1. Har du alltid vetat att du skulle bli författare? Nej. När jag var liten trodde jag inte ens att vanliga människor, sådana som jag och de som fanns runt omkring mig, kunde bli det. Jag trodde att författare var en särskild sorts människor. Finare, bättre, smartare. Jag hann bli tjugofem år innan jag kom på att det jag egentligen är bäst på är – att skriva.
2. Vem skriver du för? Mig själv. Fast jag vill ändå att det jag skriver ska bli böcker och gärna läsas av andra.
3. Blir du ledsen om någon inte tycker om det dina böcker? Bra fråga. Nej, faktiskt inte. Jag tänker att det är med böcker precis som med mat eller musik eller kläder. Man tycker om somligt, men inte annat.
4. Vad är det sämsta med att vara författare? Att man är så mycket ensam. Och att man måste hitta på allt, allt, allt själv.
5. Vad är det bästa med att vara författare? Att man får bestämma över sin egen tid. Och att man får hitta på allt, allt, allt själv.
» Katarina Kieris hemsida
» Om Katarina på förlaget Rabén & Sjögrens sida
I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson
En del böcker är det jättesvårt att skriva om. Det finns inte en rak handling eller någon dramatiskt händelse. Istället är berättelsen en sån där som suger tag i dig och det går inte att sluta läsa. Orden och meningarna är konstverk och man njuter av hur allt är sammansatt. Låter det konstigt? Jag kan inte förklara det - det är mera en upplevelse av att ha varit med om nåt väldigt speciellt. Sån är I det här trädet! Det är mycket känslor och pappor som sviker, jobbiga klasskamrater (varför heter det klassKAMRATER då?) Siri känner sig udda och trivs inte alls i skolan. Hon har bara en kompis - Fatima. Henne lyckas hon jaga bort genom att säga nåt skämtsamt som blir helt fel. Pappa har lovat sluta supa men hur bra går det? Siri håller på att gå sönder. Lika sönder som fotokatalogen med alla utstuckna ögon. Voodoo fungerar väl inte ? Eller? Jakob trivs inte heller så bra. Han oroar sig ständigt för något som hände där de bodde förut. På slingriga vägar möts Jakob och Siri och deras berättelser går in i varandra. Äsch, nu är det så där svårt att förklara igen. Läs den istället!
Dansar Elias? Nej!2004
Elias bor ensam med sin pappa, de har nyligen flyttat. På kampsportsträningen möter han en tjej. Han råkar bryta hennes lillfinger och tror att han gjort bort sig.
Vilken fullträff, Astrakan 2010
Den här boken har precis kommit ut. Snart skriver vi om den.
Det snöar, Astrakan 2009
Det snöar ute. Astrakan får en snöboll i ryggen, och hon ser att det är Josef som har kastat den. Josef och Molly är hennes bästa vänner. Nu skall hon minsann visa Josef att hon också kan kasta, Det blir som en mysig lek, en kär lek, mellan Josef och Astrakan. Då börjar Molly att bli så konstig. Vad är det med henne egentligen? En riktigt mysig bok om vänskap och kärlek. Lättläst är den också! Christina Wedenmark
Klart som korvspad, Astrakan 2008
Klart som korvspad att jag kan simma?, säger Astrakan till fröken och hela klassen. Hon menar inte att ljuga. Och faktiskt kan Astrakan nästan simma, med dynor och på grunt vatten. Varför känns det då så konstigt inuti och hur skall det gå när klassen åker till badhuset?
