Är det mest kläder där? Eller prylar? Eller tänker du ibland att det bor något läskigt där, något som bara väntar på att du ska släcka lampan och lägga ner huvudet på kudden... 

 

När jag var liten drömde jag ofta att jag gick omkring i en stad om natten. Det var en mörk stad, med många förbommade fönster och dörrar, en stad där man inte ville vara själv. Det var jag inte heller, jag hade nämligen sällskap av en vampyr! En vampyr som beskyddade mig från allt otäckt som gömde sig i de där till synes övergivna husen, där man i fönster och dörrspringor kunde ana lysande ögon som följde varje rörelse med blicken.

 

Monster kan vara så många olika saker, kan fylla så många olika funktioner i sagor och berättelser. Ofta är monster läskiga varelser som ger en rysningar när man läser om dem, som till exempel i Midnatt där varelsen på vinden är noggrant inlåst med magiska medel för att inte slippa ut.

 

I vissa böcker kan man bli lite lurad. Någon som först verkar trevlig och bra visar sig i själva verket vara ett monster längre fram i berättelsen, som i tredje boken om Extra, Svart löpare hotar vit dam. Mavro verkar som den perfekta kompisen, men vem är han egentligen och hur långt kan han gå för att få det han vill? Eller släktingarna i Familjen Considines förbannelse. Vad är det för hemlighet de döljer? Vem kan man lita på och vem vill en illa? 

 

Men monster kan också vara något som hjälper en, som min vampyr, och som monstret i Sju minuter över midnatt. Hjälpen kanske inte är den som Conor hoppas på, men sanningen är inte alltid lätt att ta och monster är inte kända för att vara snälla.

 

Fast ibland är monstren snälla, eller i alla fall som du och jag. I Jag är Love är alla som går på Loves nya skola monster, ett par stycken ska man kanske passa sig noga för, men de flesta är som vilka killar och tjejer som helst. ...men med lite speciella förmågor! 

 

I Napoleon och T-kex får vi möta de allra hemskaste monstren, och då pratar jag inte om Storsjöodjuret, utan om tjuvjägarna som inte bryr sig om ifall de utrotar en hel ras bara de tjänar så mycket pengar som möjligt. Så kanske ska vi vara glada om de enda monster vi träffar på är de vi har i garderoben, för dem kan vi kanske lära oss att leva med och så småningom inte ens vara rädda för!