berättelser. Men framförallt Vem ska trösta Knyttet. 

Har du något särskilt läsminne?
När pappa läste högt för oss. Han var väldigt bra på det och det var mysiga stunder.

 

 

 

 

 

 

 

Namn: Ingrid Olsson

Född: 1977

Bor: Liljeholmen i Stockholm

Läs mer om Ingrid Olsson på förlaget Rabén och Sjögrens hemsida

Favoritfärg: Svart

Favoritdjur: Hund

Favoritlag: Nej

Älsklingsrätt: En riktigt god sallad

Favoritgodis: Saltlakrits

Favoritfilm: Mitt liv som hund

Idol: Nej

Förebild: Jag ser upp till människor i vardagen som vågar säga ifrån och agera när det händer saker.

Resmål: Jag drömmer om att få åka på safari i Afrika.

Musik: Jag lyssnar på mycket, men Ane Brun har inspirerat mig mycket i mitt skrivande och hon är till och med citerad i en av mina böcker.

Något vi inte vet om Ingrid Olsson: Jag gillar att dansa och jag danstävlade när jag var liten. Bugg och vals och sådant. Och skulle någon bjuda upp till en bugg skulle jag lätt hänga med!

-1