Hur kom det sig att du började skriva serien Bollkänsla?
Sedan 2000 har jag varit tränare för fotbollstjejer då en av mina döttrar började spela. Fotboll är den största sporten för tjejer i Sverige ? tre av tio tjejer spelar fotboll. Då jag läste mycket för mina döttrar började jag även kolla utbudet av böcker om tjejer som spelade fotboll. Det fanns nästan inga alls om flickor ? bara om killar. Så när jag befann mellan två jobb bestämde jag mig för att skriva en bok utifrån de erfarenheter jag haft som fotbollstränare. Jag skickade in manuset till Wahlströms förlag utan några större förhoppningar, men de hörde av sig väldigt fort och sa att de väntat på en bok om det här ämnet.
Finns det några viktiga personer som inspirerat dig att börja skriva?
Jag är uppväxt i en familj där alla läste mycket så det har naturligtvis påverkat mitt intresse för litteratur och skrivande. Mina föräldrar har alltid stött mig i mitt läsande utan att styra vad jag skulle läsa och jag tillägnade min första bok Fotboll och kyssar till dem. Vi hade ganska mycket böcker hemma, men det stora helgnöjet var att gå till biblioteket och låna nya böcker. En av mina favoritserier var Tvillingdetektiverna som löste mysterier och var skriven av två författare som kallade sig Sivar Ahlrud.
Hur kommer du på allt som händer i serien?
Jag har lagt många timmar som fotbollstränare och det kan vara slitigt emellanåt, men man får väldigt mycket tillbaka. Som ledare får man ibland veta mer än tjejernas föräldrar får. Tjejer i den ålder jag skriver om (10-13 år) är ofta inte så blyga utan vågar prata om det mesta. Så jag hämtar mycket inspiration till Bollkänsla från mina erfarenheter som tränare.
Har Emma, Lasse och alla andra personer i Bollkänsla förebilder som finns på riktigt?
Även om jag inspireras mycket av det jag upplevt får man aldrig skriva exakt om någon annan person. Det går inte att hänga ut någon utan man måste maskera. Karaktärerna är en blandning av många olika personer som jag träffat under årens lopp.
Vilken av personerna i serien är du mest lik?
Tränaren Lasse kanske är den som är mest lik mig, även om han är en smula idealiserad som tränare. Rent generellt kan man säga att det finns två typer av tränare, dels den mer sociala som vill hålla ihop laget och peppa spelarna, dels den mer resultatinriktade. Jag vill själv vara mer den första typen.
Vad gör du när du inte skriver böcker?
Då arbetar jag som journalist och skriver bland annat för tidningen TTELA -ett lite knöligt namn som står för Trollhättans tidning - Elfsborgs läns allehanda. Jag arbetar också frilansande vilket innebär att jag även gör reportage och skriver artiklar till andra tidningar. Sedan är jag naturligtvis fortfarande fotbollstränare, men har ett uppehåll just nu eftersom jag har ont i ryggen på grund av diskbråck.
Vad är skillnaden på att skriva för en tidning och att skriva böcker?
Den absolut största skillnaden är den frihet man har när man skriver böcker - att man får bestämma allt själv. I tidningsvärlden är det ofta väldigt styrt vad och hur man ska skriva.
Varför blev det just sporten fotboll för din del?
Jag spelade väldigt mycket spontanfotboll i barndomen, nästan varje dag, men bara något år i en klubb. Intresset i vuxen ålder började på allvar när mina brorsdöttrar började spela och jag var med och kollade. När sedan mina egna döttrar började spela så behövdes det ledare och jag ställde upp och på den vägen är det.
Vilket fotbollslag hejar du själv på?
Lite tråkigt svar, men jag hoppas att det går bra för alla Göteborgslagen, håller kanske lite extra på Frölunda där jag är uppvuxen, men det ser tufft ut för dem just nu.
Vad har du för bok på gång just nu?
Efter sommaren kommer det ut en ny bok i serien, Röda kort och svarta naglar. I den har tjejerna börjat högstadiet och det blir mer fokus på fester och ångest över att bli bjuden eller inte. I och med den här boken har jag också bytt förlag, från Wahlströms till Ekholm & Tegebjer.
Jag får mycket mail från mina läsare om när nästa bok kommer och ett tag var jag inte säker på om det skulle en fortsättning då tjejerna blir äldre och det är svårare att skriva om. Men just nu känns det som om jag har idéer för fler böcker till Bollkänsla.